Stilla dagar i Tjåmotis

Hit åker Ingela och Bertil Nordqvist så ofta de bara kan, till stugan vid vattenbrynet med skogen som närmsta granne. Arvegods och allehanda fynd är samlade i stugan. Gamla föremål har återanvänts och blivit som nya men den gammaldags charmen finns kvar, med vedspis och matkällare. Det timrade gamla stallet har blivit bastu, med vedeldning så klart, som används flitigt. Särskilt efter dagliga skoterutflykter med pimpelfiske. Efter en skoterfärd i strålande solsken, över sjön Tjåmotisjaure i Lilla lule älv och en kortare tur genom skogen, är vi framme vid stugan som behandlats med järnvitriol och fått röda knutar av Ingela och Bertil Nordqvists flinka händer. De flesta åtgärderna har stugägarna gjort alldeles själva i sitt eget hjortronställe i Tjåmotis, allt från ideér till byggen och finurliga heminredningsdetaljer. På farstukvisten står en kökssoffa som inbjuder till en vilostund i vårsolen. - Den fick inte plats någon annanstans och är ganska bra att ha här. Vi tog bort räcket kring bron då vi målade och upptäckte att det blev mycket bättre med plats, så vi satte inte tillbaka det, säger Ingela Östlund Nordqvist. Uppfinningsrikedom Redan i hallen anas uppfinningsrikedomen. Kring den vita globlampan i taket glittrar pärlor i olika färger, virade på ståltråd som spretar åt olika håll. Ett par vita barnskridskor i 1960-talsstuk hänger på väggen intill spegeln och bilden av mormor Alma. En högt placerad hylla längs ena långväggen rymmer antika föremål, bland annat en symaskin, ett våffeljärn, plåtbaljor och en våg med blyvikter. - Allt det här är arvegods förutom skridskorna som är mina första. Jag tycker det är så roligt att samla. Lampdekorationen har jag gjort av ståltråd och gamla halsband. Av tavlorna som blev över där hemma blev det en fotovägg här. Då kom de till användning också, säger Ingela Östlund Nordqvist som gillar att återanvända prylar, gärna på nytt sätt. Många förändringar Den ursprungliga stugan, med byggår 1945, kom i parets ägo under 1980-talet. Sedan dess har mycket hänt. - Det första vi gjorde var att riva bort det stora skafferiet och en skrubb för att få mer plats. Utrymmet räckte precis till en sovalkov med våningssäng till våra två pojkar som sov där då de var små, säger Ingela Östlund Nordqvist. Men den svarta vedspisen är kvar vid murstocken. Köket går i gammaldags stil, med gungstol och traditionsenlig kökssoffa. Väggarna har rödlaserad halvpanel och blommig tapet i matchande kulör. Porslinet förvaras på öppna hyllor i samma nyans. Kopparna hänger på krokar. - Hyllorna, som vi har laserat, är faktiskt från Ikea. Det är nog det enda här som är inköpt som nytt, säger Ingela Östlund Nordqvist. En lucka i golvet gömmer matkällaren som slukar mat och dryck som inte ryms i kylskåpet. Gamla bruksföremål har fått en egen vägg i köket. Mjölsikt, tvättbräda och vispar av luffarslöjd, är några prylar som hör till samlingen. - Jag fyndar mycket på loppis, auktioner, i uthus och gamla kojor och tar till vara sådant som andra inte tycker är något att ha. Det finns så fantastiskt mycket man kan göra av allt, säger Ingela Östlund Nordqvist. Och mycket har tillverkats här. För i stugan flödar ideérna. Strålande utsikt med rymd Det sista projektet var utbyggnaden av det stora allrummet med fönster åt alla håll och en magnifik utsikt mot sjön. För två år sedan gick hela sommaren och hösten åt till att förvandla 54 kvadratmeter boyta till 100. Då är inte takhöjden i nybygget inräknat. Trätaket som laserats i vitt sträcker sig ända upp till nocken vilket skapar rejäl rymd. Stora fönster längs ena långväggen släpper in ljus med råge. Att det här är parets favoritrum är inte svårt att förstå. Det känns som att träda in i en sal. - Vi kallar det bara för rummet eller nybygget. Sedan det blev klart är det här vi håller till mest hela tiden. Här gör vi allt numera, äter, umgås eller bara är. Teven slår vi sällan på. Vi sover här inne också. Ljuset är inget problem, det är bara skönt att vakna upp här inne, säger Ingela Östund Nordqvist som bjuder på smörgåsar och kaffe vid det vita matbordet i trä med tillhörande stolar, som övertagits av föräldrarna. Antik färgsättare Det mesta i rummet, och hela stugan, är återanvänt. Här har den höga taklampan med grön glaskupa, som är en riktig släktklenod, äntligen hittat rätt plats där den hänger ovanför bordet vid en gammal kökssoffa. Väggarna är målade i en svagt grön nyans. - Mammas farmor och farfar har ägt lampan och fraktat hit den ända från Stockholm så den bara måste hänga framme någonstans. Inte förrän nu har den passat in. Det är lampan som fått styra färgsättningen här inne, säger Ingela Östlund Nordqvist. Snilleblixtar med resultat Trots flera mindre möbelgrupper och en tv-hörna med två vilfåtöljer i rotting, är det gott om svängrum. På bordet framför bäddsoffan står några prydnadsfåglar, en av Ingelas passioner. I en guldram hänger två fåglar i svart, av virad ståltråd. Vid en närmare titt upptäcks att den hänger i luften. - Fåglarna hittade jag på ett galleri i Ystad. Men de försvann i fönstret där man knappt såg dem och då kom jag på att ta bort baksidan på en gammal tavla och hänga den i taket i stället, säger Ingela Östlund Nordqvist. En annan snilleblixt finns vid den kortare väggen intill dörröppningen. Dörren som blev över då skrubben revs fungerar nu som bordsskiva. Underredet har specialbeställts av en snickare. Väggen ovanför pryds av en samling tavlor, målade av en släkting. Närheten till vattnet är påtaglig. Elden sprakar i kaminen och vattnet glittrar på den delvis isfria älven nedanför stugan. Alla träd, utom den stora björken alldeles intill, har röjts bort för att säkra utsikten. - Jag skulle gärna flytta hit om det var möjligt. Det är nog närheten till vattnet som gör mycket. Det är lugnt och skönt och det finns alltid något att påta på med. Även om man bygger och håller på känns det inte som ett arbete, allt känns som avkoppling här, säger Bertil Nordqvist som inte räds att förvandla hus och hem efter nya ideér. För det mesta är paret dock utomhus. Den här årstiden är det främst skoteråkning som hägrar, med pimpelfiske och kaffekokning ute i det fria. Och att fira påsk i stugan är obligatoriskt. - Vi har en tradition att ordna påskbuffé här, med minst två efterrätter. Släktingarna från Skåne kommer alltid hit då, säger Ingela. Själva åker paret hit så ofta de kan, i princip varje helg. Och varje semester. Bara de allra kallaste vintermånaderna står stugan tom. - Vi fiskar ganska mycket, äter och mår gott. Och badar bastu, säger Bertil Nordqvist. Bastun är en historia för sig. Timmerstockarna från ett gammalt stall har fraktats hit med båt och återuppstått i ny skepnad. I den forna gödselluckan finns numera ett fönster som omgärdas av sittbänkar i olika nivåer efter Bertil Nordqvists egna ideér och snickartag. - Vattenslangen är det senaste patentet. Under sommaren drar vi ut den till brunnen, där vi satt in en pump, så vi kan fylla hinkarna här inne. Tidigare har vi hämtat vatten i hinkar från sjön, säger Ingela Östlund Nordqvist. I relaxrummet förvaras handdukar i linneskåpet med sommarblommigt tyg i dörrar och sidor. - Det har jag hittat i en skogskoja som mormor och morfar haft. Dörrskivorna var så fula så jag bytte ut det mot tyg istället. Till de väggfasta sittbänkarna hör ännu en möbel i egen design. Bordet är gjort av en stol som fått ryggen bortsågad. En överblivien klinkerplatta har lagts ovanpå som bordsyta. Intill ytterdörren vid bastuverandan hänger ett bambudraperi. - Draperiet är perfekt då det hindrar myggen att komma in under sommaren, säger Ingela som donat med det mesta. Även nödiga har det fint. Till och med det lilla utedasset känns

Stilla dagar i Tjåmotis

Utsikten från det nybyggda allrummet, med fönster längs hela långsidan, är anslående. Vattnet glittrar i kapp med snön på den delvis öppna sjön som hör till Lilla lule älv.Det är vårvinter i Tjåmotis.

Utsikten från det nybyggda allrummet, med fönster längs hela långsidan, är anslående. Vattnet glittrar i kapp med snön på den delvis öppna sjön som hör till Lilla lule älv.
Det är vårvinter i Tjåmotis.