Skejt

Det händer en hel del kring skejtkulturen i Luleå just nu. Skejtarna själva pratar om "en ny våg" och det kanske inte är så konstigt. Även globalt sett växer skateboard i rask takt och i USA är det numera den tredje största sporten, större än exempelvis baseboll. Olle Andersson heter den Luleåskejtare som är iniativtagare till nya Luleå Extremsportförening, skejtarnas förening där också BMX ska ingå. Föreningen är nu bara ett organisationsnummer ifrån att vara verklighet. - Anledningen är att det är så svårt att få kommunalt stöd om man inte har en förening. Allt är uppbyggt kring föreningsliv, säger Olle Andersson. 500 namn
Extremsportföreningen har redan över 500 namn på en intresselista, alltså folk som är intresserade av att gå med när den blir till en hundraprocentig verklighet. Det är alltså ingen liten syjunta vi pratar om här. Många skejtare vill så klart ha en lokal för vintern. Olle Andersson har också börjat samtala med kommunen. - De är positiva till att vara med och stödja oss. Hur vet jag inte riktigt än, men ett stort problem för skejt i Luleå har ju varit att tidigare generationer av duktiga skejtare har flyttat för att det varit rätt dåliga förutsättningar här. Luleå kommun har också nyligt plöjt ner runt 400.000 kronor i en ramp som står vid Coop Arena. Företaget som byggt rampen bygger flera av landets större ramper, men Olle tycker inte att rampen är riktigt komplett. - Det är en jättebra satsning men personligen tycker jag inte den är så bra. Om jag hade fått önska så kunde de tagit hjälp av lokala skejtare här som hade kunnat bygga den mycket billigare, och bättre. Den cementpool som finns i Piteå hade jag föredragit, säger han. Jag ber Olle förklara vad skejt egentligen är. Jag vill försöka förstå. För trots att jag säkert kan, har sett och känner fler skejtare än många andra sjuttiotalister så kan jag inte med handen på hjärtat säga att jag fullt ut förstår vad deras kultur egentligen är. Vad de vill. Hur de känner. Vad de strävar efter. Min bild av skejt är att de flesta kanske inte ens vill ha en förening, för att själva bildandet av en förening är så otroligt o-skejtigt. Man åker inte skejt för att vinna ett OS-guld, det är egentligen inte en sport så som vi andra skulle mena med en sport. Utan mer en kultur som lever och skapar världsstjärnor via skejtfilmer, magasinbilder och åkare som reser runt och visar upp sig på gatan. Ser möjligheter
Olikt andra sporter är de flesta proffsåkarna oftast streetåkare och ställer sällan upp i tävlingar. De lever på att spela in filmer och figurera i magasin och youtubefilmer med skejt. - Det som en skejtare gör är att de ser möjligheter på gatan. Och det kan vara svårt att förstå om man inte håller på med det själv, man är öppen för kreativitet och måste titta efter möjligheterna med stadsarkitekturen, för att se vart man skulle kunna åka. Vad man skulle kunna göra. Det handlar om att vara kreativ och inte bara se en cementklump framför dig. Olle är tacksam för att skejtarna kunnat åka mycket kring Kulturens hus sedan öppnandet. Faktum är att Kulturens hus - och inte Cooprampen blivit navet i Luleås skejtscen. Åkare från hela Norrland, Norge och Finland kommer nu till Luleå för att åka och hänga vid Kulturens hus. - Än så länge är det ingen som sagt något, fast som skejtare är man ju också van att många tycker illa om en. Att vi förstör, är i vägen och väsnas. Men hittills har det gåttt bra, säger Olle om Kulturens hus-åkningen. Galna grejer
Och visst sticker skejt i ögonen hos vissa. Jag frågar Olle hur mycket det kan ha att göra med den Jackass-kultur med filmer, MTV-serier och reklamkampanjer som gör allt för att befästa den subkultur av skejt som samtidigt som de åker gillar att göra galna grejer. Som alltid vill vara värst. Hoppa från den högsta avsatsen. Och, såklart allt annat äckligt du kan tänka dig äta, dricka eller rulla dig i utan en bräda under armen. - Det har egentligen alltid funnits ett sånt element i skejtfilmer, att man ska vara värst och göra galna grejer. Men det är ju långt ifrån det som är skejt för alla. Men det kanske har varit det som varit enklast för folk att förstå och därför blivit stort. Och visst ser en del på dig som ligist för du skejtar, så är det definitivt. Trots klimatet har Luleå egentligen alltid haft en bra skejtscen. Flera proffsåkare har också fostrats i stan. Det har också funnits liknande vinterlokaler i stil med den Olle Andersson och Luleå Extremsportförening nu drömmer om. Men när de eldsjälar som hållit i all logistik flyttat, lagt av eller bara lessnat så har allt fallerat igen och skejtarna har varit tillbaka på gatan. Eller i snön. Nu kanske det kan bli ändring på det. Kanske kan skejtarna i Luleå få i närheten likadana förutsättningar som hockeyspelarna, eller fotbollstjejerna. - Föreningens dröm är ett hus där man kan åka och samtidigt träffas. Där man kan vara kreativ, ha någon som jobbar och där det alltid händer nåt.