Stark orkester i Bachs Juloratorium
Dirigent: Monica Wasberg
Medverkande: Luleå Kammarkör,
solisterna Eva Plumppu, Annika Hudak, Johan Christensson, Johannes
Liedbergius
Örnäskyrkan, Luleå
Bachs arbetsförmåga måste ha varit något utöver det vanliga. Under de första åren han jobbade som kantor i Thomaskyrkan i Leipzig skrev han tre årgångar kantater, varav cirka 200 finns bevarade i våra dagar.
I mitten av 1730-talet komponerade han det så kallade Juloratoriet, som inte är något regelrätt oratorium utan snarare en cykel av sex kantater för julens olika högtider. Materialet till detta oratorium plockade han nästan uteslutande från tidigare profana verk, så kallad parodiering.
Första satsen är en ren jubelkör. Det visar Bach i orkestreringen, pukor och trumpeter, mer jubel hade man inte i en orkester på 1700-talet. Detta skulle dock visa sig fungera mindre bra denna kväll då kören inte riktigt kunde matcha den starka orkestern. Överhuvudtaget upplevde jag ett balansproblem i hela första kantaten.
Då blev det bättre i den andra kantaten. Här tycker jag att både kör och solister kom mer till sin rätt. Till exempel så började Johan Christensson, tenor, sjunga betydligt mjukare efter sin soloaria. Han verkade inte längre behöva kämpa så mycket med sina höjdtoner och tog sig lite större friheter vilket gjorde att man som åhörare kunde slappna av.
Kören hade det lite kämpigt med de polyfona partierna konserten igenom. Jag upplevde det som om de inte hann med i de snabba tempon som Monica Wasberg valde. Här fanns dock ett gyllene undantaget, tredje kantatens inledande och avslutande sats. Här hann kören med i alla insatser och då lät det riktigt bra.
I koralerna kom däremot körens fina klang fram. Här kunde man verkligen njuta av Bachs fina harmoniseringar av de enkla melodierna.
Jag måste slutligen även få nämna orkestern. Den lät mycket bra. Särskilt oboisterna, som har en betydande roll i flera av satserna, gjorde ett finfint jobb denna kväll.
Så jobbar vi med nyheter