Till bords: Lina lägger fokus på mästerlig mat

Inte bara landet – även länet är långt konstaterar vi och siktar snökladda toppar bortom Silverhatten. När vi hälsar på hemma hos Lina Nordström är det sista veckan i maj, en bit härifrån kan man fortfarande köra skoter men så är våren också ovanligt sen i år. När delar av den specialkomponerade menyn läggs på grillen, är det mot  fonden av en imponerande snöhög.
Arjeplog bidar just nu sin tid i stiltjen mellan biltestarnas uttåg och sommarturismen.
– Biltestarna kommer i slutet av november och sticker lagom till påsk när de norska barnfamiljerna tar över. Just nu förbereder vi sommaren som är minst lika intensiv med alla bussturister.
Lina, som har sina rötter i Bredsel intill Storforsen, kom hit första gången 2005. I bagaget hade hon en examen som civilekonom och arbetade bland annat med administration under tre säsonger innan hon provade på att testa bilar. Det hann bli åtskilliga mil bakom ratten längs grusvägarna i trakten under en intensiv sommar.
Sedan 2008 har hon varit marknads- och eventansvarig på Hotell Silverhatten med ett kortare mellanspel som företagsrådgivare på bank. Men nu väntar ... ja, vad vet hon inte riktigt.
– Det löser sig, det brukar det göra. Till att börja med ska jag vara ledig hela sommaren och fundera över om jag ska jobba med mat eller utbilda mej vidare. Ha, ha få se om jag klarar av det, jag har aldrig varit ledig så länge tidigare. Det känns lockande att satsa på mat i någon form, exakt hur får vi se.
Systrarna peppade
Mat, huvudtemat för dagen, har hon alltid lagat berättar hon men att hon snabbt blev en publikfavorit i årets omgång av Sveriges mästerkock har hon sina systrar att tacka för.
– Första säsongen såg jag alla program och varje gång ringde båda syrrorna och hetsade: ”Det där skulle du göra bättre, du måste söka nästa år”. Till slut lovade jag att söka bara att få tyst på dem men tänkte att det där glömmer de säkert.
Men systrarna glömde inte och i augusti 2011 blev det allvar.
– Jag slängde in en ansökan en av de sista dagarna bara för att på slut på tjatet. Två veckor senare blev jag uppringd av produktionsteamet, en stund senare var det klart att jag skulle till Umeå för en första audition. Då kände jag plötsligt att jag ville göra allt för att komma med och i Umeå fanns syrran, så jag hade både kök och säng på plats.
När det var dags för en första gallring där en varmrätt skulle presenteras för redaktionen, körde Lina med säkra kort.
– Det blev en älgkalvfilé med puré på mandelpotatis, jordärtskocka och chèvre, friterade sötpotatis- och palsternackschips och smörstekt goliatmusseron. Till detta serverade jag en svartvinbärssås med balsamvinäger, smaksatt med bland annat apelsin, kanel och kardemumma.
Efter att ha presenterad maten och sig själv, hölls hon på halster några timmar innan beskedet kom att hon dagen efter skulle laga upp rätten igen.
– Maten kände jag mig trygg med, jag hade gjort den ett par gånger tidigare men tidsaspekten var jag osäker på: skulle jag klara det på de 45 minuter vi hade på oss?
Stupade på sufflén
Visst klarade hon det – med glans dessutom.
– Jag fick en blackout, först på kvällen mindes jag kommentarerna att det var finalnivå på maten.
Trots att hon fått sitt förkläde, första beviset på att hon var utvald, återstod ytterligare gallring. 40 kandidater skulle kokas ned till ett startfält på 14. Gallringen skedde via utslagstävlingar där Linas baskunskaper sattes på prov.
– Det gick inte riktigt att greppa, det var bara att köra på.
Totalt hann hon vara med i åtta program innan en chokladsufflé blev hennes fall.
– Uppgiften var först att kopiera Markus Aujalay burmesiska kycklinggryta. Jag är en obotlig tidsoptimist och när det var 10 sekunder återstod var jag långt ifrån klar. Tallriken var en katastrof och jag hamnade i eliminieringsomgången där det egentligen inte var något fel på min sufflé, den var snyggast även om smaken var lite fadd.
När Lina lagar mat för Plus tar hon revansch med råge, vi återkommer till det ...
Inspirerande meny
Hon kommer från vad hon beskriver som en matlagarfamilj med en mormor Ulla som visste – och fortfarande vet – hur riktigt god mat ska lagas.
– Mormors paradrätt är en klassisk porterstek, hemma åt vi ofta älg. Jag tyckte nog att det blev lite enformigt i längden med älgskav, potatis och gräddsås och såg därför till att själv ställa mig vid spisen hemma. Jag har alltid fått vara med och kladda i köket, både hjälpa till och själv laga middag utan mina föräldrars hjälp om jag ville. Jag är kreativ av mig och såg möjligheterna att ”kula” till det lite mer än mamma och pappa.
Uppdraget för dagen är att laga en trerättersmeny som en hyfsad hemmakock ska klara av på cirka tre timmar. När vi anländer har Lina gjort grundjobbet; vitvinssåsens fond är klar, på arbetsbänken i köket står färdighackade ingredienser och i frysen väntar suffléerna till efterrätten på att åka in i ugnen.
– Ser man till att ha koll på grejerna när man sätter igång, flyter arbetet mycket smidigare. Sen är det bara att arbeta metodiskt.
Den meny Lina komponerat speciellt för Plus består av, håll i er nu: Chèvregratinerad filodegskorg med sötpotatis och rödbeta, serverad med balsamicoreduktion, honung, pinjenötter och ruccola. Varmrätten är en stekt röding med grillad färskpotatis, marinerad grillad fänkål, smörslungad rädisa, vitvinssås och en blomkålspuré med baconströssel. Och som avslutning – en sufflé med vit choklad och citrus, serverad med färska hallon och vaniljglass.
Matlagning i Malmö
All respekt, men nog måste det väl av och till vara en utmaning att som matmänniska bo i Arjeplog?
– Jag har full förståelse för att man inte kan ha samma utbud som i en storstad men visst kan det vara frustrerande och jag blir överlycklig när jag kommer till en saluhall. Men det blir också en utmaning att laga efter säsong och använda det som faktiskt finns i butikerna.
Dessutom ser Lina till att själv fylla frysen på egen hand – hon fiskar och har licens för småvilt och bara uppskjutningen kvar till klartecken för högvilt.
– Jag har hittills mest hängt med i skogen och jagar egentligen inte själv i den bemärkelsen, kanske kommer det i framtiden men det känns bra att veta var råvarorna kommer ifrån, jag är uppvuxen med att det alltid hängde harar med granris i magen vid bron och jag känner mig rik när jag plockat svamp – svamp är guld. Bär plockar jag inte så gärna, bärplockning är att lida i skogen.
När detta publiceras är Lina i Malmö för att, för fjärde gången, återse gänget från Sveriges mästerkock.
– Vi var hemma hos Sigrid Bárány i Stockholm i januari och i Göteborg i mars. I slutet av april var vi här hos mej och lagade en buffé med bordsbokning för drygt 100 betalande gäster på Kraja. Vi hann komma varandra väldigt nära under inspelningsperioden och det är inte så många människor man kan prata mat med dygnet runt ...
Medan vi pratat har Lina jobbat effektivt och de mindmap-liknande recepten, nedklottrade på baksidan av ett fönsterkuvert, förvandlas ett efter ett till färdiga rätter. Behöver jag säga att det smakade ljuvligt?