”Det som är människa i människan
kan inte brinna”.
Citatet är hämtat från Kjell Espmarks dikt ”Credo” som ingår i hans nya mycket läsvärda samling ”Skapelsen”.
Den kinesiske 1500-talsfilosofen Li Zhi får uttala dessa hoppfulla ord, som kan stå som ett emblem för hela boken. Han fängslades för att han manat sina läsare ”till ständigt tvivel”, och han är en i raden av gestalter i Espmarks bok, som förföljs, förnekas och går under men som ändå segrar. Man kan inte utrota det som är människa i människan. Espmark framstår som en sann humanist, i sällskap med tidigare skalder som Tegnér och Rydberg.
Espmarks tidigare kritikerrosade samlingar ”Vintergata” (2007) och ”Den inre rymden” (2014) innehåller rolldikter, där både berömda och okända personer får komma till tals. ”Skapelsen” är också en samling rolldikter. Läsaren möter genier från skilda tider som Sapho, Swedenborg och Mary Wollstonecraft men också anonyma röster från Spartacus slavuppror, från mördade armenier och judar, från vår tids flyktingströmmar och terroroffer.
En utgångspunkt för dikterna är profeten Hesekiels bok i Gamla Testamentet. I 34:e kapitlet sätter Gud ner Hesekiel i en dal full av benknotor, som Gud skall förse med kött och blod och fylla med ande. Gud säger ”Blås på dessa dräpta och ge dem liv!” Och de fick liv och reste sig upp.
Också Espmark och andra konstnärer kan ge liv åt döda benknotor. Det är till och med en angelägen uppgift för konsten är att i likhet med Espmark återuppväcka de döda, ge röst och upprättelse åt dem som förföljts och mördats för sin tro, för sin etniska tillhörighet, för sitt kön, för sin sexuella läggning, för sina åsikter, åt alla dem som malts sönder och samman av historiens kvarnstenar.
Bach, den femte evangelisten, får ordet i en vacker dikt:
"Det skymmer.
Europas karta är fläckad av blod.
Men violoncellen insisterar.
Och kören skapar den ordning
som världen har misslyckats med".
Enligt Bibeln skapade Gud vår jord på sex dagar, men flera gestalter i Espmarks ”Skapelsen” betonar att skapelsen är ofullbordad. Ett hånat bygdesnille någonstans i Tyskland säger ”Bibeln har fel-/Skapelsen är inte färdig än. Måste få hjälp./Den är full av spår som väntar på steg, /banor för tankar som inte har tänkts”. Vi måste arbeta vidare med skapelsen.
I vår plågade värld förlitar sig Espmark på människan, konsten, språket och på att poesi fortfarande är en unik möjlighet att beskriva världen. Det är en ynnest att få läsa hans smärtsamma men ändå hoppfulla dikter.