Det var i februari 2013. 41-åriga Sandra Silverplats hade just kommit hem från ett besök hos släkten i Brasilien, landet hon lämnat för kärleken till den skandinaviska vintern och mannen i hennes liv 16 år tidigare. Ångesten hon kände inför att passera 40-årsstrecket hade mynnat ut i en positiv livsförändring och för första gången på länge mådde Sandra bra. Riktigt bra.
Det var då hon kände den. Plötsligt en dag fanns en knöl i hennes vänstra bröst.
– Det var som en chock, säger hon.
Sandra vägrade tro på det värsta och drog sig för att gå till läkaren. Ingen i hennes familj hade ju haft cancer.
– Man vill veta och man vill inte veta. Man tror att alla andra kan få det, inte jag, säger Sandra.
Efter ett par veckor sökte hon ändå vård träffade en sköterska på hälsocentralen. När hon i sin tur kallade in en läkare började oron växa på allvar. Sandra fick vänta tre veckor på mammografi, ultraljudsundersökning och biopsi och efter det kom beskedet; ”Du har bröstcancer”.
– Det var jättejobbigt! Jag tänkte: ”Nej, det är inte sant! Varför jag? Jag lever ju så hälsosamt”, berättar Sandra.
Sedan gick allt snabbt. Hon genomgick en rad undersökningar och det visade sig att tumören var aggressiv, växte snabbt och hade spridit sig till lymfan.
– Jag trodde att de skulle operera bort hela bröstet men de tog bara en tårtbit. För mig hade det inte spelat någon roll, säger Sandra.
Efter operationen i april 2013 följde en riktigt tuff period i Sandra Silverplats liv. Cellgiftsperioden.
Här hon visste att hon skulle tappa håret klippte hon det kort och när hårstråna började falla rakade hon av allt.
– Många tycker att det jobbigaste är att tappa håret men jag tyckte att det var allt det andra. Jag fick svamp i munnen, blev torr i underlivet, tappade matlusten, mådde illa, hade ont i kroppen och blev torr i halsen. Och jag blev jättekonstig i huvudet, det var som en overklighet. Jag blev även deprimerad. Men det som var jobbigast var att bli beroende av andra. En dag är du fri och kan göra vad du vill och plötsligt är du beroende av vården, berättar Sandra.
Nu efteråt har hon lärt sig att hon inte alltid måste klara allt själv.
– Vi är människor, inte superkvinnor.
Strålningsbehandlingarna som följde gick lättare, bivärkningarna var färre. Hon träffade många andra i samma sits och kände ett starkt stöd från personalen.
– Jag hade oftast peruk. Jag träffade en vän från Skellefteå där i Umeå, det var bra. En morgon kom hon utan peruk. ”Men hur vågar du? Då ska jag också våga”, sa jag.
Sedan fortsatte Sandras behandling med mediciner och den sista kuren togs i augusti 2014. Då var hon äntligen fri. Men eftersom Sandras cancer var hormonberoende får hon fortsätta med hormonterapi i sju år till, för att minska risken för återfall.
Efter cancerbeskedet stannade tiden för Sandra. Hon minns hur hon tittade på när andra fortsatte leva sina liv, klaga på smågrejer och tänka på materiella saker.
– Men vad gör det om man inte har hälsan? Jag har slutat klaga på småsaker och försöker leva och samla upplevelser. Jag vill resa, träffa människor och ta tid till familjen, vänner och släktingar.
Hon har prioriterat om sitt liv, försöker att inte stressa och väljer att i stället lägga energin på sånt som ger henne glädje.
Men även garderoben, stilen och utseendet blev, så klart, helt oviktigt under sjukdomstiden. Något som Sandra nu vill ha hjälp att förändra.
– Jag tappade stilen och slutade bry mig om hur jag ser ut, jag ville bara bli frisk.
Oftast går hon klädd i leggings och en lång tröja, mest för att det är bekvämt. I garderoben finns mest svart och lite vitt men få andra färger.
– Nu när jag gått igenom allt vill jag hitta tillbaka, hitta något som passar mig. Det hjälper min hälsa också. Jag har aldrig sminkat mig – jag kan inte – så jag skulle vilja se hur jag ser ut sminkad, säger Sandra om varför hon sökte till Duos reportageserie Din stil.
Så anländer dagen med stort D, dagen för omgörningen. Det är inte helt utan nervositet som Sandra tar plats i frisörstolen framför frisören och make upartisten Annette Ylisirkka. För Sandra är det viktigt att inte klippa av håret som är mycket värt nu när det kommit tillbaka.
– Man behöver inte alls klippa mycket, men på rätt ställen. Jag klipper upp det baktill för att få upp volymen och tar av lite framtill för att få fram ansiktet, säger Annette.
Hon lägger en mild nyansering som kallas glossing, den ger lite, lite färg och myckets glans. Till det kommer panelslingor i en varm rosa nyans.
– Jag placerar dem under överhåret så att det inte blir så stor kontrast. De syns nertill och kring ansiktet, men inte för mycket. Jag vill behålla det mörka, säger Annette.
Sedan lägger hon en lättare vardagsmake up med en lätt concealer, ögonskugga i rosa, lila, bruna och grå toner, en varm rouge, svart ögonpenna och mascara och ett mjukt rosa läppstift.
Ann-Sofie Sköld Åberg är stilcoach med lång erfarenhet av kläder och mode. Hon har träffat Sandra och genom samtal och gardesobsgenomgång försökt få grepp om hennes personlighet, drivkrafter och behov. Detta för att kunna hjälpa Sandra hitta en personlig stil som verkligen passar henne och håller i längden.
– Sandra är ganska försiktig som person och har ofta lagt band på sig, men inuti finns en sprallig tjej. Jag vill undvika det kantiga och grafiska och lyfta fram det kvinnliga och livfulla, säger Ann-Sofie.
Tillsammans tar de en vända på stan och första uppdraget är att hitta en välsittande bh. Eleonora Åsén hjälper till att prova ut en hudfärgad slät bh, en kupstorlek större än den hon brukar köpa.
– Det är jättevanligt, många har för stort runt om och yttepytteliten kupa, säger Eleonora.
Sandra har ett nätt axelparti, smal midja och lite bredare höfter och för att hitta en balans mellan överkropp och underkropp föreslår Ann-Sofie en enklare nederdel utan detaljer tillsammans med blommigt, mönstrat, kragar eller smycken upptill. En byxa med bootcut och en båthalsringning på överkroppen kan också hjälpa till att balansera, menar hon.
Hon tar fram olika outfits och den både Sandra och Ann-Sofie fastnar mest för är en mönstrad omlottklänning i svart, rosa och orange och en matchande poncho i en varm roströd ton. Pricken över i blir ett svart halsband och en svart slokhatt, en trendig accessoar i höst.
– Jag vill väcka liv i den slumrande Sandra och ta fram den person jag såg i samtalet. Hon hade fallit i glömska och gömdes bakom en blek fasad. Jag vill släppa lös den fantastiska kvinna som bor däri, och visa hur vacker hon är, säger Ann-Sofie om hur hon tänkt i stylingen.
Hon har också försökt visa hur bra Sandra klär i färg.
Sandra själv är väldigt nöjd med resultatet, som hon tyckte blev bättre än förväntat.
– Det känns fantastiskt! Jag känner mig peppad och vill testa nya grejer, säger hon.