Ibland krävs det så lite. Skillnaden mellan en intetsägande rätt och en kulinarisk aha-upplevelse kan verkligen vara hårfin.
En näve ost kan göra hela grejen. Ost både ger smak och mättar. Ost förgyller. Ost är bäst.
Okej, visst. Man ska inte äta för mycket. Tänk på kolesterolet och hej och hå. Men ibland så. Och man behöver ju faktiskt inte överdosera.
Om det har funnits stunder när jag har funderat på det där med vegansk mat så kommer jag alltid fram till samma slutsats. Jag skulle aldrig klara mig utan ost.
Efter att ha tillbringat hela våren i New York kom jag ganska snart till insikt om vad jag saknade mest: God ost (med vettigt bröd som tvåa). Det är snudd på omöjligt att hitta en smakrik ost i amerikanska matbutiker. De som kallas starka smakar bara plast. De mesiga smakar ingenting alls.
Det är då man inser vilken fin ostkultur vi faktiskt har i det här landet. Utan att vi ens tänker på det.
Västerbottensost är förstås matfavoriten nummer ett. Prästost och Svecia är också fantastiskt goda i mat. Kvibille likaså.
Men god ost måste inte vara svensk. Jag har nästan alltid fetaost hemma. Den platsar i det mesta och ger mycket smak för lite pengar. Chèvre är en annan pålitlig matost, för att inte tala om halloumi – vegogrillarnas livboj.
Så länge smaken är distinkt och sticker ut förtjänar osten sin plats i köket. Smaklösa ostar är sällan värda vare sig besväret eller kalorierna. Dessutom krävs det betydligt mindre mängder om det är lite krut i osten.
Här intill har jag satt ihop några enkla recept där osten höjer nivån på rätten väsentligt. Men ost kan ju i princip tillsättas till vad som helst när man strävar efter det där lilla extra. I såser, sallader, fyllningar, soppor! Experimentera dig fram och du kommer att upptäcka storverk.
För tänk dig bara en krämig italiensk risotto utan parmesan. Inte mycket att ha, eller hur?
Så sväng ihop något enkelt och låt osten göra jobbet.