Susanne öppnade scenen

För ungefär tio år sedan, när den nu 28-åriga Susanne Nordlund gick ut gymnasiet, bestämde hon sig för att i fortsättningen bara göra roliga saker. Det löftet har hon också hållit. Än så länge.
? Det var för att det var så astråkigt på gymnasiet. Men sedan har det varit bra. Och inte för att jag vet vad jag ska göra till hösten, exempelvis, men det kommer säkert att hända något kul. Jag är en positiv person och ser alltid möjligheterna i livet, i stället för komplikationerna.
? Dessutom tror jag fullt och fast på ödet och att jag är född under en lycklig stjärna. Alltså kommer allt att gå bra. Hittills har allting löst sig och det kommer det att göra i fortsättningen också. Det vet jag. Jag är inte orolig.

Norrbottens län2004-01-17 06:30
Rolf Nilsén
LULEÅ, Kuriren<br>Susanne Nordlund sitter nersjunken i en soffa i sitt arbetsrum på Norrbottensteatern. Svart tröja, röda byxor, svarta stövlar. Det halvlånga mörka håret som faller ner över axlarna är föremål för hennes återkommande attacker. Hon tar liksom omedvetet tag i det, tvinnar och snurrar det medan hon formulerar svaren på de frågor jag ställer till henne. <br>Hon utkämpar en systematisk strid med sitt eget hår. <br>Och vinner. <br>Hela tiden.<br> ? Man ska inte ta sig själv på så stort allvar. Man ska våga dratta på ändan och att misslyckas. Jag tycker att det handlar om att försöka avdramatisera livet, säger hon med stort engagemang och fortsätter, i slutet av samma andetag:<br> ? Ibland tänker jag att jag redan har hunnit göra så mycket i livet att jag egentligen borde vara pensionär.<br> ? Men det är ju så förbaskat roligt att JOBBA! <br>En av två producenter<br>Susanne Nordlund erkänner dock villigt att hon ?alldeles säkert jobbar alldeles för mycket, så är det nog?.<br> ? För mig är arbete och fritid samma sak. Jag har alltid hållit på med teater och med att måla och med att skriva. Att jag just nu är fullt sysselsatt som en av producenterna (Rasmus Lindberg är den andre) för projektet Öppen scen är ju ... fantastiskt kul! Perfekt, egentligen!<br> ? Men inte har jag tänkt göra det i tjugo år. Fast nu är det ju jättekul. Jag fungerar som något slags stormorsa för de medverkande ungdomarna, som kommer till mig och frågar olika saker. Som jag inte alltid kan svaren på. Men då kontrar jag oftast med en motfråga i stället. Det brukar lösa sig.<br>Susanne Nordlund tillfrågades om hon ville administrera projektet Öppen scen i början av hösten 2003. Norrbottensteatern hade lagt en repertoar som var minst sagt minimibetonad, av ekonomiska skäl, och man hade lyckats skaka fram <br>EU-pengar till vissa av aktiviteterna. Bland annat till det som blev Öppen scen.<br> ? När jag blev tillfrågad så tänkte jag ?fan, vad skrämmande? och sedan tänkte jag ?fan, vad kul?. Och sedan sade jag ja. Förstås. Jag vet inget bättre än utmaningar och det här var ju en perfekt sådan.<br>Som julafton ? hela tiden<br>Till sist blev det två föreställningar, vid namn Födelsedagsnatten och Moritater för moderna tider. Sammanlagt fem föreställningar, under medverkan av cirka 50 kreativa ungdomar. Från Luleå, Boden, Piteå, Älvsbyn, Kalix.<br>De träffades minst tre kvällar i veckan och bollade idéer och repeterade. Dagen innan premiären kunde det hända att föreställningens struktur inte alls var så bergfast men ? det fixade sig. <br>Och det blev jublande succé. Och Susanne Nordlund stod där och kände sig som en tårögd morsa och kände lycka och befann sig i ungefär hur många kramar som helst.<br> ? Ja ... och det kändes UNDERBART. Som julaftonsmorgon hela tiden, är nog det bästa jag kan beskriva det som. Bättre kan det nog bara inte bli. Tror jag.<br>Och Öppen scen fortsätter. Tidigare i veckan drog arbetet i gång med det som i mitten av februari ska bli föreställningen Stadsvandring för stillasittande.<br>Fungerar bäst i kaos<br>I april är det sedan dags för Midnattssaga i april. Minst två gånger vardera ska <br>föreställningarna spelas.<br> ? Jag är ju för ung för att personligen ha några minnen av Anton Swedbergs Swängjäng. Men jag har ju hört talas om det. Och det vi gör är ju, på sitt eget sätt, något liknande. Eller som Christer Engbergs Rosteriet-uppsättningar, kanske.<br> ? Förresten: jag jobbade ju som regiassistent till Christer Engberg på isteatern Välkommen till gemenskapen. För sju år sedan. På Gultzauudden. Han lärde mig jättemycket.<br>Susanne Nordlund försäkrar därefter att hon själv fungerar allra bäst ?mitt inne i ett kaos av något slag?.<br> ? Fast jag börjar lära mig att ta det lite lugnare. Gradvis ...<br>Ombedd att försöka beskriva sig själv trasslar hon ihop håret alldeles extra mycket och erbjuder sedan det följande:<br> ? Jag är tjurig. Möjligtvis till och med lite galen. På ett bra sätt. Modig. Prövar och testar, ger mig INTE! Ger aldrig upp!<br>Hon har skrivit en roman (?om livet och döden och det där mitt emellan?) och skickat den till sex förlag. Samt fått sex refuseringsbrev i retur. Det anses att den är för kort. <br>Susanne Nordlund bryr sig inte. Hon tänker inte skriva om. För henne är det avslutat och lagt till handlingarna.<br> ? Men jag har två andra romaner på gång nu. Jag inspireras av Göran Tunström och av Torgny Lindgren. Magiska och knivskarpa författare. Jag skriver när jag sitter på fik ute på stan eller nere på Konstens hus eller var som helst. I princip. Jag störs inte ett dugg av att ha folk omkring mig. Jag har hur många berättelser som helst på lager; de kommer jättelätt till mig. Man ska inte krångla till det, det ska vara som korv och potatis ungefär.<br> ? Och för mig är det jätteviktigt med möten. Annars skulle jag ju inte kunna utvecklas, ens en sekund!<br>Inget liv utan utmaningar<br>Den 27 januari ska hon stå i Stadsparken, med ett egenhändigt plakat som hon ska ha målat till dess och representera Norrbottensteatern. På årsdagen av Förintelsen. <br>Det var en utmaning. Hon tillfrågades. Och hon sade ja.<br> ? Det är inget liv annars. Utan utmaningar.<br>Säger Susanne Nordlund från djupet av sin soffa. Snurrar en hårtest aningen hårdare och ser helt målmedvetet bestämd ut.<br>Tillåter sig Norrbottensteatern att släppa den här explosivt kreativa tjejen ifrån sig, så vet de inte vad de gör.<br>Det är min helt bestämda uppfattning.<br>Hon gör ju bara stimulerande saker.<br>Fakta/ Susanne Nordlund<br>Ålder: 28.<br>Bor i: Luleå.<br>Jobbar som: Producent för Öppen scen, hos Norrbottensteatern.<br>Jobbat som: Mediepedagog, regiassistent, vaktmästare, snöskulptris, med mera, med mera.<br>Utbildat sig på: Musikhögskolan i Piteå, bland annat.<br>I valet mellan regissörererna Suzanne Osten eller Ingmar Bergman föredrar hon: <br> Suzanne Osten ? ?eftersom hon verkar lite galen och spännande?.<br>I valet mellan dramatikerna Shakespeare och Lars Norén tar hon: Shakespeare ? ?Han gillar jag och när jag gick i sjuan var jag med och jobbade med Teater Scratch uppsättning av En midsommarnattsdröm?.<br>I valet mellan August Strindberg och Staffan Göthe väljer hon: Staffan Göthe ? ?Han skriver om det vardagliga och det älskar jag?.<br>Om hon ska välja mellan bio och en bok så tar hon: Boken ? ?Jag är nästan orolig för bokens framtid?.<br>Men om hon ändå går på bio och tvekar mellan popcorn och godis så bestämmer hon sig till sist för: ?Både och ? bio är dessutom väldigt avkopplande, synd bara att jag hinner gå så sällan?.<br>Valet kan också handla om endera en romantisk rulle eller en actiondito: ?Romantik är ju härligt!?.<br>Radio eller TV då: ?TV kan vara väldigt avkopplande. Humorprogram eller engelska deckare som Morse och Frost och den typen ? jättebra!?.<br>Angående morgonvanorna ? rostat bröd eller fil: ?Ingetdera ? jag är laktosintolerant?.<br>Ostsmörgås eller kaviarmacka: ?Helst leverpastej, faktiskt?.<br>Löskokt eller hårdkokt ägg: <br> ?Hårdkokt blir bra?.<br>Till sist: sovmorgon eller stiga upp i ottan: ?SOVMORGON! Eftersom jag jobbar 12 ? 13 timmar dagligen så vill jag ha SOVMORGON.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!