Framme vid scenkanten har några hundratal barn samlats, kryddat med lite föräldrar, farföräldrar och annat löst folk. Bubbles är Hamnspelets första större akt. <br>De fem glada tjejerna i Bubbles har hållit ihop i fem år. De KAN uppenbarligen sjunga, för det märker man i den acapella som de river av i mitten av konserten. Men varför gör de inte det då? <br>När tjejerna äntrar scenen i sommarens hetaste HM-plagg (Boston-linnet) försöker de ropa till publiken, men ljudteknikern har glömt att vrida upp deras volym. Jag misstänker redan att samma ljudtekniker drar upp deras volym mellan låtarna och ned under dito. <br>Bubbles kan sitt mellansnack, de senaste dansstegen från MTV och har säkert massor av talang, men i den skivbolagstajta kostymen som stavas barndisco finns det inte utlopp att visa något av det. Säljer man skivor till barn skall det vara felfritt producerat, färglatt och färdigmixad sång. <br>Kanske är det för att jag är 27 år och inte 13. Jag kanske inte är rätt man att bedöma detta. Men jäklar vad tråkigt det är med singback. <br>På scenen står instrumenten uppradade. Gitarr, trummor bas och lite till. Men när Bubbles uppträder är det ingen som använder dem. Ljudet finns redan på en cd. <br>Inte blir det bättre av det blöta vattenspridarliknande regnet som kyler ned eventuella fans. Det är först i melodifestivaldängan T.K.O (Knock you out) som jag kan urskilja det blekaste av jubel från folkmassan. <br>Första halvan går ut på att dansa och mima till låtar från nya plattan, vilket publiken inte riktigt tänder på, för det barnfansen inte känner igen dansar de inte heller till. <br>Någonstans i mitten har Bubbles producenter mixat om The Supremes klassiker från 1964 (Baby) Where did our love go. Men Hits for Kids-trummor och dagissynt passar illa i Motownsoundet. Men för en stund känns det i alla fall som en riktig utomhuskonsert, i stället för ännu en gäspning till video på MTV. <br>
