Det är lugnt och inte så många gäster i lokalen.
Kvinnorna sitter där med sina koppar och garnnystan pratar med varandra och byter tips och idéer.
Lisa Lundholm var den som startade gruppen, Luleå knitters. Drivkraften var att träffa andra handarbetsintresserade.
– Jag flyttade hit för några år sedan och då hade jag inga kompisar som handarbetade här. Jag ville ha någon att diskutera garn och mönster och få inspiration av. Förra hösten startade jag en facebookgrupp och sedan har det spridit sig. Jag vet inte riktigt hur, säger hon.
Luleå knitters har inte det enda stickkaféet i Luleå, men inget annat har träffarna kvällstid.
Gruppen har nu ungefär 70 medlemmar, många är i 25-årsåldern och den yngsta är 13 år.
– Antingen är man mellan 20 år och 30 år eller så över 50. De unga är jätteseriösa. De är medvetna var garnet kommer ifrån och köper ofta dyrare kvaliteter. De spinner garn själva och färgar själva. De är handarbetshipsters, säger Lisa.
Nu sitter hon med kabelstickor, hon stickar sockar för första gången, berätta hon.
– Jag har stickat många sjalar, nu är det dags att lära sig att sticka sockar. Det blir sockar att stila i och inte att använda till vardags.
Britt-Inger Larsson har flera handarbeten på gång och med sig i väskan. Hon lockades till gruppen för att få möjlighet att lära känna varandra med samma intresse
– Jag såg att det fanns en grupp på facebook. Det är kul att träffa andra en gemenskap.
Också Britt Axelsson hittade Luleå knitters på facebook.
– Jag gillar att sticka och virka och det är roligt att vara några stycken när man gör det.
Just nu virkar Britt en sjal i virktekniken, kärleksknutar.
– Det blir en sjal till mitt barnbarn. Hon köpte garnet själv och kom och gav det till mig. Så frågade hon om jag kunde göra något till henne med det, och det är klart att jag kunde, säger Britt.
Favoriten är att sticka mönsterstickning.
– När det blir en utmaning är det kul, som sjalar med mönster. Men det går inte här, för här vill jag prata också, säger Britt.
Lena Johansson hade inget handarbete igång när hon var på förra träffen. Då fick hon en påbörjad pannlapp av vännen Helene Rundlöf som också var den som drog med henne. Nu är hon på gång med en egen. Hon berättar att hon handarbetat som barn.
– Bland det första jag gjorde var en spets. En vit spets, och ni kan ju fatta vad som hände, den blev så smutsig av barnfingrarna. Den blev också smalare och smalare och med det också finare eftersom jag lärde mig, säger Lena.
Karin Lundholm gillar att sticka mönsterstickning och det blir sjalar. Genom åren har hon stickat och virkat mycket. På sjuttiotalet kunde det bli både klänning och bikini.
Nuförtiden är handarbetarna inte hänvisade till veckotidningar för inspiration.
Nu är det internet som gäller.
Karin går ofta in på exempelvis You tube och söker förklaringar på engelska stickbeskrivningar eller andra problem.
På stickkaféet trivs hon.
– Det blev ett beroende efter några gånger. Nu ska det mycket till om jag inte ska gå, säger Karin.
Helene Rundlöf visar en bild som hon tagit av de ekerskydd som hon virkat. Det blir en diskussion om garnvalet.
– Det här är bomull, med det kommer ju att blekas ute. Jag skulle nog ha tagit akrylgarn istället till det här.
Just nu knåpar hon med mormorsrutor. Hon fick tips om stickkafet via en bekant som sett ett anslag i en handarbetsbutik.
– Jag tyckte det verkade mysigt. Det är avkopplig och som en sorts terapi. Jag tror det är en viss sorts människa som handarbetar och går till såna här träffar.
– Jo. Smartare, snällare och snyggare, säger Lisa skämtsamt.
Lisa Lundholm berättar att hon har minst fem projekt som hon växlar mellan och plockar upp några ut sin väska.
– Jag gillar att jobba med fina garner, garner som håller i tvätten inte akryl som gnisslar, det är obehagligt. Nu finns yllegarner i alla möjliga klara färger också, säger hon och visar en knallröd sjal som är under arbete.
Är inte handarbete förspilld kvinnokraft?
– Nej, det är det verkligen inte. Handarbete är konsthantverk, säger Lisa.
Hon får medhålla av resten av gänget.
– Förr gjorde man det man behövde. Nuförtiden finns det så mycket mer idéer och inspiration på nätet, säger Karin.