Om jag finge sätta en smak på ordet "sensommar" skulle det bli plommon. Sötsyrliga rosagula Viktoriaplommon, precis lagom tempererade och så där saftiga att de nästan rinner, men bara nästan. Och så den lilla bittra eftersmaken från skalet som skapar en förförisk harmoni i munnen, såsom bara plommon kan. Och finge jag sätta en smak på lyxig lördagsfrukost med den där allra skönaste syndfulla slapphetskänslan måste det bli plommonmarmelad på rostat bröd.
Rent tekniskt är plommonen nära släkt med körsbär, skillnaden hänger egentligen bara på storleken. Det finns över 2.000 sorters plommon och människan har uppskattat dem i alla tider.
