Det är faktiskt inte alltför många år sedan som det var i lag förbjudet att ha det så ohämmat och genuint roligt på en långfredag, som den show som gruppen Acne nu erbjöd som långfredagsförströelse och som de även upprepar i kväll, som påskaftonsskoj.<br>Acnes påskrishappenings på Lillan har blivit tradition. Fullsatt så när som på någon enstaka stol och hela kvartetten, samt gästbrodern Björn ?Sjö-Björn? Sjöö, i extremt god kondition.<br>Little Harry Small, alias Harry Nyman, domderande från sin sadel; engagerat fejkspelande gitarr såväl som fiol, dirigerande de övriga med en polygrip och berättande sitt livs historia (?jag är född i Virginia, South Dakota, Vermont, Washgington D.C.?), ransonerade möjligen sina framträödanden något. <br>Men när han befann sig på sin sadel, på scenen, så dominerade han den totalt (sadeln och scenen). Fingertoppskänsla. Humor ut till kanterna av hattbrättet. Skojsamheter som flödade ut över scenkanten.<br>Och det som Björn Sjöö sysselsatte sig med, när han manifesterade det han kallade för ?rasbiologiska lektioner? och dissekerade diverse dialekter (?det är Råneådagen i dag - långfredagen?) var rent livsfarligt roligt. Jag skrattade så jag nära nog svimmade.<br>Kjell Peder Johansson, Bruno Öqvist och Benty Öqvist (flinkare i gitarrspelsfingrarna än man ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig) hängde på och kompletterade helhetsbilden på ett sant magnifikt sätt.<br>Och musiklaiskt smygstartade det hela sublimt och smakfullt med Bruno Öqvists Det kallas för livet, fortsatte med Procol Harums A Whiter Shade of Pale och Beatles Eleanor Rigby innan den riktiga Ace-countryshowen vreds i gång genom en nasal version av You Are My Sunshine.<br>Tina Turners You?re Simply the Best offererades också, innan Little Harry Small hjulbenade sig in mot sadeln och blygsamt deklarerade att ?I?m the Best?.<br>Därpå officiell start med Hoyt Axtons och Kingston Trios Greenback Dollar. Och En sliten grimma (för säkerhets skull både i en svensk och en svengelsk version). Ett vänlig lustmord på Owe Thörnqvists Dagny. En lika vänlig massaker på Eartha Kitts Rosenkyssar. Hyllningen till en påskkyckling i Gullefjun. Till en häst, i Ding-Dong.<br>Det spelades tvättbräda. Det spelades på kinder och huvudet. Björn Sjöö spelade trombon, liksom även Harry Nyman. Det var hjärtligt-applådframkallande-älskvärt-sympatiskt-armerat med generös humor-något att minnas till nästa långfredag. Minst.<br>Men Acne kommer tillbaka redan i kväll.<br>Har ni bara någon ens avlägsen möjlighet ? så se dem.<br>De kan få den dystraste påskhelg att te sig hur ljus som helst.<br>Väldigt mycket värt, detta.<br>
