I dag klockan 12 anordnas en manifestation mot registrering av romer. Platsen är Gula Paviljongen i Luleå. Initiativtagare är den romska aktivisten Tanja Hagert. Vi lärde känna varandra 2010, när jag intervjuade henne för Aftonbladet. Då sa hon:
– Det duger inte att myndigheterna säger åt oss romer att göra si eller så. Vi kräver ingen särskild behandling, bara att bli behandlade som alla andra. Jag hoppas att jag kan så ett frö av mänskliga rättigheter, som mina barn får skörda.
De mänskliga rättigheterna i Sverige visade sig bräckliga i veckan, då Dagens Nyheter avslöjade att polisen i Skåne har registrerat flera tusen romer – många av dem barn. Uppgifter ur registret har spridits över landet.
Laimi Lindgren, rom och luleåbo, uttryckte sin förtvivlan i Norrbottens-Kuriren:
– Det här registret är en brännmärkning av alla romer. Allt arbete för integrering är tillbaka på ruta ett. Det gör mig förbannad och orolig. Inte minst för våra unga som är framtiden.
Förtroendeklyftan mellan romer och myndigheter är stor. Det beror på de många övergrepp som samhället har utsatt romer för. De har tvångssteriliserats och fördrivits. Den lokala ordningsstadgan förbjöd länge romer att stanna mer än tre veckor i samma kommun. Först på 1960-talet fick romska barn rätt att gå i skolan i Sverige.
Förtrycket är inte historiskt. Det pågår med full kraft i vår nutid. Det bevisas av polisens registrering – och bekräftas av den hårda kritik som FN riktade mot Sverige i måndags.
Rasdiskrimineringskommittén i Genève är bekymrad över ”bristen på framsteg när det gäller lika rättigheter för romer i Sverige, särskilt fortsatt stigmatisering och diskriminering”. Romer får inte tillgång till utbildning, bostäder och arbete som andra och hamnar därför i en ”vansklig socioekonomisk situation”.
Detta har länge uppmärksammats av Maria Leissner, tidigare ordförande i Delegationen för romska frågor. Hon besökte Luleå på den romska nationaldagen 2011 och berättade att 80 procent av Sveriges romer uppskattas leva i livslång arbetslöshet. En absolut minoritet av romska barn fullföljer grundskolan. I politiken är romer så gott som obefintliga.
– Att vara rom i Sverige och gå ut från sitt hem är att gå ut i fiendeland, sa Maria Leissner.
I Luleå bedrivs ett aktivt arbete för att bekämpa rasismen mot romer. Mycket av det är romernas egen förtjänst. De kräver sin plats i det offentliga samtalet och delar med sig av sin kultur, inte minst genom orkestern Terno Drom.
Luleå har utsetts till en av fem svenska pilotkommuner som ska ta fram metoder att inkludera romer i samhället. Fyra romer har anställts som brobyggare. En av dem är Tanja Hagert.
– Vi ska utbilda kommunala förvaltningar, så att romerna får bättre möjligheter att komma in i samhället, sa hon när projektet startade.
Tyvärr är inte polisen involverad i brobyggandet. Om jag vore polischef i Luleå skulle jag omedelbart ringa upp de ansvariga och be om att få vara med i projektet, på alla sätt som går.
Jag glömmer aldrig vad Tanja Hagert sa till mig den där första gången vi sågs, en solig sensommardag på Storgatan.
– Överallt i världen behöver du ett nätverk innan du kan komma någonstans. Människor har börjat känna igen mitt ansikte i Luleå. Det ger mig trovärdighet. Men när jag verkligen behövde samhället fanns det inte där för mig. Då sågs jag bara som en lat zigenarunge.
Tydligen en zigenarunge som ovanpå allt annat har riskerat att hamna i polisens register. Den här veckans avslöjanden är en skam för Sverige. Nu måste vi gemensamt ta itu med den rasism mot romer som uppenbarligen sitter så djupt, så djupt.