Starka rötter i två länder
De har fött barn både i Sverige och Italien och de har prövat familjelivet i båda länderna. Mattias, Stefania och deras två barn Emilia och Filip bor numera i Italien men tillbringar jullovet hos Mattias släkt i Luleå. Paret vill ge sina barn det bästa ur båda kulturerna
HOS FARMOR. Lille Filip har precis kommit fram till farmor efter en lång resa från Italien.
Foto: Håkan Gidlöw
När parets första barn Emilia föddes bodde de i Göteborg. Först var Stefania mammaledig ett år och hade under den tiden stor glädje av olika mammagrupper där hon fick många nya vuxenkontakter. - Sånt existerar inte i Italien, här blir förstagångsmammorna väldigt ensamma, de går en promenad med vagnen och sedan hem igen. Det finns verkligen inga mötesplatser alls för mammorna. När Mattias tog över föräldraledigheten med parets första barn var han hemma under ett halvår och det var under den tiden paret började längta bort från Göteborg, de längtade efter närhet till släkten. Att ha mormor och morfar eller farmor och farfar nära. - Så fort vi var lediga reste vi till Italien, eller till Luleå, det var jobbigt. Vi bestämde oss för att flytta närmare släkten, säger Stefania. Likheter mellan länderna
Det var det jobberbjudande hon fick i Italien som gjorde att den lilla familjen valde att flytta just dit, istället för till Luleå. I Sverige hade hon jobbat som EU-informatör, nu blev hon erbjuden ett jobb som hotellchef. Mattias fortsatte att jobba som konsult i egen regi. Den lilla familjen hann inte bo länge i det nya landet förrän det var dags för barn nummer två att födas och när det gäller just mödravård och förlossningsvård, inställningen till amning och naturliga förlossningar är tankesättet väldigt lika i de båda länderna tycker Stefania: - Förutom att det i Italien alltid är en läkare istället för barnmorska som tar hand om alla kontroller och om förlossningen. Dessutom görs tre rutinultraljud under graviditeten och det är mer regel än undantag att man får veta barnets kön. Alltså visste Stefania och Mattias i förväg att Filip var en pojke. Att ge besked om fostrets kön var något som den svenska barnmorskan hade vägrat: - Hon blev bara arg på oss och sa att undersökningen var till för viktigare kontroller än så. Ledighet - för mamman
En sak som både Mattias och Stefania uppskattar med det svenska förhållningssättet är respekten för de nyblivna föräldrarnas behov av lugn och ro, att besöken på BB är begränsade och att släkt och vänner respekterar att man inte vill ha besök den första tiden hemma med bebis. - Min salsgranne på BB i Italien hade besök från sex på morgonen fram till midnatt, det var jättejobbigt. Och så fort vi kom hem från BB fick vi massor av besök hemma. I den italienska kulturen är det nonchalant att inte visa uppmärksamhet när någon fått ett barn. Men det är ganska jobbigt som nybliven förälder att ha besök hela tiden. Den italienska föräldraledigheten är bara sex månader lång och den är endast till för mammor. Alltså har Mattias inte alls varit pappaledig med tvåan. Trots att föräldraledigheten bara är en mammagrej så är ledigheten inget som arbetsgivarna uppmuntrar, tvärtom så förlorar kvinnan ofta sin ställning på arbetsplatsen om hon ändå väljer att ta ut sina mammamånader. Stefania tog egentligen ingen mammaledighet alls med Filip, istället fick Filip vara med på hennes jobb under det första halvåret: - Han hade ett eget rum på hotellet, där han var tillsammans med vår barnflicka. Då kunde jag sköta honom och amma mellan arbetspassen, förklarar hon. Privat dagis
Däremot var Stefania ledig f-ö-r-e förlossningen. I Italien är mammorna lediga med lön två månader före beräknad nedkomst. Om mamman ändå vill jobba kan hon, med stöd av läkarintyg, krympa ledigheten till en månad. Att jobba närmare inpå förlossningen än så är inte möjligt. Nu går båda barnen på ett privat dagis, det kommunala daghemmet är bara till för familjer med sociala problem och barn med handikapp. Två dagisplatser på halvtid kostar familjen ungefär 4.500 kronor i månaden, vilket räknas som rätt billigt. - Ja, när vi flyttade hit fick vi bara tag på en plats åt Emilia på ett dagis där månadsavgiften för ett barn var 6.000 kronor. Från tre års ålder bedrivs skolverksamhet för barnen, Emilia har både gympalektioner och engelskundervisning. Dessutom talar Stefania och Mattias både italienska och svenska med barnen och i hemmet finns både Pippi Långstrump- och Bamsefilmer. Traditionellt firande
Eftersom barnen bara går på dagis fram till lunch har familjen också anställt en barnflicka som sköter barnen i hemmet under eftermiddagarna. I övrigt tycker varken Stefania eller Mattias att vardagslivet i de båda länderna skiljer sig åt särskilt mycket. Kanske går de ut på restaurang lite oftare i Italien än i Sverige. - Trots att de varken har barnstolar eller barnmeny så känns barnen mer välkomna än på de svenska restaurangerna som har all praktiskt utrustning, säger Mattias. Julhelgen har firats i hans barndomshem tillsammans med föräldrar och syskon med familjer, med de traditionella svenska köttbullarna och sillen. De år familjen firar jul i Italien firas den å andra sidan helt "på italienska", med 15 pastarätter och tomtebesök på juldagen. - Ja, det vore jättekonstigt att äta skinka hos min farmor, skrattar Stefania som tycker att det är viktigt att ta vara på traditioner från båda kulturerna.
Namn: Mattias Nyström, 35, ingenjör med egen konsultfirma, Stefania Nyström, 34, hotelldirektör, Emilia, 4, Filip, 2. Bor: I Osimo i Italien, cirka 10 mil från Rimini.
Så jobbar vi med nyheter