Rivningskåkens förvandling

Den ljuvligt doftande nybakta kakan bildar tillsammans med Gunillas favoritporslin, Spisa ribb, och grafiskt svarta vaser ett välkomnande stilleben på köksbordet i den forna pigkammaren där Gunilla Öberg bjuder till bords. Vart man än vänder blicken i parets vackra våning finns fina, enkla men genomtänkta arrangemang att vila blicken på. Gunilla är särskilt förtjust i möbler och porslin från 1940-, 1950- och 1960-talen. Men viktigast av allt tycker hon det är att blanda gammalt och nytt för att få en personlig charm i sitt hem.
- Jag blir alldeles bedrövad när jag ser program som Från koja till slott. De får betalt per kilo för att kasta sina gamla grejer. Men de kastar ju en bit av sig själva!
Gunilla visar oss runt i bostaden och berättar om sänggaveln som en gång var hennes mormors och morfars kökssoffa, om matsalsbordet som kommer från farmor och farfar och om stolarna som hörde till föräldrarnas första möblemang.

Beundrat gården
Det var när Gunilla och Ulf Öberg sålde sitt hus i Södra Svartbyn som de hörde sig för hos HSB om det möjligen fanns någon ledig lägenhet i huset på Prinsgatan i Boden. De hade många gånger promenerat förbi det charmiga huset, beundrat gården med de fantastiska syrenbuskarna och liljekonvaljerna, och drömt om att få bo där. Och visst fanns det en ledig bostad.
- Men vi skulle bara få ett rivningskontrakt. Vi skulle vara beredda på att med sex månaders varsel bli tvungna att flytta, berättar Gunilla och säger att de bestämde sig för att ändå flytta in. De ville så gärna pröva att bo i det gamla huset.
Gunilla och Ulf lät slipa golven och tapetsera med enkla tapeter och ganska snart kände de att detta var ett hus som de ville bo kvar i för alltid, tanken på att köpa huset mognade fram.
- Vi kontaktade HSB och frågade om vi fick köpa huset. HSB-chefen kom och tittade och verkade väldigt tveksam, säger Gunilla som själv var desto mer entusiastisk.

Nära originalskick
Kanske var det entusiasmen som smittade av sig för parets anbud antogs och snart påbörjades en omfattande renovering, inte bara av deras egen lägenhet utan också av de två andra. Huset på Prinsgatan består nämligen av tre identiska lägenheter - en på varje plan. De flesta elledningar är bytta, källaren är rustad, pardörrarna i gammal stil är nya, dörrfodren återskapade i gammal stil och masoniten som dolde de fina spegeldörrarna är bortriven.
Sakta men säkert återskapar Gunilla och Ulf huset till originalskick, eller åtminstone så nära originalet som möjligt. Ett arbete som pågår hela tiden:
- Huset var i riktigt dåligt skick när vi köpte det. Alla intäkter går till renoveringen och vi kommer nog att renovera så länge vi lever. Men jag resonerar som så att man har sin stund på jorden och vad ska man göra av den? Jo, satsa på sina passioner, göra det man drömmer om.

Stort intresse för färg och form
Gunillas stora intresse för färg, form och inredning "jag har alltid hjälpt mina vänner med sådant" har fått blomma ut på allvar i huset på Prinsgatan. Här har hon planerat allt ifrån små stilleben i den egna lägenheten till fasadens nya färgsättning.
Hon har inrett lägenhetens alla rum, som fått ny funktion sedan husets ritningar upprättades på 1920-talet. Det som enligt ritningarna är matsal fungerar som Gunillas och Ulfs vardagsrum och det forna herrummet är parets matsal. Här hänger en ståtlig kristallkrona med rökfärgade prismor över matsalsbordet, en kristallkrona som för alltid är förknippad med husköpet.
- Ulf har alltid drömt om en kristallkrona och samma dag som vi skrev köpekontraktet åkte vi och köpte kronan. Sedan dess har den hängt här, säger Gunilla.
Under den gångna vintern är det dock färdigställandet av den vackra magasinsbyggnaden som till största delen upptagit parets tid, som vanligt har Gunilla bidragit med idéerna och Ulf med verkställandet. Ofta med goda vänners hjälp.
Redan när bankens värderingsman vid husköpet besiktigade fastigheten konstaterade han att magasinet hade en särskild charm och utvecklingspotential. Detta har Ulf och Gunilla tagit fasta på och inom kort uppfylls ännu en av Gunillas stora drömmar när hon öppnar en egen inredningsbutik i magasinet. En butik som ska fyllas med sådant som hon själv tycker om.

"Riktiga änglar"
Under öppningsdagen kommer alla hennes fyra systrar att vara med:
- De har stöttat mig och peppat mig, de är riktiga änglar och fick alla en silverängel i julklapp.
Gunilla berättar att systrarna alltid har trivts ihop och inspirerat varandra. För många år sedan bjöd systern Laila allihop till sig för att visa vad hon lärt sig på en kalligrafikurs. Det blev en glad kväll med trevligt umgänge och skönskrift.
- Jag var den minst intresserade men den enda som i slutänden verkligen blev biten och har tidigare till och med hållit kurser i kalligrafi, säger Gunilla och visar oss prov på den vackra skriften.
Det är just skönheten i de små tingen, skönheten i vardagen, som fascinerar henne och därför är Gunillas motto just: vardagsskönhet.
- Eller var dags skönhet.