Hela rummet är plastbeklätt, även i dörröppningen hänger det plast. På ett bord strax innanför står flaskor med handsprit och ordern är att sprita ordentligt upp till armbågarna sätta på sig plasthandskar och skoskydd. Det är noga med hygienen.
I lokalen som normalt används som målerisal är det nu produktion av marsipangrisar. De som knogar på är studenterna på Sunderby folkhögskolas konstskola och första gången var 1984. Grunden var att en grupp elever vill åka på studieresa och marsipangrisarna var ett sätt att få ihop pengar.
Syftet är nu trettio år senare detsamma.
Studenterna har köpt in material för att plasta in lokalen, marsipan, karamellfärg, choklad och kartonger.
3 200 ska det bli, klassiska julgrisar, kärleksgrisar som kramas eller pussas och så porrgrisarna för de vågade. Porrgrisarna är populära bland kunderna och även favoriter hos de studenter Duo pratar med.
Dyveke Hedström, 43, går andra året på konstskolan och läser till konstpedagog. Hon säger att porrgrisarna sålde jättebra förra året och att kärleksgrisarna också är populära. Men favoriten är porrgrisen.
– De är roligast att göra, säger hon.
Felix Holmström håller med. Han går andra året och var också med i fjol.
– Det är roligast att göra dem för då blir alla så fnittriga. Det är också kul att sälja dem. Folk kommer fram och tittar på dem i smyg men alla vågar inte köpa dem, säger han.
Moa Szybalsky Hjalmarstål är en stockholmstjej som flyttat upp till Luleå och arbetat med reklam. Konstskolan går hon för att få snurr på kreativiteten igen.
– Jag vill lära mig de klassiska hantverken efter år av mestadels digital produktion, de är ändå grunden till alla kreativa former av uttryck både inom reklam och konst. Och sen är jag ju pluggo-holic, säger hon.
Hon tycker att marsipangrisskapandet är ett sätt att lära känna de andra på konsskolan.
– Det blir en chans att sitta ner och jobba tillsammans samtidigt som vi får möjlighet att prata med, och lära oss, av varandra, säger Moa.
Och det är bra stämning i lokalen och mycket prat i gruppen. Några av studenterna reflekterar över svårigheten att leva som konstnär och konstaterar att det nog är bra med ett annat jobb också för att dra in pengar. Andra diskuterar dataprogram.
Någon undrar vem som valt musiken som strömmar från högtalarna. Det visar sig vara en spellista från en fest med filmtema de haft tidigare med låtar från bland annat Grease och Star wars.
Varje student beräknas göra ungefär 50 grisar per dag på de tre jobbdagarna. Arbetet vid långborden är uppdelat i stationer. Från 180 gram marsipan mejslas griskroppen ut.
Dyveke berättar hur de skär ut skåror för benen och hur trynet formas. Det är bra om trynet pekar uppåt eftersom det annars kan vara svårt att få det som ska sitta i munnen, ett paket eller ett äpple och silverkulorna som ögon, att sitta kvar. Hon visar hur hon gör ett hål för öronen och sätter dit det. Chokladen fyller en hel del och det måste man tänka på när man gör grisformen.
En annan station gör dekorationerna som till exempel paket, tomteluvor och hjärtan och sista dagen också snoppar, bröst och snippor.
Felix har koll på att chokladen håller rätt temperatur. 39 grader är lagom har man kommit fram till. Den första grisen som är klar blir misslyckad, chokladen var för varm och rann av. Om den blir för kall blir det klumpigt. Slutligen sätts dekorationerna på de chokladdoppade grisarna och de paketeras.
Marsipangrisarna säljs för 80 kronor styck och pengarna ska alltså användas till en studieresa. I fjol var en grupp till Krakow och en annan till Barcelona. Pengarna räckte till resa, boende och lite fickpengar då och målet är att anpassa resan så att alla, oavsett ekonomi, kan följa med.
Det är inte bestämt var färden går i maj nästa år. Några ställen har dock redan varit uppe till diskussion, Berlin, Budapest och Marocko.
– Jag skulle vilja åka till Aten, säger Felix.
Elin Berg, 19, har en annan idé.
– Riga är kulturhuvudstad samtidigt som Umeå, så det vore kul, säger hon.
– Till sist kommer vi säkert att rösta demokratiskt och då kan det vara avgörande om någon känner till staden sedan tidigare och har koll på prisklasser och bra ställen att göra studiebesök på. Det kommer säkert att väga in, säger Moa.
Även om marsipangrisarna är en stor del av skolans rykte och histora så gör man förstås mycket mer.
– I år vill vi få ut skolans namn i fler kanaler och verkligen visa upp alla olika tekniker vi lär oss under tiden här. Inom kort kommer det till exempel att dyka upp planscher på stan skapade både digitalt, tecknade, tryckta och i akvarell.