Skrattfest med perfekt mix

Aliens eller alliansen. Finska pinnar eller pilska finnar. Konservera eller konversera. Ja, språkförvecklingarna är många i årets upplaga av Haradsrevyn. På premiären under lördagskvällen är Edeborg fullsatt. Förväntningarna är stora bland Haradsborna innan revygänget äntrar scenen. För femte året sätter teatergänget É dé kul upp sin lokala revy. I stället för ett revyprogram har man tryckt upp ett nyhetsblad om vad som händer där några av sketcherna finns med. Det är ett kul grepp. Den röda tråden i föreställningen är tre mystiska varelser som anländer till Harads där ett antal bussar kan sägas stå i centrum. Allaktivitetsbussen har till exempel med sig både det ena och det andra beroende på vad de medverkande damerna föredrar. En av höjdpunkterna är när É dé kul häcklar den lokala banken som numera är kontantlös och har dragit ner kraftigt på öppettiderna. Här är Asta tillbaka (spelad av Anna Bergström som skrivit större delen av manus) för att ta ut sin pension. Jag hade dock velat se lite mer av Asta som för två år sedan lyfte revyn till hisnande höjder. Det korta framförandet hon gör känns alldeles för snuttifierat. Sofia Lindvall och Martin Wiklund som pizzabagare är ett av de bästa inslagen, där den förstnämnde har ett mycket speciellt sätt att baka pizza på. Zlatan (Johan Jansson) är på besök i Harads och han gör ett av de bästa sångnumrena. Att det är tuffa tider berättas det om, likaså att när karlarna åker på älgjakt då ställer kvinnorna till med fest. En brist i föreställningen är att den röda tråden känns lite väl för tunn och att det inte finns särskilt mycket lokal humor med. Den tidiga presentationen av aliens/alliansen bådade hopp om att det skulle bli en hel del häcklande av politikerna i Boden. Så blev det inte. Men roligt är det, precis som det ska vara på en revy. När det gäller blandningen av teater och sång har man lyckats få till den perfekta mixen. Många i É dé kul-gänget är för övrigt mycket duktiga sångare för att vara amatörer. Lotta Lindvall är helt suverän och bjuder oblygt på sig själv när hon går som kärringen mot strömmen i ett av föreställningens sista nummer, där hon för övrigt får hjälp av publiken. Än en gång finner teatergruppen É dé kul publikens gillande och det är helt välförtjänt. Plötsligt händer det är en klart sevärd föreställning, som är lag-om lång (en timme och 45 minuter) och som får publiken att skratta nästan hela tiden.