Mats Karström är en uthållig man. Hans idoga arbete med att inventera och dokumentera naturvärden i urskogarna har lett till att ett 140-tal skogar fått skydd, de flesta i Jokkmokks kommun. Så sent som 18 juni invigdes Vuollerims mångfaldsskogar som en följd av hans förhandlingar med skogsbolaget SCA. Då fick 36 skogar skydd mot avverkning.
Per Simonsson, skogsekolog på SCA, understryker i ett pressmeddelande vikten av Mats Karströms arbete: ”De diskussioner som varit här i Jokkmokk ledde till ett ändrat arbetssätt för SCA. Hans betydelse för naturvården i Sverige kan inte överskattas”.
– Det är de första och enda mångfaldskogar som finns i Sverige, säger Mats Karström, inte utan stolthet.
I Vuollerim finns också Ekopark Vuollerim, Vattenfalls värnområden och ett kommunalt naturreservat som en följd av hans ansträngningar.
Mats Karström tar med oss ut i gammelskog som stått i tusentals år, orörd av människan. Döda träd får stå tills de faller och bli hem för arter som inte finns i sådana skogar där alla träd är lika gamla. Den grova barken visar på trädens ålder, kolnade stubbar tyder på att här brunnit, kanske för hundratals år sedan.
Att vandra i den ljusa mossfyllda tallskogen är högtidligt, närmast sakralt, ger frid i sinnet. Det är i skogar som den här som den biologiska mångfalden frodas, och det är åt skyddet av dessa skogar som Mats Karström valt att ägna sitt liv.
Längs resan startade han gruppen Steget Före, som utvecklat en metod att avgöra skogars skyddsvärden, och som inventerat flera hundra skogar i kommunen.
Det är tusentals timmar ideellt arbete – något han valt för att kunna ägna tid åt att bekämpa hoten mot den biologiska mångfalden.
– Livet på jorden bygger på att det finns en rikedom av djur och växter. Vi befinner oss mitt i en av jordklotets största katastrofer, lika stor som när dinosaurierna försvann. Skillnaden mot då är att nu är det människan själv som ligger bakom att arter försvinner, säger han.
Enligt Nagoya-avtalet från 2010 ska minst 17 procent av varje miljö skyddas för en hållbar framtid. Sverige och EU ville skydda ännu mer, 20 procent.
– Men vi har skyddat bara några procent. Länder som Brasilien och Costa Rica är mycket bättre än vi, berättar han.
När MatsKarström kom till Vuollerim blev han provocerad av att Norrbottens och Lapplands flora och fauna till stora delar var outforskade.
– Norrbotten är en fjärdedel av Sveriges yta, en fjärdedel av det som händer i Sveriges natur händer här, men ur ett riksperspektiv är den här delen av landet inte ens värd att undersöka. Norrbotten är intressant för exploatering, och det är ju bra för gruvor och skogsbolag att ingen bryr sig om de naturvärden som finns här, säger han.
Han hämtar böcker som visar det han kallar ”det glömda landet”, kartbilder där Norrbottens län är en vit fläck. Enligt Sveriges Nationalatlas från 1996 är Öland fullt av intressanta biologiska sevärdheter, i Stockholmsområdet fanns ett tjugotal. I Jokkmokk endast en.
Drivkraften är att visa att det i den vita fläcken finns värden som är unika för Sverige. Han nämner den lilla aspgelélaven, då känd från endast nio platser i världen.
– När vi inventerade skogen här i Jokkmokks kommun hittade vi den på 100 platser!
Skillnaden mellan centrum och periferi påverkar synen på vad som är värdefullt. Han saknar kunskap hos anställda i kommuner, myndigheter och företag.
– Det finns nästan inga biologer som utforskar och dokumenterar naturvärdena i länet. Det är viktigt med kunskap när det finns så stora exploateringsintressen.
Han berättar den sorgliga historien om botanikern Carl von Linnés Lapplandsresa. Det var mellan Vuollerim och Jokkmokk han fick syn på fjällen första gången. Mats Karström lyckades genom originalhandlingarna spåra tre platser som Linné beskrivit. År 2007 var de intakta efter nästan 300 år. Platserna dokumenterades och han lämnade informationen vidare till kommunen.
– I dag finns ingen av de platserna kvar, berättar han.
Mats Karström beskriver den sorg han känner när miljöer försvinner.
– Jag har gråtit många gånger, förtvivlat och tvivlat, bara sett misslyckanden när jag sett kalhyggena. Tänkt att det är mitt fel att det blev förstört, varför bråkade jag inte mer, varför la jag inte hundra timmar till?
Hans strategi nu är att samarbeta med de stora skogsägarna, som tagit på sig ansvaret att inte avverka skyddsvärd skog.
– I stället för att hänga ut dem i media när de begår misstag förhandlar jag med dem.
Resultatet är till exempel de mångfaldsskogar som nyss invigdes i Vuollerim. Men fortfarande behövs skogsräddare som han själv.
– Det är en skam för Sverige att jag har jobbat ideellt med detta i 30 år. Jag trodde att kommuner, bolag, myndigheter skulle ha biologer anställda för att det ska finnas ett bra kunskapsunderlag inför exploateringsbeslut, men så ser det inte ut.
Mats Karström har fått många priser för sitt arbete. Uppmärksamheten utifrån betyder mycket för att han ska orka. Profet i sin hemstad har han inte riktigt blivit, trots de skyddade skogarna, och det är ju också på det lokala planet som konflikterna uppstår. Den mellan naturvård och arbetstillfällen till exempel.
– Uppmärksamheten ger status, och det är genom att bli sedd utifrån som man kan förändra på hemmaplan, säger han.