Tomma kalorier

Ladies Night
Medverkande: Manus: Regi: Ullevi 1982. Stor arena, stor scen, människor. Rolling Stones, panchogubbar i 40-års åldern som fortfarande kunde rocka loss en publik. Det var häftigt, vi var många - allt från barn till medelålders. De senare hade varit med då det begav sig. Och det var djävlar i mig alldeles på riktigt.
Coop Arena 2006. Lukten av saluhall, fisk och skaldjur, möter i entrén. Isen är dukad med långbord, scenen är riggad, stämningen hög. Män serverar, vaktar, filmar och iakttar. Vi är många, men bara kvinnor, flickor och tanter i en, bokstavligt talat, salig blandning.
Coop Arena 2006. Tio över nio. Nedsläpp. De fyra dansarna juckar loss mot publiken, kamerorna zoomar in underliven och förstorar på videoskärmarna; över den ribban ska showen sen aldrig ta sig. När Peter, Micke och Martin dyker upp klädda som värsta Village People jublar publiken som förväntat. Det börjar inte kännas så bra.
Som regissör för Ladies Night står Fredde "Pökarn" Granberg och skämten som ska interfoliera sångnumren bygger uteslutande på sex. De är banala, som när kameran fångar någon i publiken, visar henne i storbild och låter en text som "Jag har inga trosor i kväll", rulla fram. Jag menar, i stort sett vem som helst kan "fulprata" med större finess, mer känsla, betydlig roligare och alldeles gratis när det är läge för det, än det här turnerande sällskapet gör.
Några stora skrattsalvor fyller inte heller ishallen, utan det är när Martin Stenmarck, och för den delen Pablo Cepeda, visar sig på scenen med schlagerlåtar i fickan de riktiga jublen kommer. Vi är på fest och vill så gärna dansa.
Men vad Michael Nyqvist har fått för sig fattar jag inte, textmaterialet skramlar ju som småsten i en tvättmaskin. Nyqvist är ju inte ens en skådespelare i nedan, och långt ifrån så avslagen som Stefan Sauk vars porträtt får dala ner på skärmen bakom artisterna till Det regnar män. Det hade räckt långt om han bara stått på scenen, lett rart och vindat med ögonen mellan sångarnas insatser.
Att det här överhuvudtaget fungerar i betydelsen en publik som tycks ha roligt, beror på trycket i orkestern, att Stenmarck är snygg och folk gillar hans låtar - men mest på att man så gärna vill ha riktigt vrålkul då man just fått lön, klätt upp sig till tänderna, ätit räkor och känner sig som på bild. Men Ladies Night är egentligen bara ett stycke hårdregisserad mekanisk rolighet där publiken har sin roll som skrikande hop. På matspråk kallas det tomma kalorier.