En ung rysk pianist, som betecknas som underbarn, gjorde på tisdagskvällen sin debutkonsert i Björksalen i Boden. Diana Galakhova från Apatity, Bodens vänort i Murmanskområdet, är 16 år, har obestridligen en stor talang och skulle kanske ha en karriär som pianist framför sig om hon skulle välja den banan.<br>I varje fall möttes hon av ett oväntat stort intresse i Boden, så stort att programbladen tämligen snart tog slut. Där kunde man läsa att hon erövrat många fina placeringar i musiktävlingar hon deltagit i. Det räcker naturligtvis inte för att redan nu utnämnas till mästare, som kvällens i musiken inte särskilt välorienterade presentatör tillät sig göra.<br>Det korta lilla programmet avslöjade emellertid, att hon hunnit långt i sin ut-veckling och att hon har en avancerad teknik, som hon hade åtskilliga tillfällen att demonstrera. Hon spelade först ett par satser ur Johann Sebastian Bachs Partita nr 5 i G-dur, ett av Bachs mest virtuosa och ljusa verk, särskilt Preambulum, som inleder verket ? lite för mycket pedal bara i dessa egentligen för cembalo skrivna verk. Beethovens Pathetiquesonat hade man gärna hört i sin helhet.med dess kontrasterande melodiska andra sats.<br>Som avslutning på den förs-ta avdelningen spelades ett stycke av alla pianoelevers skräck och fasa, Carl Czerny, som emellertid är misskänd och på senare tid fått en renässans. Men visst ? den etyd som Sofia Galakhova spelade tillhör förvisso inte nybörjarrepertoaren.<br>Bäst till sin rätt kom hon när hon spelade Chopin i andra avdelningen, två av hans vackra valser och en av nocturnerna, nr 2 i opus 9. Här kallade hon plötsligt mitt i all virtuositet fram själen i den romantiske och tillbakadragne Chopins musik ? och allra helst i ett av extranumren, Etyd nr 3 i G-dur, ?skymningsetyden? som den ibland kallas.<br>Dessförinnan hade hon avslutat den lilla konserten med den välkända valsen ur Khatchaturians Masquerade och Gypsy, en aning svulstigt stycke av den ryskkarelske kompositören Vavilov.<br>
