Roligaste - på väldigt länge

I det pågående kamikazeloppet mellan bevakandet av majoriteten av länets alla lokalrevyer, nådde vi i lördags fram till Kalix och Sangis-revyn Gränsen är nådd! och tveklöst var det då så här: Den allra bästa lokalrevyn hittills i år! Revyaktörerna har absolut inte tillåtit sig själva att kollektivt hålla sina käftar, men att det i år skulle kunna utbryta något lika fånigt tramsigt censurbråk som det som drabbade fjolårets uppsättning ? det finner jag som en orimlig tanke. De kommunchefer som stoppade in sina fötter i sina egna munnar i fjol, aktar sig nog för att göra om den bedriften i år. De fick ju inte direkt någon större sympati för den mentalakrobatikens skull, om man säger så. I år utbrister Curt Engström bistert, i den sketch som utförligt skildrar en firmafests aktiviteter, att:  ? Hur jävla dum får man vara när man väljer att ha en firmafest på en lördagskväll? Då är man ju ändå full! En sanning förmedlad helt utan modifikationer. Likaledes detta med de marknadsanpassade uttrycken ?Slow City Kalix? och ?Välkommen till Kalix ? Sveriges Kuala Lumpur?. Förresten, jag kanske ångrar mig: kommunchefernas protestbrev och /eller välformulerade tidningsinsändare kanske redan är på väg. Sketchen Medborgargardet (?för beivrandet av nedskräpning av kexchokladpapper? samt med ?blöta? som lösenord, bland annat) är nog den allra roligaste som jag har sett i en lokalrevy. På jag-vet-inte-hur-länge. Träffsäker, skarpt och skickligt formulerad, rolig ? hela tiden. Och med allvar i botten också. Jag skrattade så hjälplöst mycket så att jag höll på att ramla av den reservstol (det var tämligen fullsatt på premiären i lördags kväll) som jag satt på. Det är ju också så, vilket revyensemblen är helt medveten om, att det allra mesta blir roligt bara man uttalar det som det är frågan om ? på Kalix-dialekt. Sangis-revyn, som har varit igång sedan 1980, arbetar också fram allt sitt material själva, skapar fyndiga egna sångtexter och jobbar med en sån enorm sorts naturlig spelglädje, så att man inte kan bli något annat än väldigt stimulerad och djupt imponerad. Lämpliga avbrott av skickliga dansare, en bra orkester (?Free Ride? av Edgar Winter Group ? när hörde ni den senast? Här är den med!). Peter Wikström som ?världens sexigaste Kalixbo?, undringen om vad Lill Lindfors skulle heta i efternamn om hon gifte sig med Brad Pitt, en hela tiden sällsynt samspelt ensemble (Stefan Bäckström! Rolf och Curt Engström!! Maria Sköld!!! Hans Pella!!!! Alla de andra!!!!!), diverse kärva Kalix-kvinnor och ? så vidare. Förbaskat bra ! Och till allas vår nästa firmafest är