Det är lätt att vara bäst i köket med ett skafferi som vårt. Var annars hittar man fet och gul mandelpotatis som klarar av att njutas solitärt med smör och salt? Eller renkött som smälter i munnen, härligt sötknastriga hjortron och så drottningen bland kulinariska höjdare - löjrommen...
Det ska erkännas att det tog ett tag upp i vuxen ålder innan jag lärde mig uppskatta löjans små gyllene ägg.
Morfar var fiskare och klämde sin fångst för egen hand. Guldet förvarades i en platshink med lock i kylen och var ett ständigt sällskap på frukostbordet. Hårt bröd från Boströms bageri, ett bröd som i familjen gick under beteckningen "hästbröd", antagligen för att det behövdes rejäla tänder för att tugga i sig det – breddes med ett tjockt lager smör och ett dito med välsaltad rom. Pålägget var gratis till skillnad från Kalles variant på tub.
Men smaken förändras och numer är det helt enkelt inte nyår på riktigt om jag inte får frossa i rom.
När vänner återvänder från exilen i söder laddar jag med renfilé. Börjar nästan tycka att det är att gena i kurvorna men det är ju så förbenat gott.
Lågtempererad, förvandlad till djuprosa njutning rakt igenom.
Med potatispuré (på mandel så klart) och rårörda lingon spetsade med whiskey, är man hemma i dubbel bemärkelse.
Önskade bara att det skulle finnas ett lokalt rödvin som sällskap. Finnarna klarar ju att göra vin av vinbär så helt omöjligt kan det inte vara. Inte för inte är vi bäst i landet på att dricka Amarone, just för att det går så bra till alla vilda smaker. Tänker mig svarta vinbär, kanske lite blåbär och så låååång lagring.
Vem är galen nog att anta utmaningen?
Sen finns det en goding jag sällan bjuder bort eftersom den är sällsynt och så hett efterlängtad de få gånger per år jag har lyckan att äta den – nyfångad harr. Bäst är den lättrökt och fångad i trakterna kring Kåbdalis. Gravad på min morbrors vis kan den locka fram en tår i ögonvrån på den mest förhärdade fiskskeptiker.
När vi vant oss vid att kunna äta allt hela tiden är det kanske just här hemligheten ligger – lokal mat i säsong som när den väl äts, smakar desto mer.