De första åren fick han mest bara skäll på jobbet. I dag är Glenn Robarth betydligt populärare.I onsdags öppnade han säsongens första skidspår på Ormberget.
Första snön har lagt sig över Ormberget, hur känns det?
– Visst känns det kul, men jag hade hoppats få köra lite konstsnö först. När det är grönt på sidan av spåret så märks det tydligt att vi har en konstsnöanläggning. Men vi kommer ändå att köra när det blir möjligt för den här första femkilometersslingan som vi dragit upp är bara för de riktigt stora entusiasterna och de som inte är rädda om sina skidor.
Vågar du tro på att det här kommer att stanna?
– Nej det kan försvinna lika snabbt som det kom. Men det ska bli kallare så det kommer att hårdna och frysa på och då blir det hur som helst en bra botten.
Är det hårt tryck från skidfolket den här tiden på året?
–Ja det är det. Folk frågar hela tiden när vi ska köra igång med spåren. Redan före åtta i morse ringde telefonen och då var det kul att man kunde berätta att vi har spår. Det är många som kanske ska åka Vasaloppet och är jätteivriga att komma igång.
När brukar ni normalt kunna erbjuda spår?
– Det är så olika så det är omöjligt att säga. 2008 hade vi spöregn i januari och bara is så då var det riktigt sent. 2012 var vi rekordtidiga när vi gjorde spår av konstsnö redan 26 oktober. Det kom jättemycket folk den dagen.
Vad krävs för att ni ska kunna tillverka snö?
– Fem-sex minusgrader men ska det bli riktigt bra med en torrare snö som har volym krävs det minst sju-åtta kallgrader. Just nu har vi fem snökanoner så vi behöver bara ett dygn med rätt väder så har vi fixat spåren.
– Vi tillverkar oftast snö på platser där man kan lägga mycket på hög och sedan kör vi ut det på spåret. Annars är det risk att man fäller hela skogen när det hamnar i träden. Du kan ju tänka dig själv hur mycket det blir när man spolar 500 liter i minuten. Det handlar om tonvis.
Hur ser det ut för Ormbergsbacken?
– Just nu så prioriterar vi spåren och kör det först innan vi flytter grejerna och kör backen. Ifjol var vi igång med backen 13 december och det var rekordtidigt. Normalt sett brukar vi inte öppna den förrän vid jullovet. Vi vill prioritera ett ställe i taget istället för att sprida ut oss och riskera att både spåren och backen blir försenade.
Hur ligger Luleå till i förhållande till övriga länet?
– Kiruna fick ju rejält med snö och har redan åkt några veckor, Gällivare har spår och Lindbäcksstadion i Piteå har en slinga. Mycket mer än så är det inte.
Märker du av en klimatförändring?
– Det är många som brukar fråga det. Men nej, jag tycker inte det. Vi för dagbok över vädret och där ser man att det skiljer sig inte så mycket. Det går väldigt mycket upp och ner.
Har ditt jobb förändrats genom åren?
– Jag började 1990 i samband med att vi fick första pistmaskinen. På den tiden fick vi mest skäll för att det var så dåligt. Vi hade nästan inga grejer att jobba med och det var absolut ingen prio på det här. Det handlade mer och att ”fara upp på Ormberget och dra till ett spår”. Man försökte sladda till de gamla spåren och få dit nya men det blev väldigt sällan bra.
– Nu har vi jobbat upp det år efter år och det har blivit mycket bättre. Jag törs säga att vi i dag har en av de bästa skidanläggningarna i Sverige.
Har intresset ökat för skidåkningen?
– Ja det har det, absolut. Det är mer folk men den största skillnaden är vilka som åker. Förr handlade det i princip bara om snoriga gubbar, nu är det betydlig mer ungdomar och framför allt tjejer i 15-17 årsåldern som inte åker aktivt i föreningar utan bara för motionens skull.
Åker du själv?
– Både jag och min kollega Thomas Lundbäck åker väl 40-50 mil på en vinter. Det vore nästan lite pinsamt om man inte nyttjade spåren när man jobbar här (skratt). Och sedan måste vi besikta spåren och kolla så att vi lagt dem rätt.
Till sist, vad önskar du mest av allt just nu?
– Kyla så vi får börja köra ut konstsnö.