Johanna Ögren har alltid gått mot strömmen utan bry sig om andras åsikter. Att ta kritik har aldrig varit ett problem för henne. Men att hamna i en vardag där hon upprepade gånger blev ifrågasatt som mamma var någonting helt annat. Det var det som hände när Johanna bestämde sig för att efter förlossningen börja jobba istället för att vara hemma med sonen Tage. I stället stannade maken Daniel hemma i 18 månader och tog den största delen av föräldraledigheten.
Att paret beslutade sig för att gå mot normen fick följder. Johanna blev utmålad som en dålig mamma av andra mer traditionsbundna föräldrar och även på det vanligtvis stöttande BVC blev hon utpekad. Den vikarierande barnmorskan gav henne skulkänslor för att den för tidigt födde sonen inte följde viktkurvan.
– Hon sa att Tages viktnedgång berodde på att jag arbetade och inte var hemma och lagade mat åt honom, berättar Johanna.
Hon skyndade hem med Tage och börjad laga mat. Fettrik mat. Väldigt fettrikmat. Sonen hann bli rund som en boll innan den ordinarie barnmorskan drog i handbromsen. Allting var normalt visade det sig, Tage hade aldrig haft någon onormal viktnedgång.
När Johanna som nybliven mamma kom till jobbmöten utan Tage, som var tillsammans med Daniel, fick hon ofta frågan ”Var är barnet?”. Det hände att Johanna blev less och med tillgjord häpenhet konstaterade att hon nog måste ha glömt sonen i taxin.
Johanna kände ett växande krav på sig att både vara duktig på jobbet och en duktig mamma. Hon fick dåligt samvete och försökte kompensera känslan genom att tillbringa mer tid med Tage samtidigt som hon jobbade heltid. Kvällsjobben efter att Tage somnat gav dock näring åt en annan negativ känsla.
Avsaknad av ett eget liv.
– Att mötas av kritik så fort man gick utanför dörren tog verkligen hårt, jag hade aldrig känt på samma sätt tidigare. Jag har alltid gjort som jag själv vill och det gjorde jag den här gången också men det här var så mycket jobbigare, säger Johanna.
För Daniel blev reaktionerna annorlunda. Han var den duktige pappan som tog hela föräldraledigheten. Hjälten. Men det fanns även situationer där han blev misstänkliggjord. Som det första föräldragruppsmötet där han som ensam pappa direkt kände sig som en udda fågel i rummet. Han blev vänligt bemött men känslan gick inte att ta fel på.
– Jag fick höra att det var kul att jag var där men att det var extra viktigt att papporna kom på den tredje träffen. För då skulle man prata om tandborstning, berättar Daniel.
Redan när Johanna var gravid med Tage började hon och Daniel att skriva en bok tillsammans som fick namnet När två blev tre. Anledningen var att de blivande förstagångsföräldrarna upptäckte att de fanns väldigt lite föräldralitteratur. Än värre var det med böcker som var riktade till enbart pappor.
– Det finns ju en föräldrarhandbok men den är ju i princip en mammabok med ett kapitel för pappor. Så det var någonstans där vi började, säger Daniel.
I samband med utgivningen gjorde Johanna en intervju för tidningen Mama som rörde upp känslorna hos många läsare bara för att hon inte följt de upptrampade mammaspåren. I kommentatorsfältet på tidningens facebooksida blev stämningen snabbt hätsk.
Andra mammor ansåg att Johanna var psykiskt sjuk och borde spärras in.
– Någon tyckte synd om Daniel som tvingades vara gift med en så störd person som mig, berättar Johanna.
Boken som under hösten gavs ut som pocket har fått ett tillägg i och med dottern Ejdas födelse förra året.
Kapitlet har fått namnet När tre blev fyra.
Samtidigt som höstens pocketutgivning kom även Johannas senaste bokprojekt, Mamma, pappa, pengar, som hon skrivit tillsammans med författarvännen Jenny Rosander Ney. Boken har fokus på familjeekonomi och tar bland annat upp frågan om vem som ska vara föräldraledig och om det går att göra karriär med små barn. Och även hur föräldrarnas val påverkar deras egna pensioner och sina barns framtid.
– Alla vill göra vad som som är bäst för deras egen familj. Traditionellt innebär det att mamman är hemma på grund av att hon har sämre lön, säger Johanna som vill att det ska införas nya regler som innebär att föräldradagarna inte kan delas utan direkt vara uppdelade 50/50 mellan mamman och pappan.
Det finns redan tydliga tecken på att nuvarande system inte är bra, menar hon.
– Det är en stor generation kvinnor som går i pension som lever på gränsen till fattigdom och inte klarar vardagen. Anledningen är att de har varit hemma med barnen. Att samhället förväntar sig att kvinnan ska vara hemma med barnen är ett fruktansvärt hårt slag mot kvinnans ekonomi och livssituation.
Att staten ska bestämma vad vi gör med statliga bidrag tycker många är fel. Johanna däremot tycker att det är helt rätt med en ändring i rådande regelverk för att få fart på jämställdhetsarbetet.
– Om någon vill vara hemma i tio år med sitt barn så varsågod, men det bör inte ske med statens pengar. Vi har ett statligt jämställdhetsmål och det kan vi uppfylla med delad föräldraförsäkring. Alla andra socialförsäkringar är ju villkorade på något sätt, varför ska inte föräldraförsäkringen också vara det.
I Mamma, pappa pengar har författarkollegorna Ögren och Rosander tittat på hur staten drabbas finansiellt av att vi inte delar på föräldraförsäkringen. Den blir i förlängningen en samhällskostnad menar de och ger exempel: När det andra barnet hunnit bli sex år är risken för att mamman blir sjukskriven på grund av utbrändhet dubbelt så stor.
– Då kan man ställa sig frågan vad alla dessa sjukskrivningar kostar samhället. Vad händer med kvinnans pension efter att hon varit föräldraledig och sjukskriven långa perioder, säger Johanna.
Johanna är född i Vittangi och efter 17 år i Stockholm flyttade hon och familjen tillbaka till barndomsbyn för två år sedan. Arbetet och den tekniska utvecklingen möjliggjorde distansarbete för både Johanna och Daniel. Dottern Ejda är född här och precis som med Tage så är det Daniel som tagit den största delen av föräldraledigheten. Johanna har konstaterat att hennes barndomsby utmärker sig på ett positivt sätt när det gäller jämställdhet. Papporna i Vittangi är pappalediga i större utsträckning än papporna bland deras bekanta Stockholm. I huvudstaden finns ett karriärtänk som påverka föräldraledigheten, man tror att man är oersättlig på jobbet, menar hon.
Trots att det finns en positiv tendens så hoppas Johanna att en förändring i föräldraförsäkringen kommer snabbt.
I nuvarande takt kommer det annars att dröja minst 50 år innan vi lever i ett helt jämställt samhälle, tror hon.
– Det är alldeles för lång tid.