Den lilla vita trasselsudden med ögon som kol kommer först, viftande på svansstumpen. Medan matte och jag står och surrar snurrar han runt mina skor och gnider sig mot benen.<BR> ? Men vad är det? undrar hon och drar i kopplet.<BR> ? Han verkar ha blivit kär, svarar jag, klappar honom lite och fortsätter: Hade du varit större och mer karlaaktig så kanske. <BR>I en bristsituation är det just denna man uppmärksammar och försöker råda bot på. Som då gravida kvinnor får en längtan efter saltlakrits eller råa potatisar med jord på. <BR>Eller som när någon som slutat med godis stannar till vid varenda kiosk för att köpa glass med chokladöverdrag och kolasträng i mitten.<BR>Jag har till och med kollat på nätet, bläddrat i en katalog av längtan. Något måste man göra för att pigga upp sig. <BR>En skriver att han trivs med ensamheten i skogen och inte riktigt vet om han vill ha någon. <BR>Andra önskar en eller flera nätter. Bland femtioplussare är särbo det vanligaste önskemålet, ofta i kombination med livet ut. Ska de inte hjälpa varandra med medicinerna när så det bliver? undrar man. Vill de inte bli ompysslade? Min gamla svärfar kom med kaffe på sängen till svärmor varje morgon på ålderns höst.<BR>Det var ödet, sa ett par som blivit kära via nätet. Det finns många sätt att hitta rätt. <BR>För egen del känns det nyfiket fast egendomligt. Att bekanta sig med någon som man inte ens vet om man vill bli bekant med. Väga plus mot minus med förnuftet utifrån egenskaper och intressen utan att ha en aning om man skulle vilja ta i den andre. Om han skulle kunna få mig att skratta. Om vi trivs i varandras atmosfär. Om det uppstår något magnetiskt.<BR>Som ung hade föräldrarna en viss betydelse men numera är det barnbarnen som styr, sa en man. Och även om orden doftar rätt är det inte säkert att personen gör det. <BR>Människan är så mycket mer än en innehållsbeskrivning. Dessutom ofta bunden vid något, minnet kanske eller en hund. Den vita trasselsudden drar vidare med nosen mot vägen och matte i ett koppel efter.
