När David var 15 år berättade hans kompisar om en rikstäckande undersökning. Den visade att Pajala var Sveriges minst bögtäta kommun. Kompisarna hyllade tornedalssamhället för bottennoteringen samtidigt som David kände hur tanken på att berätta sin sanning plötsligt kändes ännu svårare.
Men han sa ingenting.
Han nickande bara inställsamt och spelade med i grabbgängets hyllningskör trots att han sedan några år vetat att han var homosexuell.
– Efter den händelsen trodde jag aldrig att jag skulle våga berätta, säger David.
Han tystnar en stund innan han skrattar till.
– Det hade varit kul att syna den där undersökningen ordentligt och ta del av faktaunderlaget.
Det är när vi pratat i 45 minuter om teater, Tornedalen Pride, laestadianism och att vara ung i Pajala som David tittar på mig och säger det som är alldeles uppenbart.
– Det krävs ett jäkla stort mod att våga komma ut som gay.
David vet exakt hur det känns. Det har nu gått sex år sedan han gjorde det. Han hade hunnit fylla 19 år och gjorde det i ett samhälle där heteronormen och
machokulturen alltid varit orubbligt cementerad.
Det första steget var ett sms till en kompis. Ett enkelt textmeddelande som vanligtvis är gjort i en handvändning och bortglömt sekunden efter att det skickats. Men det här var inget vanligt sms utan livsavgörande för David. Ett vägval där han släppte taget om tryggheten i det gamla och tog ett steg mot det nya.Det okända.
David var beredd på det värsta.
– Jag trodde inte jag skulle kunna gå utanför dörren utan att åka på stryk, eller att jag skulle bli uttittad överallt på byn, berättar han.
Vännernas reaktioner över Davids ”avslöjande” blev inte som han hade förväntat sig. De ryckte bara på axlarna. Det var ingen stor grej för dem och de flesta hade
redan förstått hur det låg till. David har alltid haft en speciell personlighet och aldrig försökt vara en del av machokulturen. Han har alltid tagit steget bort från det alla gillat och på så sätt ofta varit avvikande. Lite udda.
Redan på mellanstadiet kände David att rollerna var uppdelade på förhand. Det var förutbestämt att tjejerna skulle vara modeinriktade och killarna skulle hålla på med sport. Han tyckte att det handlade för mycket om ytlighet och image. David var dessutom så långt i från en sportkille man kan komma.
– Jag kände mig inte hemma i någon av de två grupperna, berättar han
Att han kom i kontakt med teatern var logiskt. David har så länge han kan minnas tyckt om att klä ut sig och kliva in i rollen som någon annan.
Storebror Markus Forsberg jobbade redan inom teatern och bidrog till att nyfikenheten växte. Via kulturskolan och teaterkvällar i Pajala så hamnade David på Tornedalsteatern. Scendebuten kom 2002 i Mikael Niemis Vår vilja är järn, pjäsen om den stora vägstrejken som spelades på den tillfälliga sommarscenen nedanför Strandvägen vid Torneälv.
Han gick på folkhögskola i Örnsköldsvik med teaterinriktning och hade funderingar på att söka vidare till scenskola. I Örnsköldsvik var han tillbaka på ruta ett.
Här var det ingen som visste något om hans sexuella läggning och David själv var inte redo för några nya avslöjanden.
– Jag har aldrig skyltat med det, jag har aldrig skrivit bög i pannan. Men om någon frågar så berättar jag, säger han.
David går nu en lärarutbildning i Stockholm men har bestämt sig för ett terminslångt uppehåll. Efter fyra år i huvudstaden började han längta tillbaka till det Pajala som han en gång lämnade för att han längtade bort. Nu vill han känna efter om det är här han vill stanna.
Under midsommarhelgen spelade David med i Tornedalsteaterns uppsättning av Teaterdirektören (Teatteridirektööri) av Wolfgang Amadeus Mozart.
Samtidigt som han utbildat sig till lärare och tränat teatermonologer har han jobbat hårt för att marknadsföra Tornedalen Pride som startade i torsdags och i dag fortsätter med parad under den pågående marknaden i Pajala.
Idén till Tornedalen Pride föddes i vintras. Tillsammans med vännerna Marika Solgevik Svala och Rebecka Digervall diskuterade David hur det skulle vara att arrangera en pridefestival i Pajala.
När Marika senare delade med sig av deras tankar på sin facebooksida hände saker. Kommentarerna var positiva och de beslutade sig för att ta idén ett steg längre. De registrerade Tornedalen Pride som en förening och bildade en styrelse.
– Vi ville visa att vi fanns och bestämde oss för att marknadsföra föreningen på facebook, twitter och instagram. Vi hade egentligen ingen koll på vad vi gav oss in på, säger David.
Responsen de fick kändes overklig.
– Facebooksidan gick bananas. Bara över en natt hade vi 300 likes och efter en vecka passerade vi 1 000. Det kändes jätteroligt för det visade att det här verkligen var någonting som behövdes, säger David.
Nyheten spreds som en löpeld och David som egentligen hade en tenta att fokusera på fick istället svara på frågor när tidningar, radio och teve ville veta vad som hände i Pajala.
Men reaktionerna har inte enbart varit positiva. I webbtidningarnas kommentatorsfält och på sociala medier har folk ventilerat sina åsikter.
En del ljusskyggare än andra.
– Någon skrev att jägarna kommer tänka ”Bög eller älg, det är bara att skjuta och på så sätt kommer Tornedalen Pride att försvinna”, berättar David.
Någon menade att Tornedalen Pride är ett dåligt föredöme för barnen eftersom de går omkring ”halvnakna med bara arslen”.
– Det handlar alltid om att NÅGON borde eller att MAN borde. Det är aldrig någon som skriver under med sitt eget namn att ”jag kommer att vara där och jag kommer att spränga hela skiten i luften”. Och jag kan garantera att det inte kommer att vara några nakna rumpor under Tornedalen Pride.
–Kanske om 50 år, säger David och ler.
Nya festivalaffischer har hela tiden klistrats upp i Pajala eftersom de gamla rivits ner av anonyma kritiker.
David som inte får möjlighet att besvara kritiken öga mot öga och låter sig inte påverkas.
Har aldrig någon kommit fram till dig och personligen delat med sig av sin kritik?
– Nej aldrig.
Tidigare den här sommaren tvingades Företagarnas ordförande Bertil Kero avgå efter sin kritik mot Tornedalen Pride. David är inte för vånad. Han är uppvuxen med laestadianismen i sin närhet och vet att den inte tillåter homosexualitet.
– Jag vill verkligen inte på något sätt prata negativt om laestadienaer för alla har rätt till sin övertygelse och sin tro. Men felet Bertil Kero gjorde vara att han uttalade sig som Företagarnas ordförande.
Företagarna har i samarbete med RFSL försökt lyfta fram HBTQ-frågorna genom sin rapport Rosa torsdag. De har även tagit fram en bok med titeln HBT-handboken för företagare. David önskar att fler tog del av innehållet.
– Där skriver de att det finns de som känner ett utanförskap i glesbygden och därför väljer att flytta till mer urbaniserade områden eller städer för att det finns en större acceptans där. Och det i sin tur urholkar arbetskraften i bygden.
Att placera Pajalas första pridefestival under marknaden är logiskt. Det är Norrbottens största sommarmarknad med 45 000 besökare som under en helg förvandlar det lilla tornedalssamhället till en mindre stad av festglada människor.
Klockan 11.00 i dag är det samling på Soltorget. En officiell pridelåt kommer att framföras av hyllade The Magnettes och Mikael Niemi kommer att hålla tal.
Klockan 11.30 är det sedan dags för den så omtalade paraden.
Då skrivs historia i Pajala.
En stolt historia.