VARJE STADSDEL I Luleå (i princip, i alla fall) har sina speciella dagar och i helgen var det, för 28:e gången, dags för Svartöstadsdagen.
Solen stod som spön i backen och det blev en intensivt underbar dag, med mängder av folk trankilt flanerande omkring på den för några timmar avstängda Laxgatan i min hemma-stadsdel: synande loppis-fynd bland kläder och olika sorters skivor och gamla serietidningar och böcker och leksaker och väldiga mängder med mera, som var till (billig) försäljning.
Och även lyssnande till Mattias Alkbergs och Olle Nymans musik, + Black Island Stompers dixieland-stoff samt somligt annat. Små barn fick äntra upp på hästryggar och uppleva en sävlig skritt. Ingen blev gladare än de.
Själv rullade jag omkring och hade det bara väldigt fint och bra. Topppen ! Och så lösgjorde sig en man ur publiken och kom fram och gav mig en burk åkerbärssylt.
– För att du skriver så bra och mycket värdefullt att du är tillbaka i tidningen!
Irriterande nog kommer jag inte ihåg den här mannens namn. Men han har förärat mig syltburkar vid flera tidigare tillfällen (med ständigt samma åtföljande motivering), förutom i Svartöstaden även i Gammelstad och jag meddelar väldigt gärna ett stort och innerligt TACK till honom, även på det här sättet!
FÖR EN TID sedan avled författaren Folke Isaksson, med starka rötter i Norrbotten men sedan länge bosatt i Vaxholm utanför Stockholm, i en respektingivande ålder av 85 år.
Jag träffade honom vid ett antal tillfällen under årens lopp; när han var tillbaka hem och skrev om altarskåpet i Gammelstads kyrka eller när han tillsammans med den trevlige fotografen Stig T. Karlsson berättade om fascinerande resor över hela världen.
Isaksson förekom även flitigt på Bokmässorna i Göteborg och var alltid lika vänlig och sympatisk var man än råkade kollidera med honom. Jag kommer att sakna honom och undrar i sammanhanget bara detta: varför placerades han inte i Svenska Akademien, redan för så där cirka 30 år sedan? Ofattbart.
I DEN TRIVSAMT och generöst stöddiga årsboksvolym för 2012 som Norrbottens Hembygdsförbund och Norrbottens Museum gemensamt nyligen utkom med, bläddrar jag intresserat i den av gamla vackra bilder väl stofferade boken och ser plötsligt - alldeles mig själv. I en betydligt yngre upplaga än den för dagen offererade.
Det är förre kollegan och fotografen Thord Nilsson, som ägnat ett tjugotal sidor till text och bilder av nostalgisk karaktär åt ”I dagstidningsfotografins värld.
Och där materialiserar jag mig på en bild från slutet av 80-talet, tillsammans med museilektorn Börje Ekström bärande på Anders Zorns tavla ”Kål-Margit”, som tillsammans med en tavla av Carl Larsson vid ett inbrott på Museet hade norpats ett år tidigare.
Jag fick ett tips via ett av textrader ur olika tidningar ihopknåpat vykort och när vi från Kuriren samt några lätt skeptiska poliser hade tagit oss till det utpekade platsen - så låg tavlorna där;under snön och prydligt inslagna. Helt oskadda.
I bildtexten skriver Thord Nilsson så här: ”Hur det blev med den utlovade hittelönen för Nilsén och mig, det är en annan historia”. Vilket man verkligen kan skriva under på: försäkringsbolaget, som egentligen borde ha gett oss en hittelön på 10 % av cirka 2 miljoner kronor, blåste oss utav bara helvete och gav oss en betald resa till London. Som var mycket trevlig men inte riktigt motsvarade 10 % av 2 miljoner.
Men var ju mera oerfaren på den tiden. I boken finns också bilder bland annat på Kuriren-legenden Gunnar ”Cyrano” Söderholm, bistert iförd revolverbälte och Stetsonhatt; den jovialiske pianisten Gunnar Svensson, ombord på den i Norra hamnen liggande fartyget Patricia; den cyklande gamle hedersmannen Gustaf ”Stålfarfar” Håkansson, närmare 100 än något annat jämnt år.
Samt bilder på musiker som B.B. King och Johnny Winter i aktion och den ryske författaren Joseph Brodsky, som gärna rökte även där det var förbjudet att röka, på Bokmässan i Göteborg.
Det var just jag som skrev texterna till alla de här bilderna, som det var riktigt roligt att nu få återse. Samt till något tusental flera jobb också, så Hembygdsföreningen och Museet kan mycket väl värva Thord Nilsson till flera uppdrag. Underlag finns. Sannerligen.
KOMMANDE SÖNDAG, DEN 16 juni, är det ”Bloomsday” i Dublin, som ägnar sig åt att återskapa och på olika vis visualisera den dygnslånga handlingen i James Joyces roman Ulysses, året 1904.
Det är inte direkt någon söndagspromenad i parken att läsa Joyce men nu kan man, på 32 cd-skivor, höra skådespelaren Reine Brynolfsson läsa Ulysses också. Ett veritabelt kraftprov, även det.
FAVVOKATTEN MALIN HÅLLER obesvärat både stilen och värdigheten i strikt schack. Fattas bara annat.
Äventyret fortsätter, givetvis. Och kanske de underbara dagarna också. Efter det uppfriskande regnet, som föll i måndags.