DAGENS DATUM, 23/5, är lika med den norske diktaren Henrik Ibsens dösdatum (han stämplade ut 1906 ) och det erinrar man sig fortfarande, i detta vårt broderland.
Man låter dessutom Oddleif och Oddlang fira sina respektive namnsdagar också. I Finland honoreras damtrion Gunborg, Lyydia och Lyyli. Och här hemma är det delad namnsdag för Desideria och Desirée; de namnen tillkom så pass sent som 1812, för att erinra om den då nyvalda kronprinsessan Desideria alias Desirée.
SÅ ÄR DET med dagens namnsdagar och där tar mitt intresse för dem också tämligen abrupt slut. Men intresset poppar upp igen när info når mig om att den småländske buspojken Emil i Lönneberga (kreerad av Astrid Lindgren, som bekant) fyller 50 i år. Och att hans födelsedag har fastslagits till den 23/5!
Bläddrar man vidare i rullorna hittar man andra celebriteter med just denna dag som sin födelsedag, så som sångerskan Rosemary Clooney (numera dock död), skådespelerskan Joan Collins, sångerskan Jewel samt schackesset Anatolij Karpov.
Buddhismens officielle anfader och patriark Buddah uppges också som född denna dag. Så även skådespelerskan och sångerskan Lena Nyman, 1.52 centimeter över jorden och avliden 2011. Samt, onekligen, även skrivaren av denna depesch, som alltså har den helt robust oreserverade glädjen att få dela födelsedag med dessa imponerande personligheter.
JUST DENNA DAG startar också den nya krönikan Roffes värld sin tillvaro i tidningen. Inte alltför stor skillnad jämfört med tidigare krönikor, ska det ju väldigt villigt erkännas.
Småprat om populärkulturella resonemang; farväl-texter om folk inom olika genrer som har lämnat oss och annat av det där slaget som alltid är roligt och stimulerande att få lyckan att skriva om.
JAG HAR NU skrivit mer eller mindre (men mest mer) reguljära krönikor i Kuriren i en skrämmande mängd med år.
Jag har endast bytt publiceringsdagar av densamma; tisdagar, onsdagar och så nu torsdagar. Det är bara att vänja sig med det. Det är inte svårt alls.
Kommer ni ihåg när jag stilfullt avslutade varje krönika med poliskommissarien Phil Esterhaus (spelad av Michael Conrad) ord, från TV-serien Spanarna på Hill street: "Now let’s be careful out there".
Det var i början och till slutet av 90-talet det. Då började det också ansluta sig katter till mitt liv, med namn som Missan och Månsen, som senare försvann. Förhoppningsvis vidare till minst lika förträffliga omständigheter som de hade hos mig.
Men det är klart att jag ändå saknar dem. Väldigt mycket och innerligt. Fast nu har jag ju förstås älsklings-katten Malin, sedan omkring tolv år tillbaka.
Hon hämtades från Bodsvedjan utanför Boden, sprang direkt uppför benet på mig och satte sig på min axel och förblev sittande där, hade syskon som döpts till Malte och Moa och har sedan länge vant sig vid Svartöstaden och sitt bekymmersbefriade liv där - garnerat av kattmatsförpackningar med olika namn men där Whiskas ändå förblir en favorit, om katten själv får välja och det av olika anledningar ändå inte blir någon färsk skogsmus.
Malin sitter innanför dörren och väntar ihärdigt på mig. Inte alltid, men ändå oftast. Och det spelar föga roll om jag varit borta länge eller bara mera kortfattat: hon blir lika oreserverat jublande glad åt att se mig, i alla fall. Och det känns ju bara bäst.
DET KOMMER ATT bli en hel del tips om böcker också. Självklart. Alldeles som tidigare. Sådana saker ändras ju helst inte.
Det är bara lite drygt 80 år sedan nazisternas bokbål (den 10 maj 1933; främst och störst i Berlin, men det brann även på andra ställen i Tyskland och på den minnesplatta som senare sattes upp på Opernplatz i Berlin erinrade man om diktaren Heinrich Heines ord från 1821:
"Detta var blott ett förspel. Där man bränner böcker bränner man snart också människor."
Ord med en förödande tragisk sanningshalt.
OCH TILL SIST säger vi ändå bara så här, så blir det säkert bara bra:
Äventyret fortsätter.