Pondus, säkerhet och spelglädje

Arctic Youth Jazz Orchestra
Arctic Light
Norrbottens ungdomssymfoniker
Kulturens hus, stora salen

Vissa konserter och kulturevenemang är det bara så där otroligt lätt att komma igång och skriva om, och det här är definitivt ett sådant. Jag känner mig helt uppfylld av glädje och beundran över den kraft alla dessa ungdomar som stod på stora scenen i dag förmedlade.
AYJO, förkortning för Arctic Youth Jazz Orchestra, under ledning av Norrbotten Big Bands ledare Tim Hagans, inledde konserten.
Vilken pärla han är denne amerikan. Förutom att han har lyft nämnda storband till höga höjder, så uträttar han storverk även med dessa ungdomar. Precis som i storbandet så lyfter han fram många solister. Vi fick höra prov på många fina solon och låtar. Thad Jones Big dipper och Count Basies You?ve gotta try var två riktiga pärlor. Men det fanns flera bland de låtar vi fick höra.
Det känns orättvist att framhålla någon av solisterna framför någon annan. De här ungdomarna gav järnet från själ och hjärta. Vilket ös och vilken spelglädje. Den funkiga avslutande låten, vars namn jag inte uppfattade och som Hagans hade svårt att uttala, var en riktig höjdare med tjoande och pratande av alla inblandade i inledningen. Det kändes som ett riktigt stort jazzparty.
Tjejkören Arctic Light var nästa gäng att äntra scenen. En kör som imponerade stort på undertecknad, och utan att ta i så kändes som den bästa körmusikupplevelsen jag haft på länge. Kören leddes med säker hand av Susanna Lindmark.
Den inledande gotländska slängpolskan Smaa sorkarna framfördes i en frejdig version. Sedan blev det bara bättre och bättre hela tiden. Uruppförandet av Lindmarks Zaga Zing - sången om ljuset, med bildspel av Patricia Cowern och underbar solosång av Mirja Lakso gav definitivt ståpäls. Det var som en enda suggestiv helhetsupplevelse.
Detsamma gäller Lindmarks Aurora borealis, som också det framfördes med bildspel visandes norrsken av Cowern. Här kompletterades kören med två grabbar på sopransax och slagverk, som skapade en suggestiv stämning. Båda nämnda stycken framfördes med passande koreografi. Kören framförde alla sina stycken med pondus och säkerhet.
Efter paus var det dags för Norrbottens ungdomssymfoniker, också de mycket duktiga på det de gör. Dirigenten Leif Carlsson dirigerade ungdomarna.
Inledningsvis fick vi höra den första satsen ur Mozarts Symfoni nr 35 i D-dur, som framfördes på ett luftigt och vitalt sätt. Camille Saint-Saëns fina Introduction et rondo capriccioso var en riktig pärla, där Arvid Johanssons solospel på violin imponerade stort.
En av ungdomarna i orkestern, Andreas Sjölander, stod som kompositör till Glorificus aedificium fanfare. Det är ett pampigt stycke som hade satts ihop med Tjajkovskijs mäktiga Overtur 1812 och som utgjorde en härlig avslutning. Naturligtvis blev det ett extranummer i form av ett stycke av Gustaf Holst.
Avslutningen på hela denna nästan tre timmar långa musikstund blev en funkdiscolåt som Tim Hagans komponerade för några år sedan. Då deltog alla ungdomar på scenen och vilket drag det blev! Tim Hagans tackade slutligen alla medverkande och sa, med adress till ungdomarna; You?re amazing. Efter en musikupplevelse av detta slag kan man inte annat än hålla med honom till fullo!