Allt startade med att kompisgänget hösten 2003 åkte på en resa tillsammans till Islay - ett whiskydistrikt på en ö på skotska västkusten. I bräschen för sällskapet den gången fanns Anders Rånlund, som är vice pubchef med whisky som specialintresse. Han har vid flera tillfällen rest till Skottlands whiskydistrikt både för att utbilda sig och för att jobba i destillerier.
- Först var vi tio som skulle åka men till slut var vi bara sex, berättar Leif.
Att det är få saker som går upp emot att avnjuta favoritdrycken på plats i ursprungslandet, är de rörande överens om och ytterligare två resor till Islay har det blivit efter den första.
- Efter vi hade varit där första gången bestämde vi oss för att någon gång köpa ett fat. Det går inte att köpa hos alla tillverkare men på vissa kan man göra det, säger Björn.
2004 slog de till. Det blev affär på destilleriet Bruichladdich på Islay och sedan dess har de väntat och längtat.
Det finns många olika lagringar som ger drycken dess specifika karaktär.
- Vanligast är att man lagrar whisky i bourbonfat från USA. Näst vanligast är sherryfat från Spanien, säger Leif. Vi valde en sherrylagring.
Jamaicanskt romfat
Roger har, tillsammans med en kompis från Helsingborg, ett fat i Glengoyne som de köpte i slutet av 2011. Den är inte lika rökig som Islaywhisky, i Glengoyne satsar man mer på fruktighet och lite sötare karaktär.
- Det är ett romfat. Vi var lite roliga och döpte det till Reggaedram, eftersom den är lagrad på ett jamaicanskt romfat ... Den ska lagras i tio år, kanske blir den färdig tidigare.
Leif visar upp en av sina bästa flaskor, en -74 av märket Ardbeg. Den kom han över på ett lite annorlunda vis när gänget i maj 2006 besökte en whisky- och musikfestival på Islay.
- Jag stötte ihop med en ryss som studerade i Oslo på universitet. Han hade befunnit sig på en mässa i Tyskland men lämnat den för att flyga upp till Skottland och till whiskyfestivalen. Han hade beställt en massa whisky men snart visade det sig att han inte hade råd att lösa ut allt. En flaska blev över och den högg jag på direkt.
Även om killarna förstås tycker om att dricka whisky och träffas regelbundet för att prova nya sorter, är det inte alltid det som är huvudsaken. Att leta och hitta de riktiga pärlorna är halva nöjet och många av flaskorna blir aldrig ens öppnade. När kassan tillåter inhandlas dubbla flaskor - en för att dricka upp och en för att spara. Ett annat sätt är att besöka en välsorterad pub för att smaka det man är nyfiken på och sedan kan man köpa en hel flaska av det bästa. Dyrt blir det ibland men det är inte alltid priset som avgör om man har hittat ett fynd.
- Ibland kostar det mer men det finns förstås en smärtgräns för alla. Det är ju en hobby.
Faten gör hela skillnaden
Björn har med sig tre flaskor som vid första anblicken ser snarlika ut men innehållsmässigt är de inte alls lika. De inhandlades under festivalen och består av tre olika lagringar.
- På Bruichladdich ställer de under festivalen upp fat i butiken av olika sorter. Där kan man sedan få tappa upp sina egna flaskor och korka igen. Sedan, när de faten är tömda, då sätter de in något annat i stället. Det gör att varje tappning blir unik.
I Björns flaskor finns en bourbon-, en vin- och en sherrylagring. Sherrywhiskyn är signerad både av destilleriets ägare och av borgmästaren vars hemort i Argentina är representerad genom just det sherryfat vari whiskyn är lagrad.
Man kan konstatera att de olika faten gör hela skillnaden. Vid en provning de deltog i vid en av resorna fick de testa whisky från 1987 av märket Laphroaig.
- Sex tunnor rullades in. Vi fick peka ut tre av dem, varav två hade legat bredvid varandra under lagringen. Förutsättningarna var exakt likadana, ändå smakade de totalt olika.
Man behöver inte vara kännare för att känna den skillnaden, hävdar de.
Rökig smak passar nordbor
När smakerna beskrivs används uttryck som "smörblomma", "ventilgummi" och "lakrits". Vokabulären utökas allt eftersom man lär sig mer, tycker de.
- Man börjar känna igen de olika smakerna, men det svåraste är att sätta ord på dem så att andra förstår vad man menar, säger Björn.
Smaken är ju som bekant delad men den rökiga single maltwhiskyn från Islay faller i synnerhet väldigt många nordbor på läppen. Vår matkultur med mycket rökt fisk och kött kan vara förklaringen till det, tror de.
- Att söka och hitta de udda grejerna, det är det som är roligt, säger Leif.
- En annan tjusning är just att vara i högländerna och i Islay i Skottland. Allt är fantasiskt - kulturen, naturen och inte minst människorna, säger Roger.
Anders, som har tillbringat mycket tid i whiskyns hemtrakter, berättar att skottarna påminner väldigt mycket om oss norrlänningar.
- De är precis som vi är här, lite utskåpade däruppe i norra delen av Storbritannien. Deras mentalitet är otroligt lik vår.
Bästa julklappen av svärmor
Ibland blir det förstås en del språkförbistringar, vilket var särskilt tydligt på den första resan. Men man vänjer sig efterhand vid den skotska brytningen och skottarna kan också anstränga sig och prata lite mer brittisk engelska om de vill, berättar Roger.
Det finns många sätt att lära sig mer om whisky men det bästa och roligaste sättet är att få uppleva på plats och ställe hur tillverkningen går till.
- Ska man besöka ett destilleri i norra Skottland ska man besöka Springbank, säger Leif. Anders, som till och med har provat jobba där under en utbildning, instämmer.
Där har tiden stått stilla och alla delar i tillverkningen utförs på samma vis som man alltid har gjort.
Bästa julklappen fick Roger av sin svärmor ett år. Hon hade frågat vad han önskat sig och han svarade halvt om halvt på skämt att han i alla fall hellre önskade sig en flaska whisky än en skjorta. Han fick en whisky - en flaska 21-årig Springbank - som anses vara något av det bästa från det destilleriet.
Det kan bli en bra affär att lägga ner en slant på en whisky man tror på. Det finns ett stort samlarintresse och många sorter kan mångdubbla sitt värde på bara några få år.
- Det går att göra investeringar. Det kan vara bättre avans på en flaska whisky än på vilken aktie som helst, bara man kan litegrann, säger Anders.