Tidlöst och enkelt - när inredaren får bestämma

När vi kommer på besök för att gå husesyn hemma hos Terese Höggren i Alvik, möts vi i dörren av labradorhanen Frej. Han är stor och glad, svassar unghundsystert runt oss i entrén, ivrig att få hälsa. Kraftiga hundtassar kan vara rena golvmördarna men hallens kvadratiska terrakottaklinker med golvvärme, klarar pärsen. I det röda huset med vita knutar ? ?det är ett helt vanligt hus? som hon själv beskriver det ? bor Terese tillsammans med sin man Peter samt barnen Gustav, Alva och Erik. Till vardags, vilket för tillfället i princip betyder sex dagar i veckan, återfinns hon i den egna butiken Fina rum. ? Folk tror alltid att om man arbetar med inredning så har man ett jättehäftigt hem. Men så är det ju inte alls, man hinner helt enkelt inte. Lantlig känsla Butiksinredning är en sak för sig, hemma ska det vara lättskött och finnas plats för barnen och deras kompisar. Ett hem ska fungera i vardagen. Helst varje dag, dessutom. ? Huset har fått styra mycket av hur det har blivit. Men jag kan tycka att vi aldrig får något gjort när jag jämför med kompisar som har fixandet som gemensam hobby. Vi har gjort lite allt eftersom och försökt bevara charmen. Jag gillar den här lite lantliga känslan, även om det gärna får vara modernt. Det ursprungliga Per-Albinhuset från 1930-talet var redan utbyggt när familjen Höggren tog över 1993. Det från början relativt nätt tilltagna huset mäter nu cirka 163 kvadratmeter boyta i ett och ett halvt plan, fördelat på fem rum och kök, plus övervåningens allrum. Tar aldrig slut Bit för bit har man arbetat sig igenom huset. Det senaste projektet är övervåningens lilla badrum där en del arbete återstår. Sedan är det dags för entréplanets dushrum och barnens rum och allrummet på övervåningen och de inbyggda garderoberna i passagen utanför färäldrarnas sovrum och ... ? Det tar liksom aldrig slut. Butiken tar mycket tid, förra året hade jag det bra men nu är det sex dagar i veckan som gäller och det känns som om jag aldrig är hemma. Men det som är bra med att vara egen företagare är att jag trots att jag jobbar mycket, kan styra när och var jag arbetar. Efter att ha arbetat i svärföräldrarnas antikaffär under ett år, kände Terese sig redo att göra något annat, att gå vidare med något eget. Efter barnledigheten med dotterna Alva fick hon chansen att gå en starta eget-utbildning 1997. Grundkonceptet finns kvar sedan starten på Kungsgatan och efter att ha huserat i Forellen några år, i två olika lokaler, finns hon nu i Strand. Butiksytan har nyligen utökats rejält ? på dryga 400 kvadrat breder hon ut sig numer. Just nu handlar det om att arbeta in sig och att ha tålamod nog att se verksamheten utvecklas. Två dagar i veckan arbetar makarna tillsammans i butiken. ? Möbler är lite speciellt. Folk slår ju inte till så där på direkten. Egen stil Utbudet för en ögonshoppande amatör kan tyckas oöverskådligt. Hur bär man sig då i branchen åt för att hitta sin stil, sin egen nisch? ? Jag bläddrar mycket i inredningstidningar, dels för att få idéer men också för att hitta leverantörer. Jag vill att det ska vara rätt för mitt koncept. Vissa saker kan jag känna direkt att ?nej det där är inte jag?. Terese var till exempel bland de första att lansera Skellefteåbaserade Annika Marklunds trämöbler, en serie som sin relativt ringa ålder till trots, nog kan sägas ha blivit smått klassisk och formen har stått sig genom åren. Den svenska allmogen har djupa rötter i folksjälen och hemma i Alvik har köksmöblerna som varit med några år, fått en lätt patina av ?barnfamilj?. Inte för stramt ? Annars har jag inte så mycket från jobbet med mig hem. Jag vill inte ha så mycket grejer över huvud taget, de ska skötas och de flesta har insett att prylar samlar damm. ? Men det är kanske inte så trevligt om det är allt för stramt heller. Sen är det ju så när man har små barn, man lägger inte ned några stora pengar hemma då. Köket som är öppet mellan beredningsdel och matplats, rymmer denna eftermiddag bullfestande barn och kompisar. I grunden är det ett standardkök som med ny, sprutlackad färg och nya handtag på lådor och skåp ger ett uppdaterat och modernt intryck. Det gamla kaklet har fått ge plats för ett kvadratiskt begietonat dito som förstärker den den lantliga grundton som löper konsekvent genom hela husets inredning. Från matplatsen ses den öppna trappan upp till övervåningen, genom en dörrlös öppning skymtar vardagsrummet där två rejäla röda soffor dominerar. Med avtagbar klädsel, med tanke på barnen ..? ? Nej, faktiskt inte. De har hängt med några år och har klarat sig bra. Kuddar och plymåer går att tvätta men klädseln på själva stommen är fast. I vardagsrummet syns influenser från Peters specialområde i form av två gamla skåp. Det ena, ett garderobsskåp från slutet av 1800-talet, döljer CD-spelare, skivor och spel. Det andra är ett gammalt bokskåp som här fungerar som vitrin. Även i hallen står ett stort vackert gammalt skåp i en smal passage som ges rymd av en gigantisk spegel. Ramen ropades in på auktion och fick ett nytt glas monterat. Genomgående har nedervåningens fönster enkla hissgardiner som Terese sytt själv. Varierande tyger men samma fiffiga konstruktion, upphängda på skena med kardborreband. ? Det är kul att hjälpa kunder med mer avancerade gardinuppsättningar men här hemma blir det randigt och enkelt. De små fönstren här är lite begränsande. Fönster inomhus Vi går upp på övervåningen där planlösningen med vinklar, vrår och snedtak tydligt visar på det gamla husets karaktär. Här väntar badrummet på lister, bland annat runt det nautiskt inspirerade runda fönster som släpper in ljus från trapphuset i det lilla utrymmet. ? Jag hittade fönstret på Formex-mässan och vi satte in det själva. Det är inte att rekommendera att bara såga upp ett runt hål i en vägg. Nu måste vi dölja skavankerna med en listning. Hur de hinner, kan man undra ... ? Det är ju det vi inte gör, vi blir ju aldrig klara.