Vid ett enda tillfälle varje år öppnas scendörrarna på Norrbottensteatern för några av länets alla amatörrevy gäng och det är då Revyernas revy utbryter; en några timmar lång greatest hits-föreställning av ett antal medverkande revysällskap (dock långt ifrån alla), arrangerad av ATR (Amatörteatrarnas riksförbund).
Det blir, närmast med nödvändighet, en övervägande lätt rapsodisk kavalkad, där de olika numren har brutits ut ur sitt sammanhang och presenteras som separata enheter. Men: det där får man ju bortse från, om man alls ska ge sig på att bedöma Revyernas revy. Det handlar ju till syvende och sidst om en chans för de medverkande gängen att marknadsföra sig och att visa upp lite av sina respektive prestanda.
Det som allra självklarast höll på att knocka mig ur rullstolen i år var den enkelt men starkt gripande solosång, på samma melodi som Gabriellas sång från filmen Så som i himmelen, som en flicka från Malmbergsteatern sjöng - som en tribut till offren för massmördaren som klev i land på ön Utöya den 22 juli förra året.
Den var ett stort utropstecken. Men bland det som också var minnesvärt fanns främst en suverän tjejtrio från Kiruna, som i R.I.P. formulerade en intensiv dans-hyllning till Michael Jackson, Ersnäs-gängets språksvårigheter, Bjurå-Kottarnas entusiastiska gymnastiska övningar och så Lasse Lindvall, från Ersnäs, som hade slarvat bort manus till den sketch som han egentligen skulle framföra men reparerade det genom att improvisera fram en dialektal genomgång - från Kiruna till Piteå. Imponerande!
Från Tornedalen förekom en del sketcher på meänkieli och tyvärr var det nog så att alltför många inte hängde med i det som då sades. Det skulle ha varit någon form av sammanfattande översättning också.
Fast det är klart: kroppsspråket i sketchen Stressi, speciellt det som praktiserades av den överenergiska kvinnan som ledde aktiviteterna, gick ju på sitt vis tvärs igenom alla språkliga barriärer.
Nu lär det ju bli revyfritt i ungefär ett halvår, innan nya tag tages och det är dags för nya formuleringar och finurligheter.
Till dess kan vi ju faktiskt knappt bärga oss.