Tack Thåström, för det molande svårmodet

ThåströmThåström viftar maniskt med fingrarna, hans kropp rycker och sprätter. Under Var e vargen missar han första versen helt och hållet och brister ut i skratt. Han ber om ursäkt och säger att han ska komma ihåg texten nästa gång.Hans teatrala maner, det vita scenljuset, de dunkla och molande rocklåtarna äter nästan upp all färg från det bergiga landskap som man ser bakom Kebnescenen. Sångaren med kepsen delar med sig av sitt svårmod, och det är bara att tacka och ta emot.De flesta låtarna som
spelades kommer från
Thåströms femte (Skebo-
kvarnsv. 209) och sjätte soloalbum (Kärlek är för dom). Inledningslåten på sistnämnda skivan, Kort biografi med litet testamente, som är det tydligaste fallet av tonsatt poesi, blir mycket starkare live. Musiken var som en bakgrund på albumversionen, men på scen blir den lite mer som en riktig låt. En otillfredsställd publik brukar vara resultatet när man ignorerar stora delar av en trettio år gammal låtskatt. Men Thåström kommer undan med det.Efter en timme tackar han för sig men kommer tillbaka för två extranummer - Långtbort och Die Mauer. Under den sistnämnda låten kastar scenljuset ett stämningsfullt rött sken. Punklegendaren, som inte sagt särskilt mycket mellan låtarna förutom "varsågoda" tackar för sig och går av scen.Thåström är ute efter att förmedla ett enda dunkelt känsloläge under den 75 minuter långa spelningen. Jag önskade att han skulle avsluta med en hoppfull version av den underbara kärleksförklaringen Över sundet. Men så blev det icke. Synd, för åtminstone jag behövde se ljuset i tunneln efter all denna desperation.Fotnot: Det var mycket folk i Ferrumparken för att se Thåström, men Jerry Williams som spelade tidigare under kvällen drog fler. Bästa låtar: Fanfanfan, Kort biografi..., Långtbort.