Summan av lasterna är inte alls konstant

HELGKÅSERIET/KICKI LINNA Nej, kunde väl tro det. Det hade inte jag heller någon aaaaaaning om och kunskapen slog ned som en bomb. Jag hade som så många andra levt med villfarelsen att snus var mer eller mindre OK tills jag snubblade över en laboratorierapport som fanns att läsa tillsammans med en text jag i mitt jobb som redaktör skulle publicera. Två paket cigaretter. Jag som, mycket stolt när det begav sig, slutat röka när den lilla skulle komma till jorden. Visserligen blev det väl en och annan kalascigarett under åren som följde, men jag var ingen -vardagsrökare i alla fall. Sen upptäckte jag tuggtobak ? mums. Sött och gott och inte behövde man lämna skrivbordet för att få i sig lite nikotin heller. Därifrån var -steget kort till snus i miniformat ? perfekt. Livsfarligt, var vad det var kan jag säga så här i efterhand. Nu snackar vi SUUUUG Det sägs att summan av lasterna är konstant. Efter att i dag ha levt ett betydligt gråare liv i exakt två månader, vill jag å det bestämdaste -dementera påståendet. Hade det bara handlat om att överföra mitt sug efter små påsar med portionsförpackat snus till motsvarande mängd -kakor exempelvis, hade det väl varit hyfsat OK. Men nu snackar vi SUG och last med stort L. Livet blir tristare, arbetsdagen längre och humöret ska vi bara inte tala om... Dessutom kan jag berätta att morgonkaffet smakar urk intaget -tillsammans med nikotintuggisar. Att tugga har annars varit min väg till sinnesfrid när nippret satt in. Hur mycket kan man få i sig under dygnets vakna timmar? En hel del, kan jag säga utan att ta i det minsta. Vän av ordning undrar här om jag inte gått i den klassiska matfällan och dövat känslor genom att äta? Jajamänsan, och dessutom med berått mod kan jag meddela. I annat fall hade jag varit utan både arbete och familj. Morgonhumöret, som den lilla dessvärre tycks ha fått som modersarv, har väl inte förbättrats direkt, för att uttrycka det försiktigt. Ilskan har dessutom tenderat att hänga med långt in på dagen, för att inte säga dygnet runt. Lite blues är helt OK ... Jag sörjer faktiskt mitt snus. Det är helt OK säger de som vet. Men bara för att man rent förnuftsmässigt vet att att det är OK att bli deppad, känns det ju inte bättre. Lite blues kan jag leva med men vreden ? vad gör man med vreden? Om man nu inte kan ligga i soffan och snutta snus och lösa suduko längre, finns det massor av annat att ta sig för. Inte minst i ottan. Under första veckans vidriga abstinens steg resten av -familjen upp, en helt vanlig vardagsmorgon, till lagad frukost och nyskurat badrum. Den fasen har dessvärre gått över och jag undrar i mina svarta stunder hur jag ska klara av decembers julsanering utan att gå bärsärk. Har dessutom lagt mig till med en last som jag inte vet hur jag ska bli kvitt. Har till och med funderat på att börja gömma flaskorna för att inte avslöjas för resten av familjen. Än så länge hinner jag byta ut tompavorna mot fulla dito, innan någon upptäcker att jag varit där och smuttat. Igen. Farlig frestelse på flaska Egentligen är det kanske inget man ska skämta om, att gömma -flaskor alltså men ... är man svag i själen så får kroppen lida. Min -senaste last heter nougat. Efter att i många år suttit fast i -nougatträsket trodde jag mig vara kvitt den lockelsens kraft. Har de senaste åren -faktiskt, relativt obehindrat, kunnat passera hyllorna med Odense--märkta guldpaket. Men så bjuder en intet ont anande middagsvärdinna på -frestelsen i flytande form. Ja, det är sant. Kan det bli bättre? Flytande nougat att smutta direkt ur flaskan eller förgylla allt från skorpor till glass och fruktsallader med. Bäst smakar den faktiskt utan sällskap, det ska erkännas. Att det är farligt gott bevisas av att en annan nougat-toka i bekantskapskretsen inte ens har vågat smaka ... Nu är det dock så fiffigt, kära läsare, att flaskan inte gör något väsen av sig. Liten, brun och oansenlig kan den passera som varandes vilken ?mamma-kräm? som helst i badrumsskåpet. Nej, den behöver inte förvaras kallt och faktiskt ser den mer ut att innehålla någon lågprisvariant av brun-utan-sol än ett starkt beroendeframkallande njutningsmedel. Glad utan sol vore en bättre benämning. Och med tiden tämligen trind, skulle man kunna tillägga. Nåväl, har lyckats tugga på mig ett litet skyddande späcklager under dessa åtta veckor. Och tur är väl det eftersom de nyinköpta täckbyxorna stramar betänkligt. Jag har tackat högre makter för en mild höst och hoppas att de svettiga passen på gympan ska hinna göra sitt innan den rekordvinter som sägs vänta, slår till. Trevlig helg!

Summan av lasterna är inte alls konstant

Visste du att en normalsnusare får i sig nikotin -motsvarande två paket cigaretter om dagen? Och att den som snusar mer än två dosor i veckan, löper ökad risk att drabbas av -åldersdiabetes?