Två vänner promenerar längs en -sandstrand, så började de gräla och den ene får en hård örfil av den andre.<br>Den som får slaget och känner av smärtan säger ingenting, men skriver i -sanden: ?I dag fick jag en örfil av min bäste vän!?<br>Promenaden går vidare mot en badvik där de ska bada. Men den som fått en örfil håller på att drunkna och hans vän kommer snabbt till hjälp.<br>När han kommit till sans skriver han på en sten: ?I dag räddade min bäste vän mitt liv!?<br>Den som utdelat örfilen, men som också räddade sin vän, frågar: ?När jag skadade dig skrev du i sanden och när jag räddade dig skriver du på en sten, varför ..??<br>Jo, när någon skadar oss ska vi skriva det i sanden där förlåtelsens vindar kan sudda ut det. Men när någon gör något bra för oss bör vi rista in det i en sten, där ingen vind kan radera ut det.<br>Lär av detta, att skriva dina motgångar i sanden, men dina glädjeämnen på stenar.<br>Christina Björklund<br>Brändön<br>
