Bossanova är den sortens musik som passar sjukt bra vid väldigt många olika tillfällen.
Den lilla exotiska kryddan som gjorde att tusentals lattesörplande kafégäster hängde kvar lite extra länge på alla kaféer som gjorde loungebossan till musak under 1990-talets sista år.
Några anledningar till att den slog: den är ofta lika svängig som avkopplande, ingen fattar vad de sjunger om eftersom det för det mesta sjungs på spanska, franska eller brasiliero.
Och när ingen fattar kanske det blir lättare för flera generationer att relatera till den.
Ett pinnhål upp i denna genre har vi bossanovans lite lyxigare kusin soca, soulcalypson. Ett modernt exempel på den är tolvmannagruppen Pink Martinis nya skiva Hey Eugene! En skiva som passar grymt bra i ett kök. Gärna om du har tio pers på middag och kvällen har kommit till den punkten när alla snackar nästan samtidigt.
Om du har mjukstartat kvällen med något sorts loungmingel kan den här skivan också komma väl till pass. Lite mindre svängig än tidigare plattor, men ack så trivsam.