Arbetet går som på räls. Det gäller att inte bränna bröden, så under gräddningen
arbetar de fyra bakerskorna koncentrerat och hinner knappt säga hej när Duo-teamet dyker upp.
Men när bröden är gräddade finns det mer tid för prat och skämt. Siri Åström, som är yngst i gänget med sina 75 år, tar av sig den långärmade skjortan.
– Om man inte har en skjorta på sig bränner man armarna, säger hon och skrattar.
Det är de tre systrarna Söderström som håller igång den tvåhundraåriga bagarstugan på hembygdsgården. Den är i gång ungefär tio gånger per år och då tar de emot grupper och utbildar i bakning, och när det är hembygdsdagar och liknande bakar de och säljer. Åtgången är strykande.
– Vi skulle kunna baka hur mycket som helst. Vi har inte tid att ta betalt, de får lägga jämna pengar i en skål, berättar Siri Åström, yngst av systrarna.
Mellansystern Siv Nordberg är den som ansvarar för degen de dagar bagarstugan är öppen.
– När man har bakat i 50 år har man väl lite vana, så jag har egentligen aldrig följt recept, utan jag känner på degen när den är bra. Nuförtiden har de bakmaskiner och då måste man ha recept, men jag tycker att man ska lära sig göra en deg för hand, säger hon.
Äldsta systern Sigrid Söderström blir snart 81 år. Den fjärde bakerskan Göta Hansson är från Tornedalen och har anslutit till bakgänget på senare år.
Det är mycket som ska fungera för att brödet ska bli bra. Degen ska ha lagom konsistens, olika mjöl ger olika resultat, kryddningen med anis och fänkål är viktig. Degen ska kavlas ut med rätt tryck.
Damerna i bagarstugan har sina favoritkavlar med sig hemifrån, även om det finns många olika kavlar att välja i stugan. Handpåläggningen kräver helt klart en stor känsla.
– En del trycker för hårt, då blir det inte bra, säger Göta Hansson.
Och trycker man för löst blir inte brödet så jämnt krusigt som det ska vara.
I bagarstugan finns fler arbetsuppgifter än att baka. Det är viktigt att ugnen är ordentligt varm inför start och det är Jim Karlssons ansvar. Han har varit på plats dagen innan och eldat och även på morgonen samma dag. Mellan gräddningsomgångarna fylls det på med mer ved så att det hela tiden finns en jämn glöd i ugnen. Är det stora degar som ska gräddas behövs också en sidoeld i ugnen.
När elden förvandlats till glödande kol rakas den ihop i det inre av ugnen. Den del som ska användas för gräddning
sopas rent från aska med lite vatten. Siv Nordberg kastar in en handfull grovt salt för att dämpa hettan. Sen sätter de igång igen, ett väloljat samarbete mellan de fyra, där arbetsuppgifterna från utkavlad deg på tunn träplåt till färdiggräddat bröd hakar i varandra utan att några ord behöver yttras.
Siv Nordberg berättar att hon bakade höst och vår tidigare. Hennes potatisbröd kom till av en slump för 35 år sedan när barnen skulle ta med kompisar hem och hon hade gjort fem liter potatismos till dem – och att det sedan visade sig att de redan hade ätit.
– Jag visste inte vad jag skulle göra med moset så jag slog ner det i degen och det blev jättegott, säger hon.
Därefter blev det potatisbröd hos
henne. Tio liter kokt potatis till fyra liter degspad gav en deg på 15 liter, vilket blev 90 kakor. Hon och maken brukade köra dubbel sats och hjälpas åt i bagarstugan.
– Han gräddade och jag kavlade. Med potatisbröden blev degen lite kletigare, så jag använde ett grövre mjöl, både i degen och när jag kavlade ut det, säger hon.
Bröden gick åt som smör när de fyra barnen bodde hemma.
Bagardamarna har varit uppe sedan fem och i farten i bagarstugan sedan sju på morgonen. Det tror inte att de är klara förrän vid fyra på eftermiddagen. Ett långt arbetspass för de fyra, som trots sin vitalitet och ungdom samtliga fyllt 75 år.
– Man har inga latdagar när man är pensionär, säger Siri Åström glatt.
Bagarstugan på hembygdsgården i Boden är inte öppen för allmänheten.
– Det blir hårt slitage på en så gammal byggnad, men det finns ju många andra bagarstugor i länet. Bara i Boden finns det bagarstugor ibland annat Norra Svartbyn, Sävast, Heden, och Bredåker, säger Jim Karlsson.