Sommardröm att längta till

? Det skulle vara roligt att få träffa de människor som huggit det här timret för hand, säger Ann-Kerstin Myleus, full av beundran för det gamla hantverket. Familjen Myleus, mamma Ann-Kerstin, pappa Hans och barnen Andreas och Antonia, bor sedan tio år i Bryssel, där Ann-Kerstin arbetar vid EU kommissionen. Rötterna har de dock i Tornedalen och hit återvänder de varje sommar. De hade sökt efter ett sommarhus när de vintern 2003 fick möjligheten att få köpa ett gammalt hus i Pello, sex mil norr om Övertorneå. ? Vi visste inte exakt vad det var vi köpt, bara att timret inte var fuktskadat varken genom taket eller i grunden. Jag förstod att ägaren känt ett ansvar för att hålla huset i skick, fast han inte bodde i det, säger Ann-Kerstin Myleus, när vi gör en rundvandring i den gamla Tornedalsgården. Gården kallas för Pellovaaragården eller Törkinpaikka, efter att den till en början varit ett soldattorp där ägaren fått ärva rotenamnet Törkki. Byggt i etapper Exakt hur gammalt huset är vet man inte. Man tror att det byggts på 1830-talet, men det kan vara betydligt äldre än så. ? Det är byggt i etapper, det ser man bland annat av de olika utseenden på timren. Det har varit obebott sedan 1960-talet, vilket är tur för oss. Huset har sluppit en förstörande 70-talsrenovering, säger Ann-Kerstin Myleus. Men det var först då man började riva ut de masonitskivor som täckte väggar och tak, liksom den korkmatta som täckte golvet, som det stod klart att de riktigt gamla snickerivärdena bevarats. ? I köket hittade vi trätaket under skivorna och fina golvplank och då förstod vi att så här kunde det se ut i resten av huset också, säger Ann-Kerstin Myleus. Klistrigt problem Efter tre somrar med mödosamt och smutsigt rivnings-arbete (numera kan familjen le vid minnet av alla enorma spikar som skivorna var fästade med) och sedan målande och fixande, är huset med sina drygt 160 kvadrat klart invändigt. Familjen har noga dokumenterat husets förvandling. Bilderna från rivningsskedet får en att undra. Kändes det aldrig som om de tagit sig vatten över huvudet? ? Nej, men när vi skulle slipa köksgolvet smetade klistret från korkmattan ner slipmaskinen och vi visste inte hur vi skulle göra för att lösa det hela. Som tur var kom den förre ägaren och bad mig gå och köpa margarin. Vi spred ut fyra kilo margarin över golvet. Fettet gjorde det möjligt att fortsätta slipningen och sedan var det ?bara? att skotta ihop smörjan, berättar Hans Myleus. Renovering på semestern Ann-Kerstin konstaterar att det varit ett roligt arbete, även om det tagit mesta tiden av semestrarna. ? Det här är ju något annat än det man gör på jobbet och så har vi ju jobbat tillsammans med det här, det har gjort sitt till, säger hon och konstaterar att eftersom hon är den som mest intresserar sig för form och färg har hon planerat och skött det, medan maken stått för snickrandet. Barnen har hjälpt till med ett och annat. Färg och form ja. Alla de timrade väggarna i huset är vitmålade, vilket gör att det känns ljust och luftigt och fortfarande går det att se att timret bilats för hand med yxa. Det gamla hantverket väcker beundran och under tiden familjen huserat här har tankarna gått till dem som byggt och verkat här förr. ? Det hade varit roligt om man fått träffa dem som huggit det här timret för hand, säger Ann-Kerstin Myleus. Breda golvplank Alla golv har riktigt breda golvplank, som nu målats i olika färger. Den så kallade salen har till exempel ett golv i en blå färg som förr användes mycket i Tornedalen. Salen är inredd med antika möbler som Ann-Kerstin till stor del hittat på auktion, men här finns också släktklenoder som smälter bra in i miljön. I köket har man lämnat den halvpanel som fanns där. Den har målats i en ljus grå ton, som matchar den mjukt vita färgen bra. Det gråa, det fanns från början i köksluckorna som man hittade på Ikea. ? Där hade vi tur, att hitta ett modernt kök med luckor som passade detta gamla. Köket fanns inte heller så länge i Ikeas sortiment, säger Ann-Kerstin Myleus. Gammalt klädskåp Den gråa färgen har man sedan använt i bland annat hallens inredning. Här har man också bevarat ett gammalt klädskåp som putsats och målats om. Skåpet vittnar om gamla tider och är en passande detalj i den välkomnande och rymliga hallen. Dit kommer man för övrigt via en av husets två förstukvistar. Den andra förstukvisten, som är inglasad, har man nyttjat till klädförvaring eftersom det är dåligt med förvaringsutrymmen i de här gamla husen. Förmodligen var inte behovet av klädgarderober särskilt stort förr. Enligt Ann-Kerstin Myleus är inredningen i stort en blandning av genuint tornedalskt, men med en släng av Bryssel och Belgien. ? Bryssel är ju en stor del av vårt liv, så vi vill ha detaljer därifrån med här. Mycket av planeringen av huset har jag också gjort i Bryssel. När vi väl kommit hit har vi varit på det klara med hur vi ska göra, säger hon. Nöjda med resultatet Samtliga i familjen är väldigt nöjda med resultatet av sitt arbete. I sommar har man börjat att rusta upp en bastu med kammare att koppla av i en av de tillhörande förrådsbyggnaderna. Kommande sommar är det fasaden som ska tas an. ? Sedan kanske vi kan bara komma hit för att vara och ta det lugnt. Vi ska inte göra så mycket åt gården. Det är fint som det är, naturligt och öppet, säger Ann-Kerstin Myleus.

Sommardröm att längta till

I tre somrar har de rivit och rustat i den 170 år gamla Tornedalsgården. Resultatet är ett trivsamt sommarhus där det gamla och genuina matchats med klassiskt modernt.