Roffes värld: Sommar, sommar, sommar ...

–·Ja, för helvete! Vilket datum som helst!

Jag har så pass höga tankar om mig själv och allt vad jag har varit med om, så jag är säker på att det skulle kunna bli en intressant lyssningsstund. Så ... pröva och ring mig bara, SR, så får ni själva se.

Har radion för övrigt haft många andra som har druckit te (ur en kosa) med Dalai Lama i Karesuando, erbjudits att dela en joint med den nyligen 80 år fyllde amerikanske ikonen Willie Nelson, haft suggestiva samtal med John Le Carré, Norman Mailer och Simon Wiesenthal bland många andra celebriteter av densamma dignitet, blivit tillfrågad av deckar-kommissarien Morses skapare Colin Dexter om vem egentligen ”den där egendomlige mannen med ständigt uppkavlade skjortärmar är?” (det visade sig vara Jan Guillou) eller sträckt fram en biografi över Miles Davis till honom själv – och efter en stund fått den tillbaka: med en personlig dedikation samt ett egenhändigt ritat självporträtt på smutstitelsidan också ?

Samt hittat stulna tavlor av Anders Zorn och Carl Larsson, hemmahörande i åtminstone en och en halv miljon-klassen ?

Under sedvanlig officiös pompa och ståt presenterades helt nyligen listan över årets Sommarpratare.

Nu är det ju aldrig så där pricksäkert hemligt vilka de utvalda blir, utan det läcker rätt friskt från sommarkansliet och andra lämpliga håll.

Och så där alldeles tjockt med stimulativt intressanta namn är det ju inte heller. Liksom.

Förr i tiden var det alltid kåsören och världsreportern Torsten Ehrenmark som avslutade sommarsäsongen genom att strypa densamma. Han är också den som innehar rekordet i antalet sända program: 50 stycken.

Det kunde bli så förr i världen. Jörgen Cederberg var redaktör och han engagerade dem han gillade och tyckte var bra. Ehrenmark och exempelvis författaren Pär Rådström kunde få göra flera program per säsong och då var också sändingstiden längre än nuvarande 1,5 timme.

Och när inte Torsten Ehrenmark agerade Sommarstrypare så gjorde redaktören Lars Ulvenstam det.

Bägge klarade sina uppgifter resolut och utan åthävor.

SÅ SMÅNINGOM BLEV det en ära att få bli Sommarvärd. Ingmar Bergman övertalades, liksom även Astrid Lindgen. Och under någon period av 80-talet förekom folk från hela landet också, när de olika distriken fick välja ut vilka de ansåg som Sommarlämpliga.

Jag minns både musikerna Björn Sjöö och Dan Bergman, bägge från Luleå, som skötte sina uppgifter som helt oklanderligt.

Men sett till sin helhet är det numera rätt glest med norrbottniska namn i Sommar-kartoteket; i år enbart författaren Mikael Niemi, som poppar upp den 7 juli, och som redan har deklarerat att han bland annat ska berätta om varför man inte ska kombinera alkohol med författarframträdanden.

Personligen brukar jag lyssna på så många Sommar som jag bara kan, men är denna sommar beredd att sätta extra stora plus för serietecknaen Liv Strömquist (24 juni), DN:s nye och unge chefredaktör Peter Wolodarski (27 juni), musikern och författaren Kristian Gidlund (30 juni), skådespelerskan Helena af Sandeberg (3 juli), journalisten Annika Hagström (kanske hon säger något om sitt halvår på Norrskensflamman i början av 70-talet?, 5 juli), programledaren Jenny Strömstedt (13 juli), den nyligen 90 år fyllde och fullständigt vitale skådespelaren Ingvar Kjellson (21 juli), den frispråkiga skribenten Maria Sveland (22 juli), krönikören Johanna Frändén (2 augusti), veteranskådespelerskan Inga Landgré (3 augusti), reportern och fotografen Martin Schibbye och Johan Persson (10 augusti) samt årets avslutningsteam, musikerna från Mando Diao Björn Dixgård och Gustaf Norén (18 augusti).

Ett drygt dussin av närmare 60 utvalda, alltså. På intet sätt illa.

KATTÄLSKLINGEN MALIN ÄR slö i den kompakta värmen. Men bara ljudet av en matförpackning som öppnas får ändå ofelbart full fart på henne.

Och som alltid. Äventyret fortsätter!

CHANSEN ÄR VÄL inte så där väldigt överhängande, men OM jag någon gång skulle bli kontaktad av någon som representerade redaktionen för radioprogrammet Sommar (i P 1) med en förfrågan om jag skulle vilja medverka i det så skulle jag omedelbart svara så här:–·Ja, för helvete! Vilket datum som helst!Jag har så pass höga tankar om mig själv och allt vad jag har varit med om, så jag är säker på att det skulle kunna bli en intressant lyssningsstund. Så ... pröva och ring mig bara, SR, så får ni själva se.
Har radion för övrigt haft många andra som har druckit te (ur en kosa) med Dalai Lama i Karesuando, erbjudits att dela en joint med den nyligen 80 år fyllde amerikanske ikonen Willie Nelson, haft suggestiva samtal med John Le Carré, Norman Mailer och Simon Wiesenthal bland många andra celebriteter av densamma dignitet, blivit tillfrågad av deckar-kommissarien Morses skapare Colin Dexter om vem egentligen ”den där egendomlige mannen med ständigt uppkavlade skjortärmar är?” (det visade sig vara Jan Guillou) eller sträckt fram en biografi över Miles Davis till honom själv – och efter en stund fått den tillbaka: med en personlig dedikation samt ett egenhändigt ritat självporträtt på smutstitelsidan också ?Samt hittat stulna tavlor av Anders Zorn och Carl Larsson, hemmahörande i åtminstone en och en halv miljon-klassen ?
Under sedvanlig officiös pompa och ståt presenterades helt nyligen listan över årets Sommarpratare.Nu är det ju aldrig så där pricksäkert hemligt vilka de utvalda blir, utan det läcker rätt friskt från sommarkansliet och andra lämpliga håll. Och så där alldeles tjockt med stimulativt intressanta namn är det ju inte heller. Liksom.Förr i tiden var det alltid kåsören och världsreportern Torsten Ehrenmark som avslutade sommarsäsongen genom att strypa densamma. Han är också den som innehar rekordet i antalet sända program: 50 stycken.Det kunde bli så förr i världen. Jörgen Cederberg var redaktör och han engagerade dem han gillade och tyckte var bra. Ehrenmark och exempelvis författaren Pär Rådström kunde få göra flera program per säsong och då var också sändingstiden längre än nuvarande 1,5 timme.Och när inte Torsten Ehrenmark agerade Sommarstrypare så gjorde redaktören Lars Ulvenstam det. Bägge klarade sina uppgifter resolut och utan åthävor.
SÅ SMÅNINGOM BLEV det en ära att få bli Sommarvärd. Ingmar Bergman övertalades, liksom även Astrid Lindgen. Och under någon period av 80-talet förekom folk från hela landet också, när de olika distriken fick välja ut vilka de ansåg som Sommarlämpliga.Jag minns både musikerna Björn Sjöö och Dan Bergman, bägge från Luleå, som skötte sina uppgifter som helt oklanderligt. Men sett till sin helhet är det numera rätt glest med norrbottniska namn i Sommar-kartoteket; i år enbart författaren Mikael Niemi, som poppar upp den 7 juli, och som redan har deklarerat att han bland annat ska berätta om varför man inte ska kombinera alkohol med författarframträdanden.
Personligen brukar jag lyssna på så många Sommar som jag bara kan, men är denna sommar beredd att sätta extra stora plus för serietecknaen Liv Strömquist (24 juni), DN:s nye och unge chefredaktör Peter Wolodarski (27 juni), musikern och författaren Kristian Gidlund (30 juni), skådespelerskan Helena af Sandeberg (3 juli), journalisten Annika Hagström (kanske hon säger något om sitt halvår på Norrskensflamman i början av 70-talet?, 5 juli), programledaren Jenny Strömstedt (13 juli), den nyligen 90 år fyllde och fullständigt vitale skådespelaren Ingvar Kjellson (21 juli), den frispråkiga skribenten Maria Sveland (22 juli), krönikören Johanna Frändén (2 augusti), veteranskådespelerskan Inga Landgré (3 augusti), reportern och fotografen Martin Schibbye och Johan Persson (10 augusti) samt årets avslutningsteam, musikerna från Mando Diao Björn Dixgård och Gustaf Norén (18 augusti).Ett drygt dussin av närmare 60 utvalda, alltså. På intet sätt illa.
KATTÄLSKLINGEN MALIN ÄR slö i den kompakta värmen. Men bara ljudet av en matförpackning som öppnas får ändå ofelbart full fart på henne.Och som alltid. Äventyret fortsätter!