Vi är i trakterna kring Blåsmark och med Lars-Olov Lundgren som guide via telefon färdas vi längs sliriga vägar, längre och längre in i skogen. Vi svänger vänster, vi svänger höger och vi blir mer och mer tacksamma för att bilen har fyrhjulsdrift. När vi till slut får ögonkontakt med Lars-Olov så möts vi av en mäktig syn. Och ovanlig.
Med huvuden lätt framåtböjda drar Dacke, 6, Vallman, 8, och Vilmar, 5, den finska timmervagnen som Lars-Olov köpte förra vintern. Med säker hand styr han de tre nordsvenskarna genom skogen. Upplevelsen blir ännu mäktigare när Lars-Olov senare snabbt och smidigt vänder det fem ton tunga ekipaget på den smala vägen. Dacke, Vallman och Vilmar stannar, backar, går framåt och svänger.
Som dresserade cirkushästar.
Det har nu gått sex år sedan Lars-Olov började arbeta på heltid med hästar och det egna företaget Stall-Lillberget i Blåsmark. Innan det varvade han företagandet med en lärartjänst på Naturbruksgymnasiet i Öjebyn.
Lars-Olov önskar att han var tio år yngre. Förfrågningar om hans skogstjänster har ökat och redan nu är nästa vinter helt uppbokad.
Det har börjat rulla på bra nu.
– Det finns hur mycket arbete som helst, bara här i Piteå finns det absolut utrymme för fler aktörer, säger Lars-Olov medan han ger hö åt de dragvilliga hästarna.
En halv kilometer längre in i skogen arbetar sonen Daniel Lundgren med sin skördare. En Tigercat H09 årsmodell 2001. Daniel har sitt eget företag men samarbetar med sin pappa. Förra vintern slog far och son Lundgren rekord när de röjde och gallrade 90 hektar från september till början av maj. Lars-Olov beskriver det som en rejäl utmaning. Både för människa och häst.
Han jobbar vanligtvis 7-16 tillsammans med Dacke, Vallman och Vilmar och hinner på ett skift köra fram timmer till en hel lastbil med släp. Ibland mer.
Det finns en gräns för hur mycket hästarna orkar dra och under arbetets gång måste han anpassa lastning och färdväg för att kunna ta sig fram genom skogen.
– Det händer att man tvingas ta en omväg för att undvika branta backar och för att få fullt lass. Det blir mer planering än med en maskin där du bara behöver trampa på gasen säger Lars-Olov.
Vilka är fördelarna med häst i stället för maskin?
– Vår affärsidé är att gå in i första gallringen och det innebär betydligt mindre markskador när man använder häst än fullstora maskiner. Det är viktigt hur första gallringen blir utförd för det är inte då du ska tjäna pengar, utan det är då du ska ge ett bra underlag för hur det ska bli i framtiden. Det blir lite dyrare med häst än med maskin men jag anser att man får igen de pengarna i slutavverkningen i och med mindre skador. – Och för mig personligen så är det jättekul att få jobba med hästarna. Det hade fungerat med en mindre skotare också men det vill jag inte syssla med.
Vilka är kunderna?
– Vi kör mest åt Billerud och sen är det en del privata skogsägare som anlitar oss. Vi är inte bundna av kontrakt till någon utan vi väljer själva vem vi vill köra åt.
Lars-Olov har åtta hästar av rasen nordsvensk, sex fullvuxna och två unghästar.
När han inte jobbar i skogen så gör han andra typer av hästjobb.
Han sår och skördar på Hägnan, han tar med turister på slädturer och han kör hotellgäster mellan Luleå Airport och hotell Nordkalotten. Bland annat. Lars-Olov ler och kallar det för exotisk hästtransfer.
– Det är lite av varje som man får göra. Det finns arbete så att räcker till. Under juli brukar vi ta det lite lugnare och försöka ha lite semester, säger han.
Var kommer dit hästintresse från?
– Min morfar hade häst men vi hade inga djur hemma på gården i Blåsmark när jag var barn. Jag brukade istället få köra häst hos bönderna i byn under somrarna. Intresset har nog alltid funnits där.
Lars-Olov köpte sin första häst, en nordsvensk travare, när han var 24 år.
Åtta år senare var det dags för den första brukshästen och det är hon som är stammoder till Dacke, Vallman och Vilmar.
Vad är det som är speciellt med en nordsvensk?
– De är rörliga och tar sig fram bra i terrängen och har väldigt bra dragegenskaper. Hade jag bara haft för avsikt att jobba i skogen så hade det kanske passat bättre med Ardenner, men nordsvensken kan springa rätt snabbt längs vägarna och det passar bra när jag kör turister med släde eller vagn.
Hur påverkashästarna av kyla?
– Jag har en gräns på -20 grader men det är bara för min egen skull. Hästarna klarar mycket kallare väder och mår inte dåligt av det. Framåt våren kan det vara -25 ibland när vi åker ut på morgonen men sedan stiger temperaturen under dagen. Det finns dock begränsningar.
Snödjup är sällan ett problem då Lars-Olov kan styra hästarna i spåren efter sonens skördare. Men är det blött i marken och hästarna börjar sjunka så kan det bli för tungt med en fullastad vagn. Stenig terräng med stora block kan också innebära bekymmer.
– Snön gömmer många ojämnheter så ibland när man under sommaren går på platser som man kört på under vintern så funderar man hur man lyckades ta sig fram.
Lars-Olov har tidigare hållit föredrag om hästkörning men efter en stroke i somras är han osäker på om han kommer att fortsätta med det. Han känner av det fysiskt och tycker det är jobbigt att prata mycket och länge.
– Jag skulle hämta hästarna en morgon men när jag försökte ropa på dem fungerade det inte. När Daniel kom till stallet kunde han konstatera att mitt tal inte var som vanligt och då åkte vi raka vägen till lasarettet. Man får vara glad för att det inte blev värre.
Lars-Olov får ofta höra att han har ett drömjobb. Men ändå är det ingen som vill ta steget och gå i hans fotspår. Han skulle gärna vilja trappa ner men har svårt att hitta en lärling. Och det förvånar honom. Speciellt med tanke på den växande efterfrågan på tjänster.
Hur länge ska du fortsätta?
– Så länge jag orkar och får vara frisk. Bara för att man går i pension kan man ju inte sluta med det man tycker är roligast.