Anton Rönnblom har alltid tyckt om att arbeta med händerna och tillverkade sina första medeltidsinspirerade hantverk i tonåren. En kompis tipsade honom om den lokala medeltidsföreningen Frostheim och Anton följde med på en av träffarna.
På den vägen är det.
Det har nu gått 15 år och Anton är fortfarande en av medlemmarna i Frostheim och intresset för medeltida hantverk är fortfarande stort. Om inte större.
I början handlade det mest om att tillverka snygga saker men med åren har hobbyn utvecklats till att ta reda på mer om processerna bakom tillverkningen. Till exempel hur man tillverkade stål på medeltiden eller hur man lyckades bygga upp en verkstad från noll, utan maskiner och moderna hjälpmedel.
Anton är hantverksansvarig i Frostheim med specialkunskaper i gjutningar och hårda hantverk. Han är även föreningens ansvarige gällande samarbetet med smedjan på Hägnan.
I hemmet i Kyrkbyn möts man direkt av medeltiden när man klivit innanför ytterdörren. På väggen hänger medeltida rustningar och tidsenliga vapen, prydligt och stilrent placerade.
– Om man har en vägg med vapen så kan man motivera sig att göra fler fina grejer i stället för att man tillverkar saker som man bara stoppar undan någonstans, säger Anton.
När han blev pappa för tre år sedan förstod att han skulle vara tvungen att tänka om när det gäller hobbyn. Helger eller hela veckor i smedjan på Hägnan tillhörde det förgångna, fritiden skulle komma att begränsas. Anton funderade över vilken utrustning han behövde för att kunna smida och gjuta hemma i garaget.
– Det handlade om att få hobbyn att fungera i vardagen. Nu har jag ordnat så att jag har möjlighet att snabbt starta upp en liten ässja och jobba på när tillfälle ges, och vill jag göra större saker får jag knalla ner till smedjan på Hägnan.
Förutom smide jobbar Anton med sandgjutning och förlorad vaxgjutning. På samma sätt som under medeltiden. Med sandgjutning blir det högre hastighet och det är en fördel när man ska reproducera objekt. Nackdelen är att objektens komplexitet begränsas.
Med förlorad vaxgjutning kan man göra mer avancerade grejer men under den processen förbrukar man sitt orginal.
– Därför brukar jag göra ett original och sedan gjuta av det i silikon när jag gör avancerade vaxgjutningar. Det är knepigt att göra någonting i stor skala helt från noll och exakt som det gjordes på medeltiden. Det tar ofta orimligt lång tid. Jag brukar lära mig processen med att till exempel tillverka stål och göra en kniv eller enstaka knappar till en dräkt, berättar Anton.
–Men ska jag göra flera av samma modell så tillåter jag mig att fuska med att köpa stål eller göra nya mallar med moderna material, tillägger han.
I snitt varannan helg arrangeras medeltidsträffar av lokala föreningar någonstans i Sverige där det bjuds på sedvanlig tolvrättersmiddag, dans, hantverksutställning, kurser och strider. Var nionde månad genomförs även de traditionsenliga SM-tävlingarna.
Anton har arrangerat hantverkskurser runt om i Sverige men också i Tyskland och Sydafrika. Han har alltid fokuserat mest på hantverk men har även gjort andra saker med koppling till medeltiden.
Som att slåss.
Medeltidsveckan på Gotland som i år arrangeras första veckan i augusti är den populäraste medeltidsträffen. Men Anton nämner Knäckebrödskriget vid Hovdala slott som en personlig höjdpunkt. En vecka i maj där två sidor gör upp om vilken sida av brödet som smöret ska ligga.
Till skillnad mot Medeltidsveckan på Gotland så är Knäckebrödskriget inte öppet för turister.
Händer det att någon skadar sig?
– Ja det händer. Vi har full rustning, det finns regler och vi använder träsvärd för att kunna köra fullkontakt. Men om du kommer springande mot en sköldmur med tre meter långa spjut bakom och de sticker dig i ansiktet, då åker benen upp i luften och du landar på ryggen. Jag har själv brutit näsbenet och några revben men ingenting värre.
Är det många från Frostheim som åker runt på träffarna?
– Vi är kanske 5-10 som åker regelbundet medan det är cirka 30 stycken som åker på enstaka träffar. Jag och min hustru Elisabeth har periodvis åkt runt ganska mycket men när vi fick vårt andra barn så har det blivit att vi är betydligt mer hemma, säger Anton.
Frostheim är kopplat till Society for Creative Anachronism, en världsomspännande organisation som arbetar för att återskapa konst och färdigheter från medeltiden. Sverige representeras av furstendömet Nordmark, som i sin tur ligger i kungadömet Drachenwald, som motsvarar Europa. Inom SCA kan man ägna sig åt valfri form av hantverk, rustningsstrid, matlagning och dans.
Kravet för att vara med på träffarna är att man har en medeltida dräkt. Man behöver inte vara mästare från början, det viktiga är att man kommer och provar på att vara i en annan tid. Det individuella historiska intresset styr vilken tid av medeltiden, 600-1600 e.kr, man vill fokusera på.
I Medeltidsföreningen Frostheim finns medlemmar från alla möjliga yrkesgrupper. Men det är ointressant under föreningens träffar. Ingen bryr sig vad den andre gör privat.
När det gäller tillverkning av rustningar så står man som hantverkare inför ett val. Man kan göra den så snygg som möjligt eller så smidig som möjligt.
Eller så väljer man en kompromiss.
För Antons del är det viktigt att det ser tidsenligt rätt ut. På senare tid har han mer och mer börjat uppskatta det fulsnygga före det klassiskt stilrena som han visserligen kan uppskatta men som inte alls är lika roligt att tillverka. Han nämner sin mace med demonansikten som hänger på väggen i hallen. Demonerna har vassa tungor som sticker ut och som kommer till sin användning när motståndaren ska klubbas ner.
När Anton såg den kände han direkt att han måste försöka tillverka en alldeles egen.
– Man tänkte wow, någon har faktiskt tillverkat den där bisarra saken, säger han.
För några år sedan fick Anton en sten från Hägnan som legat som grund till ett 1600-talshus som rivits. Stenen som vägde cirka 1 5oo kilo förvandlades under 24 timmar till en runsten som nu står på gården vid hemmet. Tillsammans med sin läromästare och sin elev knakade Anton in texten i samband med en av medeltidsveckorna på Hägnan. Det var en storm på väg vilket gjorde att de ställdes inför ett val. Antingen vänta ut stormen eller försöka hinna klart innan regn och rusk drog in över friluftsmuseet i Gammelstad.
De valde det senare.
– Vi jobbade i sträck i 24 timmar och hade smedjan igång hela tiden. Det var hela tiden någon som knackade text samtidigt som någon smidde om verktygen och härdade dem.
Runstenens text: ”Svartulvur tilldelas mästertitel av Lief och Morigan” samt datumet när runstenen tillverkades. Lief och Morigan var vid den här tiden kung och drottning över det fiktiva Drachenwald.
– Att det är en 1600-tals sten som aldrig vidrörts av moderna verktyg, det gör den väldigt speciell, säger Anton.