Revy-gästspel från Tornedalsteatern i Pajala på lördagskvällen och tornedalingar, i såväl rakt nedstigande som i mera avlägsna släktled, fyllde mangrant upp aulan i den byggnad som numera bara heter Örnässkolan, för att ta del av det som offererades i ett antal timmar (med paus för kaffe och mackor).
Tornedalsteatern fyller 25 år och celebrerade detta med den handfast roande revyn Hur länge ska vi waita?, där allehanda ämnen och angelägenheter (men, lätt överraskande, bland dem vare sig Laestadius eller brännvin) avhandlades på ett prydligt samt tydligt vis.
Det skrockades i aulans bänkrader när sånt som gruvbrytning i Kaunisvaara, högläsning ur Pajalas förre kommunalråds Bengt Niskas dagbok och diverse verbal-kritiska offensiver mot exempelvis landstingsrådet Kent Ögren tacklades fram.
Själv hade jag absolut allra roligast under de tålmodigt drastiska äventyrligheterna med trendiga spikmattor, samt när orkestern agerade beslutsamt motspänstiga skolelever.
En del av föreställningen spelades på mienkieli, men det gick bra att hänga med i alla fall. Då var det aningen mera oroligt när den individuella mikrofonhanteringen inte alltid var av den allra mest exemplariska sorten.
Och så fick ju massor av gamla bekanta i och med detta hjärtliga gästspel ett tillfälle att träffas igen. Också.
Ingen direkt dålig lördagskvällsbonus alltså, det heller.