Vid arbetsdagens slut pratar deltagarna om dagens erfarenheter.
– Det var svårt att få till hålet i klippbullarna, säger Charlotte Windstam.
– Lingonfrallorna blev lite klibbiga i mitten, säger Marie Tarden.
– De kan vi inte sälja, men klippbullarna kan vi ha på bondens marknad, säger Caroline Johansson, handledare.
Luleå är en av fyra platser i landet där det kommer att finnas rättvisemärkta kaféer genom Organisationen Fairtrade Återförsäljarna.
Kaféerna är sociala företag och drivs i form av ett kooperativ och har till syfte att integrera personer som av olika anledningar har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Under Hamnfestivalen i Luleå var de blivande franchisetagarna på plats och sålde kaffebröd och bjöd på kaffe. Förhoppningen är att efter nyår ha ett eget centralt placerat kafé. Fram till dess utbildas deltagarna i att baka, hantera kunder, driva företag, samarbeta och ta ansvar för sig själva, sitt jobb och varandra.
Några veckor efter Hamnfestivalen är vi med i köket när de bakar inför bondens marknad som kommer att äga rum lördagar från och med den 9 augusti.
Det är full rulle. Charlotte Windstam, 24, jobbar med klippbullarna, som ska fyllas med en smörblandning innan de gräddas. Theresa Persson, 21 år, ska göra en rawfoodchokladkaka. Rawfood är mat som inte upphettas och inte innehåller processade råvaror. Ingredienserna ska bara mixas ihop i matberedaren. Men hon har inte turen med sig, först den tredje matberedaren som hon provar fungerar.
Dadlar, mandel, kakao och honung mixas ihop, men blandningen blir för torr, tycker Theresa.
– Nu tar jag ett beslut utanför receptet, säger hon och häller i lite vatten i smeten.
Theresa har erfarenhet av matlagning från gymnasiet.
–Jag tycker det är roligt och vill fortsätta, säger hon.
Marie Tarden, 29 år, dyker upp trots att hon är ledig. Hon tar på sig ett förkläde och hugger i direkt. På gymnasiet gick hon en vårdutbildning, men har mest jobbat med mat. Hon ser fram emot att vara med och driva kaféet.
– Gud, ja! Där det finns mat och folk gillar jag att arbeta! Det ska bli kul och se hur vi kan utvecklas med maten, vi är ju lite begränsade nu när vi bara kan sälja på marknaden, säger hon och skrattar.
Ingredienserna ska så långt som det är möjligt vara rättvisemärkta, ekologiska och närproducerade. Det är en utmaning, och ibland ställs deltagarna inför knepiga val. Vad väljer man om det inte går att få både närproducerade och ekologiska ägg?
– Eftersom vi ska vara med på bondens marknad, valde vi närproducerat den här gången. Det är inte så lätt alltid, men nu har vi i alla fall hittat ekologiskt bakpulver, även om det var fem gånger så dyrt som vanligt bakpulver, säger Caroline Johansson, som är en av två handledare i projektet.
Handledarna Caroline Johansson, med examen i sociologi, och Lena Sköld, före detta företagare, har i uppbyggnadsskedet en framträdande roll genom att de till exempel skriver ansökningar och ger deltagarna handledning under utbildningstiden. Så småningom ska deltagarna själva driva allt mer av verksamheten. Deltagarna kommer via Arbetsförmedlingen och har olika funktionsnedsättningar eller kan ha varit arbetslösa länge.
I köket är de två dagar i veckan. Arbetstiderna är anpassade efter deltagarna.
– Vi testar att så långt som möjligt hitta en balans som fungerar både för deltagarna och verksamheten, säger Caroline.
En del av utbildningen är att vara ute och möta kunder i verkliga situationer. Vi träffar Åsa Kangasharju, 44, på Hamnfestivalen, där hon och Mehrangiz Mashademehdi står och säljer kaffebröd. Åsa arbetade tidigare i en livsmedelsbutik, men har varit sjukskriven länge och kan inte jobba heltid.
– Jag behöver en anpassad arbetsplats, och jag valde att vara med i det här eftersom det känns bra med rättvisemärkt, säger hon.
Mehrangiz Mashademehdi, 61, frestar förbipasserande med rabarberkaka, smälta ögonblick och lavendelkakor. Hon arbetade tio år på förskola i Iran. I Luleå har hon arbetat på Miljögården på Hertsön.
– Jag var sjuk och stressad och funderade på pensionen. Det känns bra att vara med i den här gruppen nu, säger hon.
– Deltagarna får arbeta i sin egen takt och efter egen förmåga. Vi ska använda deras kapacitet och kompetens. De är delaktiga i alla viktiga beslut, som till exempel att anställa. Att driva sociala företag bygger på demokrati och delaktighet, säger Caroline Johansson.
– Det är en så skön stämning i gruppen. Man är inte rädd för att säga vad man tycker, säger Marie Tarden.
– Vi får ta hjälp av andra sociala företag som drivs i kaféform för att hitta arbetsformer för detta. Alla deltagare har någon form av bidrag från samhället som de tar med in i företaget och alla som är med och fattar besluten vet ju om samtligas förutsättningar, säger Caroline Johansson.
Ännu så länge har projektet sju deltagare, men nya fylls på och i september, när första omgången av utbildningen är avklarad, börjar de med en utbildning till.
– När vi startar kaféet kommer vi att behöva flera skiftlag. Vi behöver ha rätt mycket personal eftersom de här deltagarna inte har full kapacitet och arbetsförmåga, säger Lena Sköld, handledare.