Rekorddyr lägenhet ? redan 1975

Redan 1975 skrev Kuriren om "Luleås dyraste insatslägenhet" som då såldes för 150.000 kronor. Sedan dess har lägenhetens värde bara pekat uppåt. När Susanne och Richard nu bygger hus på Kronan väljer de dock att överlåta lägenheten till Susannes föräldrar istället för att gå ut med den på bostadsmarknaden, där den av banken värderats till 2,1 miljoner. Susanne Westerlund och Richard Kant bodde i en tvåa och var på jakt efter en större bostad när Susanne för snart sju år sedan surfade runt på Hemnet och fick syn på fyran på Köpmangatan. ? Det var trettondagsafton och jag kunde knappt vänta till första vardagen för att ringa mäklaren och begära en visning. Direkt när Susanne kom in i lägenheten kände hon att hon ville bo där. Men utgångspriset låg på över 700.000, vilket var i dyraste laget. Ändå kunde hon inte sluta att tänka på drömlägenheten. ? Men så åkte jag iväg på en kurs i mental träning i Stockholm och när jag pratade med stockholmarna tyckte de att priset verkligen inte var något att fundera över, inte med Stockholmsmått mätt. Kursledaren frågade mig om jag verkligen ville bo där. Om svaret var ja så skulle det vara värt pengarna. Stärkt av kurskamraternas och ledarens peppning åkte Susanne hem, fast besluten om att vinna budgivningen. ? Richard fick sälja sin motorcykel och så hade vi en liten vinst från tvåan att stoppa in, men visst fanns det folk som tyckte vi var galna som köpte en lägenhet för 790.000. Försvinnande liten hyra I sammanhanget bör nämnas att den tillkommande månadsavgiften (hyran) för lägenheten är försvinnande liten, 1.950 kronor, vilket gör att den totala bokostnaden aldrig varit våldsamt hög. Susanne och Richard har tapetserat om hela lägenheten i ljusa nyanser, köket totalrenoverades dessutom för tre år sedan. Det moderna köket i vitt blev både öppnare och ljusare när pigkammaren, som var belägen mellan kök och matsal, revs. Barnkammaren är inrymd i ett luftigt och stort rum, föräldrasovrummet ligger en trappa ned. Matsalen och vardagsrummet i fil, totalt 50 kvadrat, är bostadens verkliga hjärta. Rummen går att skärma av med vackra, tunga spegelskjutdörrar, men ljuset får för det mesta flöda fritt från de båda rummen. Bra prisutveckling När familjen för två år sedan utökades med lille Joel började drömmarna om nästa boende, ett eget hus, ta fart. ? Vi fick en av de sista tomterna på Kronan och inför öppnandet av husbyggets kreditiv lät vi banken värdera vår lägenhet. Banken beräknade att värdet ökat till 2,1 miljoner, berättar Susanne och säger att det är extra roligt att följa prisutvecklingen då just samma lägenhet blev omskriven i Kuriren för 31 år sedan som "Luleås dyraste insatslägenhet". Artikeln, som är ett stycke bostadshistoria, finns instoppad i Susanne och Richards lägenhetspärm. Det var den före detta mäklaren och yrkesofficeren Emil Iivari som 1975 blev bjuden 150.000 för den "lyxutrustade fyrarummaren" där hyran uppgick till 390 kronor. I tidningsartikeln, som illustreras med en rad interiörbilder, berättas att köket utrustats med ny spis, fläkt och rader av skåp. I badrummet finns ny inredning. Källarrummet är dessutom ombyggt till arbetsrum. Reportern fick inte låna "Hyran är låg men insatsen hög", säger säljaren Emil Iivari som i tidningsartikeln berättar att han själv betalat 20.000 kronor i insats men totalt byggt om och lyxutrustat lägenheten för 125.000 kronor. När Kuriren år 1975 försökte ta ett lån hos Länssparbanken på 150.000 kronor för inköp av insatslägenheten fick reportern nobben. "Det kan inte vara möjligt! Och låna? Nej, det tror jag inte blir lätt", svarade lånekamrer Sven Pettersson som visserligen kunde sträcka sig till att erbjuda ett borgenslån på 15 år om reportern kunde lägga in minst 20.000 kronor kontant. I så fall skulle den månatliga amorteringen gå på 750 kronor, räntekostnaden 1.100 kronor brutto (450 kronor netto efter 60 procents marginalskatt). Tillsammans med hyran på 390 kronor skulle det röra sig om en månatlig utgift på 1.600 kronor, varav 750 kronor kunde ses som ett sparande i och med att det handlade om amortering. Stannar inom familjen Susanne Westerlund bjuder på kaffe i samma matsal som Emil Iivari för 31 år sedan fotograferades inför sin lägenhetsförsäljning. De vackra rummen andas en gammaldags atmosfär och Susanne intygar att trivseln och lugnet i huset får högsta betyg, trots att de själva nu väljer att lämna det. Eftersom Susannes föräldrar precis är i färd med att flytta från Antnäs in till stan har hon erbjudit dem att ta över lägenheten. På så vis stannar drömlägenheten kvar inom familjen. ? Och vi får fira jul här även i fortsättningen, konstaterar Susanne nöjt.