Precis lagom bra i Flakasand

Flakasands rock- och bluesfestival
T-Model Ford, Feedback Family med Arlo West, Eldkvarn, J.J. and His Roaring Groundhogs, Mannish Boys, med flera
Lördag 12/7-03

Norrbottens län2003-07-14 06:30
Rolf Nilsén
Trettonde sommaren med Flakasands rock- och bluesfestival. Till höger när man kommit till Morjärv och så på smärre och sällan asfalterade vägar både rakt och krokigt ut i skogen, till man kommer fram till den andlöst natursköna spelplatsen. <br>Kalixälven flyter långsamt i bakgrunden och scenen, nere på stranden, står inte så särskilt långt från den.<br>I den vidsträckta slänten ner mot stranden sitter det folk och diggar. Dis-ciplinerat och sällan så särskilt skrålande eller stökigt. Den här gången cirka ett 1.000-tal. Nere på stranden sitter det folk vid eldar, grillar korv, dricker pilsner, lyssnar på rock och bluesmusik.<br>Flakasand är (och har alltid varit) en utpräglat lugn och fredlig festival. Den här gången såg jag två ordningsvakter föra bort en yngre festdeltagare. Vad han hade gjort vet jag inte. Men det tillhör ändå ovanligheterna att något sånt alls inträffar.<br>Musikaliskt sett var det i år ... så där.<br>Inte riktigt så 1.000-procentigt bra som det kanske skulle ha kunnat vara. Inte heller dåligt; alls inte så. Men dock och liksom ? lagom. Möjligen lite för lagom för att man skulle börja slå handstanser i sandslänten eller jublande kasta sig ut i Kalixälvens vatten. Av rena rama lyckan, alltså.<br>Men när det sitter en 81-årig bluesman från Mississippi på scenen och krafsar på den elgitarr som han, efterhand, får fram ett spretigt, plockigt och stenhårt minimalistiskt sound ur ? då känns det i alla fall så genuint som bara möjligt är.<br>Den här mannen heter T-Model Ford. Fast egentligen heter han James Lewis Cotton Ford, får jag veta när jag senare hamnar på en träbänk bredvid honom för ett kort samtal. Innan han ska stiga in i den väntande taxi som ska ta honom till hotellet nere i Luleå.<br> ? Det var en vit man som gav mig namnet T-Model. Det var för länge sedan, när jag jobbade på bom-ullsfälten, säger han med en röst som förmodligen har präglats rätt mycket av att löständerna nog inte riktigt sitter som de ska.<br> ? Inte vet jag om jag har varit så väldigt intresserad av bilar i mina dar. Men T-Model eller inte så har jag en jävligt vass Lincoln Continental nu. En ?79:a. Eller var det till och med en ?89:a? Det där är inte så lätt att komma ihåg.<br>T-Model Ford gick in i musikbranschen på allvar när han var drygt 50 år, eftersom han hade hört att det var lätt att få tag i damer där.<br> ? Jag var ju i och för sig gift. Och är det fortfarande också. Mina två överlevande barn är i 50-årsåldern själva nu. Och 26 barnbarn har jag. Inte behöver jag direkt se till så att de har gröt på frukostbordet när de vaknar, men något skoj ska man ju ändå ha. Och det här är skoj för mig. Väldigt skoj, säger han och skrattar skrovligt när jag undrar om han är en ?wicked man? (en syndig man).<br> ? Ja, vad tusan. Bourbon är ju gott och det gillar jag. Och är det någon kvinna som vill ha en kram av mig så går det bra det också, säger han och tar upp en dollarsedel och signerar den innan han ger bort den till en ? givetvis kvinnlig ? beundrare som kommer fram till oss på bänken.<br>T-Model Ford säger sig ha hämtat sin musikaliska inspiration från män som Muddy Waters, Howlin? Wolf och Jimmy Reed.<br> ? Jag gör som de gjorde. Just playin? the blues, säger han innan han trycker min hand till avsked och kliver in i taxin.<br>T-Model Ford stod för kvällens mest insisterande groove, som bara rullade fram i ett envetet sluggertempo som i och för sig sällan varierades men som ändå satt exakt som det skulle.<br>Det var hjärtslagsbultande träskblues, där den andre musiken utgjordes av den absolut orubblige trummisen ?Spam? som slamrade fram det komp som krävdes.<br>Och T-Model Ford tog med jämna mellanrum fram den flaska som stod strategiskt placerad intill honom på scenen och förklarade ?Now It?s Jack Daniels Time!? samt styrkte sig ur den.<br>Varefter han ylade i en kantstött version av Mystery Train eller Tell Me, Darlin? och uppmanade de som dansade framför honom att ?Shake What You Got!?<br>Trots allt: den här lördagskvällens allra mest äkta uttryck.<br>Den amerikanske gitarristen Arlo West, med backning bestående av Feedback Family från Borlänge, slet ut så feta och taggiga solon ur sin överstyrda gitarr att det närmast bildades svallvågor på den intilliggande Kalixälven.<br>Det var jättelånga och jättekomplicerade och bitvis även jättetråkiga solon, som stod som nedstuckna spjut i sand-stranden.<br>Arlo West placerade gitarren bak på sin egen rygg och spelade på den i den positionen. Han presenterade ett nummer som hette So Sad och var en hyllning till de döda soldaterna i Vietnam-kriget. Ett instrumentalutbrott av det mera omedgörliga slaget.<br>Kanske inte så väldigt mycket blues, detta. Mera då power-rock av hård karaktär.<br>Men onekligen publiktillvänt och tydligen ganska uppskattat också.<br>Eldkvarn, med sångaren ?Plura? Jonsson i blåbrokig huvudduk och i garanterat god form, hade tidigare på kvällen spelat hur generöst som helst och ?Plura? sa ?tack ska ni ha, älsklingar!? till publiken och gav bort nummner som Du älskar inte mej, Hon och jag är av samma sort, Kärlekens tunga, Alice, Somliga går i trasiga skor och Pojkar, pojkar, pojkar.<br>Eldkvarn är ju inte direkt ett bluesband. Men det heter ju Rock- och Bluesfestival, så visst hade de i Flakasand att göra de också. Och de genomförde en spelning stämplad av trygghet, professionalism och av garanterat familjärt gungeligung.<br>Mannish Boys, från Norsjö, hade ännu tidigare på kvällen värmt upp med kaxigt rå Muddy Waters-blues och när natten började falla och lördagskvällen växlat om till att bli natten mot söndagen, så stod J.J. and his Foaring Groundhogs, från Kalix, på scenen och åskade i väg maffigt bredbent fetvaddsblues. Rakt in i och tvärs igenom natten.<br>Vädret var inledningsvis något avvaktande, men höll sig ändå i schack och det var en varm kväll samt ett i princip lika trevligt trivsamt arrangemang som alltid annars i Flakasand.<br>Musikaliskt hade det sina svackor, men ett ?så där?-betyg är ju inte så illa det heller.<br>Eller hur?<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!