Sagolik skånelänga vid vägens slut

Han är praktiskt taget uppvuxen i stallet och med åren växte drömmen om en egen hästgård. Gårdarna kring Stockholm var för dyra för honom och livskamraten Rune, men av en slump kom de över drömhuset i Glemminge Tågarp.   Följ med på Arnold Vallströms resa från Gäddvik till Skåne.

Foto:

Norrbottens län2009-01-27 06:00
När bilen rullar in på gården vid den smala vägens slut känns det som om vi hamnat i Körsbärsdalen hos bröderna Lejonhjärta. Den traditionella skånelängan känns för en norrbottning som ett sagohus hämtat ur lägerledarnas tid och när hönorna Eva, Karin och Britt med tuppen Kurt tittar fram bakom hörnet känns idyllen total. Trots att det bara är januari har Rune plockat in årets första vintergäck och lyssnar man noga kan man höra sånglärkan drilla. I en av husets längor pågår just nu renoveringsarbete. Konstnären Rune ska få en ny ateljé med högt i tak och vidsträck utsikt "jag ser två slott från mitt fönster" och den gamla ateljén på nedre plan ska förvandlas till galleri. Det är i den lilla, lilla skånska byn Arnold Vallström från Gäddvik i Luleå funnit sitt paradis, och även om stallet numera står tomt så var det hästintresset som förde honom hela vägen hit. - Jag var alltid i stallet, säger Arnold när han beskriver sin uppväxt i Norrbotten. Stort hästintresse
När han inte skötte andras hästar tämjde han sin egen. Första hästen hette Pelle och alla andra tyckte att han var en elak häst. Det var bara Arnold som kunde hantera Pelle. Och det gjorde han. Ofta och mycket. För det var verkligen hästar, hästar och hästar som gällde för honom. - Och när jag kom på att jag var bög trodde jag att jag var ensam i Luleå. Därför flyttade jag till Stockholm som 23-åring, skrattar han. Ganska snart mötte Arnold sin livskamrat Rune och livet lekte. Arnold jobbade i färgbranschen och med vård av utvecklingsstörda barn, Rune pluggade till socionom. Arnold delade med sig av sitt heta hästintresse och snart var de båda hängivna ryttare. De bodde mitt i city, med stuckaturer och högt i tak, men drömde om jord mellan fingrarna. - Vi nyttjade inte längre storstadens enorma kulturutbud, i stället ägnade vi oss åt att åka ut på landet när vi var lediga. Men alla gårdar runt Stockholm var för dyra. Det var när vi hälsade på hos en kompis som flyttat till Skåne som vi fick upp ögonen för den här landsändan. Och när kompisen dessutom kände till en gård som skulle säljas sa det bara klick och alla bitar föll på plats. Med i flyttlasset följde Arnolds ridhäst från Stockholm, en häst som maken Rune köpte i 40-årspresent till Arnold. Hästboxarna ställdes i ordning för att rymma även en foderhäst och huset totalrenoverades. I bostadsdelen, där innertaken var nedsänkta, togs de gamla trätaken fram. Vackra spegeldörrar befriades från sin masonitklädsel och gamla platsmattor revs ut. - När vi köpte huset var det 1960-talsstandard överallt, så vi gjorde om det mesta. Kök och badrum totalrenoverades, vi lät installera en braskamin och fönstren byttes ut. Dessutom återställde paret den forna rumsindelningen som förändrats
under årens lopp. Nu finns kök,
vardagsrum arbetsrum och "prinsessrummet", systern Alices favoritgästrum, på nedre plan. Gäster på sovloftet
På övre plan har paret sitt eget sovrum och ett sovloft där gäster brukar inhysas. Men snart blir loftet ett minne blott, eftersom det alltid finns nya planer och nästa renoveringsprojekt innebär att bostadsdelen ska utökas genom att
väggen till den gamla höladan rivs och får ett generöst loft som dessutom ska förbindas via en glasad gång med den nya ateljén. Även utvändigt pågår förnyelsearbete då träfodringen på gavlarna ska bytas ut och putsen bättras på. När Rune och Arnold inte ägnar sig åt renovering av huset umgås de med sina grannar och vänner i trakten. De berättar att det finns gott om människor som lever alternativa liv, många konstnärer och fritänkare, här. Dessutom ser de efter syrrans sommarhus i Sjörup och så dansar Rune tango med Gudrun Schyman "vi går samma kurs" och Arnold tar ridlektioner med traktens tanter. Att han själv är en erfaren ryttare bland idel nybörjare stör
honom inte det minsta, han tycker att de är ett roligt gäng. Men någon egen ny häst blir det inte, därtill var det alltför jobbigt att skiljas från den förra när åldern tog ut sin rätt. När Arnold besöker sina syskon i de gamla hemtrakterna kring Luleå gör han det helst under vårvintern. - Det är ju den vackraste tiden i norr och jag kan uppskatta snön när jag vet att jag slipper leva med den hela tiden, skrattar han.
Namn: Arnold Vallström, 56, hemmaman, Rune Vallström Karlsson, konstnär, irish softcoated wheaten terriern Hexan, samt dvärgcockin-hönorna Eva, Karin och Britt samt tuppen Kurt. Bor: I Skånelänga från förra sekelskiftet. Gården, som är en avstyckad bondgård, har en boyta om 110 kvadrat som fördelar sig på fem rum och kök. I övriga längor finns ateljé och galleri, stall samt förråd. Marken är två tunnland stor.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!