Klöverträskrevyn 2007 Ståndsmässigt Musik: Gunnar Wikberg Ljus/ljud: Inge Nilsson Medverkande: Elvy Christoffersson, Roland Christoffersson, Britt-Marie Engström, Sören Engström, Ingela Johansson, Ingela Nilsson, Linda Nilsson, Anitha Thelin, Harry Thelin, Sonya Thelin-Nilsson, Mats Ågren Klöverträsk bygdegård Fredag 9/2-07 Revy-galoppen i länets olika Folkets Hus och bygdegårdar går oförtrutet vidare och i fredags var det dags att parkera sig i bygdegården i Klöverträsk, för att ägna något av tid och dito tankar åt det som de hängivna amatörerna i den byn ställt samman, under artistnamnet Ståndsmässigt. Först av allt vill jag påpeka att de säkerligen hårt arbetande revyamatörerna i Klöverträsk borde förtjäna någon sorts tapper- eller uthållighetsmedalj, av lagom lämplig storlek. För sin stoiska vägran att komma ens i närheten av att ge upp utan att plikttroget fortsätta med att producera en revy, som regelmässigt fyller byns bygdegård och genererar jovialiska publikreationer som "ja se nog får dom till det!", "den där du, den var bra!" och "han Roland, han får då alltid till det!". Med den sistnämnde åsyftas då Roland Christoffersson, en stor och vänlig lufs till karl som alltid har för vana att förekomma i mer eller mindre halvklätt skick åtminstone någon gång i varje revy och som kan konsten att knyckla ihop sitt hyggligt buckliga ansikte till - ja, i stort sett vad som helst. En totalt generös (det är ytterst få män i övre medelåldern som i nyktert tillstånd kan tänka sig att gå över en scen framför en flinande publik iförd tangatrosor; men det kan Roland Christoffersson besvärsfritt inte bara tänka sig utan även genomföra) och offervillig person som han, kan varje amatörrevy-sällskap tacka särskilt mycket för vid kvällsbönen. Och han fyller plikttroget och uppsluppet i de nummer som han medverkar i och ser till så att de dialektala referenserna sprintar över scenen, samtidigt som han blixtrar i väg ett lyckligt fånflin som om han vore en värdig arvtagare till allra minst "Tjadden" Hällström, Sten Ardenstam eller Georg Adelly. Klöverträsk-revyn kan i sina böner också komma ihåg Sonya Thelin-Nilsson. Hon brukar stå för någonstans av ungefär hälften av numren (i år är det 33 stycken) och många av dem är så rejält bra att ögonbrynshöjningen egentligen inte har slutförts ännu. Som i den vassa och tungt politiskt vidbrända sketchen Borgs lilla piga, där hon och Britt-Marie Engström delar på plikterna. Det är 2007 års revys bästa nummer. Konkurrenslöst. Även hennes mycket subtila Kverulera mera bör absolut nämnas. Samt Segervittring, där en med ett av sina många flin påkopplad Roland Christoffersson dyker upp, med en luva med märket Sjulsmarks SK (sånt ger ofelbart bonuspoäng!). Anitha Thelin är också en flitig leverantör av inte sällan tänkvärda texter och bland de yngre årgångarna i gänget är Linda Nilsson inte bara en ytterst känslig sångerska, utan även en god förvaltare av den humor och de infall som uppenbarligen trängs i resten av hennes starkt "revy-smittade" släkt. Av det övriga gänget står den rundnätte Mats Ågren alltid till tjänst med sin högdraget avmätta mimik, Harry Thelin kan i princip få sina dramatiskt uttrycksfulla ögonbryn att leverera en egen föreställning och Elvy Christoffersson rycker alltid oförväget in när behovet av en kvinna i mogen ålder uppstår. Det alltid lika viktiga sekunderande uppdraget ombesörjes av resterande styrka. Årets revy har en mässa, givetvis i Klövern, som sin ram och ibland blir det lyckat och ibland kanske lite lätt överansträngt. Det bör också påpekas att 33 sketcher är åtminstone nästan tio för många och att de nu, vid flera tillfällen endast spridda skratten, i sådana fall skulle fördela sig mera jämnt över de dryga två timmar som revyn tar på sig. Men trots allt så kan man lita på Klöverträskrevyn. Även om skratten har duggat mera ihållande vid flera tidigare år.
