Varifrån kom idén till Arctic Amazons?
Linnea: Jag fick möjligheten att åka på Dreamhack och reagerade på att det var väldigt få tjejer där. Det kändes lite som att de var där som något att titta på i stället för att de själva skulle vara med och spela. Tjejers status i sammanhanget är inte så hög och jag tänkte att det måste hända något. Vi fått hjälp av Unga Örnar att starta föreningen och har bjudit in våra kompisar och de har spridit det.
Vilka är ni?
Julia: Vi är drygt tjugo personer från elva år och uppåt. Vi välkomnar alla som identifierar sig som tjejer – på det sättet kan fler personer känna sig välkomna – och som gillar att spela.
Linnea: Det behöver inte bara vara
dataspel utan det kan vara allt möjligt, tv-spel och brädspel till exempel.
Hur har intresset varit?
Linnea: Vi har nyss startat och får många mejl från tjejer som vill vara med. Även folk som själva inte är speciellt intresserade av spel har tyckt om
initiativet.
På vilket sätt behövs en förening i Norrbotten för tjejer som gillar att spela?
Julia: Vi har aldrig hört talas om något liknande här och jag tror att många som är intresserade inte har någonstans att vända sig. Att sitta hemma och spela kan vara ensamt, man kan ju ha kompisar på nätet men det är ju en annan sak att ha någon i sin närhet att kunna dela det med. Det är roligt att kunna träffas och tänka ”det här är personen bakom rösten på Skype”.
Varför är det fler killar än tjejer som spelar?
Linnea: Jag tror att det som med mycket annat bara är normer, som till exempel varför man måste komma ut som homosexuell men inte som heterosexuell. Det är många tjejer som spelar men de syns inte. Jag har själv undvikit att svara på om jag är tjej eller kille när jag har fått frågan av någon i ett spel. Det är för att jag vet att om jag säger som det är så måste jag vara så jäkla bra och helst bättre än killarna för att inte bli exkluderad.
Vad behöver göras för en jämställd spelvärld?
Julia: Kön borde inte vara väsentligt i sammanhanget men tyvärr är det det. Vi vill inspirera tjejer att ta plats och
synas. Vi kan vara förebilder för de yngre och till exempel påminna varandra om att våga vara dåliga när vi spelar ett spel för första gången.
Linnea: Gemenskap tror jag är det viktiga.
Julia: Ja, det är nyckeln.
Vilka tips har ni till den som blir utsatt för diskriminering i
spelsammanhang?
Julia: Det är svårt att vara stark själv, men tillsammans är det lättare. Jag är ju inte någons förälder men kanske ändå kan hjälpa om någon får onödiga kommentarer. Det är inte alltid man vill prata om det med en förälder.
Linnea: Ett av mina fokusområden är att vara där som ledare och markera när något inte är okej.
Vad spelar ni helst och varför?
Linnea: World of Warcraft är mitt favoritspel för att det är ett helt universum där man kan göra vad man vill.
Julia: Jag gillar Minecraft. En kompis till mig har startat en server där vi
bygger upp ett samhälle. Mitt intresse för spel började egentligen när jag spelade Nintendo 64 med mamma som
liten.
Linnea: Min pappa spelade Counter Strike på en relativt hög nivå och för mig var det jättekul att få titta på.
Sedan drogs jag in ytterligare av
kompisar.
Vilka mål har ni med Arctic Amazons?
Linnea: Dels Dreamhack, det hade varit kul att komma dit tillsammans som en stark grupp i tröjor med vår logga. Vi vill anordna tävlingar och större LAN. Vi ska inte bara sitta och nörda utan vara en förening som har kul och gör saker tillsammans som inte alltid är spelrelaterade. The sky is the limit, som man brukar säga.