Spännviddernas afton

Norrbottens Kammarorkester
Klarinettsolist: Hermann Stefánsson
Verk av Jan Sandström, Wolfgang Amadeus Mozart, Lars-Erik Larsson och Joseph Martin Kraus
Ebeneser, Luleå
3 februari, kl 19.00

Norrbottens län2006-02-04 06:30
MICKE FORSBERG
Det var en spännviddernas afton, vad gäller musikaliska känsloyttringar, när Norrbottens kammarorkester spelade i går kväll. En orkester som vi ska vara oerhört stolta över i Norrbotten och som undertecknad har njutit av många gånger under de år som den har funnits.<br>&nbsp;? Det är sista gången som vi spelar här på Ebeneser, inledde dirigenten, Petter Sundkvist. Om ett år möts vi på ett ställe som ligger närmare Bodenvägen, och då menar jag inte Pontushallen, fortsatte Petter, och möttes av applåder. Han, och flera med honom, känner nog en stor glädje över att byggandet av Luleås konserthus snart är i hamn.<br>Men nu till kvällens musikaliska begivenheter som inleddes med ett stycke av Norrbottenskompositören Jan Sandström. Acintyas, som han har valt att kalla det, är inspirerat av en idévärld inom den österländska filosofin. Det är ett spännande stycke där man från början känner sig som om man befann sig i en skräckfilm med inslag av dramatik, klagan och absurda humoristiska inslag, och där orkestern med Petter Sundkvists hjälp verkligen får visa sig på den styva linan. En uppgift som de klararade galant. <br>Solisten för kvällen var den isländske klarinettisten Hermann Stefánsson, som till vardags är soloklarinettist i Kungliga filharmonikerna och Stockholms sinfonietta. En man som verkligen bjöd på stort musikaliskt kunnande och virtuositet. <br>Det är ju jubileumsår i år, det är nämligen 250 år sedan W A Mozart föddes, och vad passar då bättre än att spela den fina Konsert för klarinett och orkester i A-dur. Redan i den inledande allegrosatsen visar Hermann Stefánsson vilken underbart skicklig musiker han är och samspelet mellan honom, orkestern och Petter Sundkvist är hur bra som helst. Det fortsätter genom både adagio- och rondo/allegrosatserna. Mozart var väldigt imponerad av 1700-talets klarinettvirtuos, Anton Stadler, som han tillägnade stycket.<br>Efter pausen fick vi njuta av Lars-Erik Larssons fina Concertino för klarinett och stråkorkester. Det är nog många som har njutit av denne 1900-talskompositörs Romans ur Pastoralsviten eller sviten Förklädd Gud till Hjalmar Gullbergs vackra dikt. <br>Den inledande allegrosatsen gjorde orkestern och Stefánsson full rättvisa och lyckades fint med övergången mellan satsens lite sorgesamma del och den uppsluppna andra delen. I andante- och prestosatserna fick Hermann Stefánsson verkligen briljera och låta oss njuta av klarinettens tonregister. I den avslutande prestosatsen syntes det hur roligt alla på scenen hade. Det humoristiska avslutande samspelet mellan klarinetten och pizzicatospelet på fiolerna klingade väl.<br>Kvällen avslutades på ett njutbart sätt, med Symfoni i C-dur med obligat violin av Joseph Martin Kraus, en kompositör som var jämnårig med Mozart. Han föddes i Mannheim, men kom att bo hela sitt vuxna liv i Sverige, och han fick stor betydelse för svenskt musikliv. <br>I den här symfonin fick vi njuta av konsertmästaren Sten-Johan Sundings vackra fiolspel och tillsammans med orkestern och Petter Sundkvists säkra hand blev denna symfoni en mycket fin avslutning på en härlig musikafton. Det var både handklappningar och fotstamp från den nöjda publiken som verkligen älskar Norrbottens kammarorkester.<br><br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrbottens län