Vi är ohyggligt glada. Det här är den andra milstolpen inför tillkomsten av Stålverk 80. Den första var riksdagens beslut om stålverket.?<br>Så inleder Kurirens reporter Lars Lindberg sin intervju med Luleås kommunalråd Sven Köhler. Aktuell tidpunkt är 16 maj 1975 och de storstilade planerna på Stålverket 80 hade så långt gått som tåget.<br>Regeringens positiva besked om stålverket blev startskottet till att intensiva förhandlingar inleddes på en rad olika områden. Upphandling av sand skulle göras, förhandlingar med stugägare måste slutföras, fiskenäringen och Naturvårdsverket måste kontaktas och många, många fler bollar skulle upp i luften. <br>Som 400 fotbollsplaner<br>Upp ur havet skulle en jättelik industritomt växa. Ett område lika stort som 400 fullstora fotbollsplaner skulle utgöra grunden för det jättelika projektet. En stor muddrings- och sandsugningsflotta hade redan börjat arbetena men kunde nu öka takten för att, om allt skulle gå som tänkt, ha gjort sitt arbete bara ett år senare.<br>Lars Lindberg skrev i en av sina artiklar kring Stålverk 80-projektet:<br>?Markarbetena utgör ändå bara en droppe i den stora investeringen. Tio miljarder kronor satsas i Luleå fram till 1980 ? hälften i Stålverk 80 och hälften i samhällets bostäder, vägar, ledningar och annan service.<br>Stålverk 80 planeras alltså för en produktion av fyra miljoner ton stålämnen per år ? den storleken ger verket en internationell konkurrenskraft. Två masugnar med en kapacitet på två miljoner årston vardera byggs, den ena hamnar förresten mitt på nuvarande ön Gräs-ören. ?<br>Så långt några rader ur Lasses texter. Bilden togs av Åke E:son Lindman. Just den här rutan är en del av flera som Åke monterade samman för att visa hela det stora området som vara aktuellt att rymma stålverket.<br>Som aldrig blev mer än möjligen en liten tumme, när det kom till kritan.<br>Torsten Wiklund
